söndag, september 27, 2009

Min blogg flyttar/My blog is moving

A summary of this post is following in English.

Det har varit ganska stilla här den sista tiden, och det har sina förklaringar. Men nu försöker jag ta nya tag. Men nya tag innebär något speciellt... detta blir nämligen mitt sista inlägg på denna blogg.

Jag har från och med nu flyttat hit: exegetiskteologi.wordpress.com. Anledning är inte att Blogger är en dålig plattform för bloggande. Dels behöver jag förnya mig för att kommer igång med publicering på nätet igen, dels vill jag pröva wordpress, men framför allt vill jag samla de två bloggar (Exegetisk Teologi, och Teologiskt Forum) jag aktiv på under samma tak.

Så därför hälsar jag er välkomna till min nygamla blogg exegetiskteologi.wordpress.com. Glöm inte att lägga ett bokmärke på den nya bloggen eller uppdatera era rss-läsare.

English version:
This blog is moving to a new address: exegetiskteologi.wordpress.com.

lördag, juli 18, 2009

Mot gryning och dag

Elie Wiesels nobelpristal (1986) avslutar den gripande och mardrömsliknande vittnesbörden om upplevelserna i nazismens koncentrationsläger: transporterna, sorterandet, svälten, arbetet, mördandet... ett ord NIGHT!


Näst sista stycket i talet lyder: "Our lives no longer belong to us alone: they belong to all those who needs us desperately." (120)

Ett av de stora uppdragen i individualismens tidsålder att ständigt utmana glömskan.

måndag, juli 13, 2009

Det skrivna ordets betydelse

Slutreflektion i den ursprungliga jiddisch versionen av Elie Wiesels Night:

I am not so naïve as to believe that this slim volume will change the course of history or shake the conscience of the world. Books no longer have the power they once did. Those who kept silent yesterday will remain silent tomorrow. (xiii)

söndag, juni 21, 2009

Spännande länktips

Här är några länktips som ni inte får missa.

The virtual Museum of Iraq
Helt fantastisk presentation och ett exempel på vad man kan göra med virtuell teknik. Hemsidan är gjord av italienare och är en guldgruva av information. Här kan du lära dig om Iraks 6000 års historia, från förhistoria fram till och med den islamiska perioden. Historiska summeringar, tidslinjer, kartor, video och beskrivningar av arkeologiska föremål presenteras i en grafiskt avancerad och mycket attraktiv virtuell värld. Om du är intresserad att veta hur det verkliga Museum of Iraq grundades kan jag rekommendera boken, Öknens drottning av Janet Wallach (Rabén Prisma, 1996). Iraks historia är mycket betydelsefull för Gamla testamentets historiska bakgrund. Jag behöver väl bara nämna, kaldeiska Ur, Assyrien och Babylon.

Jag har tidigare nämnt om denna hemsida här, men det har inte hänt så mycket sedan dess. Nu verkar projektet röra på sig igen, och nya videos finns att titta på. Min hyllning till detta projekt gäller fortfarande.

Ytterligare ett virtuellt projekt som just har påbörjats. Denna gång är det antika Karnak i Egypten. Du kan läsa mer om det här, eller se en video hur Karnak ser ut idag och hur man föreställer sig att samma plats såg ut på antikens tid. Tack till Jim West för detta tips.

Slutligen ett tips om en blog som regelbundet publicerar länkar till olika resurser för forskning inom området antika mellanöstern: AWOL – The Ancient World Online. Bland annat fick jag tipset om The virtual Museum of Iraq därifrån.

Vilka undervisningsresurser det finns på nätet! Med en projektor i klassrummet och tillgång till trådlöst internet, skapar det nya möjligheter till upplevelser av den bibliska världen. Se andra resurser på denna blogg som jag har tipsat om, genom att klicka på nyckeordet resurser i etikettlistan (se vänstra kolumnen).

onsdag, juni 17, 2009

Den bästa avhandlingen?

Ett råd från Parezcoydigo:


"The best dissertation is a done dissertation!"

fredag, juni 12, 2009

Universitet och frikyrkorna

I regel diskuterar jag inte politik på denna blogg, eftersom syftet med bloggen är teologisk exegetik (se bloggnamn). Men denna gång gör jag ett undantag.

Svenska staten (se HSV, Högskoleverket) verkar sträva emot en likformighet i universitetsutbildningen, i alla fall när det gäller teologi och religionsvetenskap. Detta är en märklig och svårförståelig utveckling med tanke på den andliga mångfald i vårt samhälle som historien, globaliseringen och EU har fört med sig. Svaret från staten på denna mångfald är en politisk fundamentalism (till och med hos Alliansen) på nypositivistisk grund. HSVs senaste behandling av våra teologiska utbildningar verkar vara ett återfall till 1960-talet (och tidigare) och ytterligare ett (åter)steg mot ett mer utpräglat kontrollsamhälle.

Jag argumentera inte för att statlig universitetsteologi bör vara konfessionell. I ett demokratiskt sekulärt samhälle, präglad av en religiös och kulturell pluralism, kan vi inte förvänta oss något sådant. Men det vi kan förvänta oss är en öppenhet och förståelse för olika människors trosuppfattningar. Denna förståelse bör också omfatta våra teologiska pastorsutbildningar, vars existensberättigande kan ifrågasättas om de saknar kristen konfessionell grundsyn.

Synen på akademisk utbildning i vårt grannland i öst verkar vara annorlunda än i Sverige. Kanske det bland annat beror på att i Finland samexisterar två statsreligioner, ortodoxa kyrkan och lutherska kyrkan, som måste respekteras. De statliga universiteten i Finland är liksom i Sverige icke-konfessionella, men synen på kyrkans roll är annorlunda.

I en intervju i Meddelande från Åbo Akademi (det finlands-svenska universitet i Åbo/Vasa) förklarar Gunnar af Hällström, professor i Systematisk Teologi:

Han [Gunnar af Hällström] är nöjd med de möjligheter till forskning och undervisning som finns vid teologiska fakulteten vid Åbo Akademi.

– Överlag är det ett nordiskt fenomen att satsa på icke-konfessionell universitetsteologi, något som ger frihet att utveckla också okonventionella, nyskapande tolkningar. Det är ett betydande företräde att alla inte är lutheraner inom de teologiska fakulteterna i Finland och Norden.

I Joensuu upplevde han [Hällström] ett inspirerande diskussionsklimat i spänningsfältet mellan ortodoxa och lutheraner, vid Åbo Akademi har han känt något motsvarande i samtal som involverat företrädare för lutheranism och frikyrkor.

– Det handlar om fruktbara diskussioner som kanske aldrig skulle föras ifall vår universitetsteologi var bunden till konfession, konstaterar Gunnar af Hällström.
Här handlar det inte om att marginalisera det konfessionella så mycket som möjligt, utan icke-konfessionalism handlar istället om en mötesplats för dialog. En sådan syn på universitetsteologi kan jag förstå då den behövs i ett pluralistiskt samhälle. Men när kunskap förväntas sökas helt utan gudsfruktan, kan det bara bli fel.

söndag, juni 07, 2009

Judendomen i ljuset av dess högtider (8)

8. Hanukka och purim

Den 25 Kislev firas den judiska midvinterfesten under åtta dagar då man tänder ett nytt ljus varje kväll. Hanukka (chanukka) betyder ”invigning” och syftar på en speciell bestämd händelse i den judiska historien. Illman behandlar också Purim i detta kapitel ”eftersom dess firningsämne ganska mycket påminner om Hanukkas. Statusmässigt har dessa högtider lägre grad än högtiderna som beskrivs i Toran, då de har sina instruktioner i andra delar av Bibeln, i den muntliga toran eller så har det tillkommit ännu senare. Men Illman betonar att trots deras lägre status, kan ”de vara nog så populära och viktiga.”*1*

8.1. Hanukkas ursprung (sid 159–165)
Illman menar att Hanukka ”är den enda av de judiska högtiderna vars historiska ursprung noggrant kan beläggas, även om vissa gåtor också här kvarstår.” Högtidens historia börjar med Alexander den Stores segertåg i Fämre Orienten med slaget vid Issos (333 f.v.t) och från den punkt sammanfattar Illman judarnas mellantestamentliga historia för att ge bakgrunden till Hanukka. De viktigaste källor från denna period är 1 och 2 Mack, och Judas Mackabaios återerövring av Jerusalem och återinvigning av templet återberättas i 1 Mack 4:42-59 och 2 Mack 10:6-8. Dessa texter tycks enligt Illman ”vara tämligen entydiga: festen firades som återinvigning av templet.”

Hanukka omtalas emellertid först i Gemara, i samband med en diskusssion mellan lära om ljuständningen, där en fråga ställs: ”Vad är Hanukka?” Svaret är den kända legenden i bShabbat 21b om miraklet med oljan. Illman reflekterar här över orsaken till varför de lärda bara återvänder till att diskutera ljuständningen och säger ingenting om konflikterna under den mackabeiska tiden. En förklaring Illman ger är ”att de lärda inte ville väcka nya nationalistiska känslor till liv.” Vidare: ”De [lärda] förkastade inte Hanukka, men de fäste huvudvikten vid det gudomliga undret i samband med tempelinvigningen, inte vid det framgångsrika kriget som gjorde det möjligt.”*2*

Hanukka anknöt till den antika midvinterfesten som firades den 25 dec i det romerska riket. Illman förklarar varför det finns skäl att anta att mackabéerna valde samma dag ”som ett uttryck för att de inte bara ville avskaffa en hednisk kult utan också uppta och ’judaisera’ en hednisk festdag.” Fram till 1800-talet var Hanukka emellertid en högtid av sekundär betydelse för judendomen, men fick ett uppsving i Mellan- och Östeuropa. Illman ger två faktorer som bidrog till detta: 1. Den judiska upp­lysningen (haskalan) och sioniströrelsen gav festen ett nationellt och politiskt innehåll; 2. Det kristna julfirandet fick en större social funktion, syntes utåt och fick attraktiva former – Hanukka blev ”en anti-assimilationistisk högtid”. Resultatet blev enligt Illman att Hanukka fick ett nationalistiskt innehåll med lån från julen (!).

8.2. Hanukka-firandet idag (sid 165–170)
Illmans leder nu läsaren igenom det moderna Hanukka-firandet, där ”ett centralt element är tändandet av Hanukka-ljusen... [som] sker vid solnedgången...” Den första kvällen sätts ett ljus längst till höger och shammas (den nionde armen) tänds, varefter tre beneditioner läses innan det första hanukkaljuset tänds. Därefter tänds det första ljuset följt av sånger. De följande kvällarna tänds från höger ett nytt ljus till för varje kväll, ackompanjerat av benediktioner.

Festen har en speciell ”hänsyftning” till kvinnorna. Anledningen till denna extra motivation är att kvinnorna under förföljelserna på Antiokos’ tid blev ursatta för sexuellt övergrepp. Illman nämner också en annan tradition om ”Judits framgångsrika inskridande mot Holofernes”, som skedde just under Hanukka.

Under tiden ljusen brinner utförs inget arbete, och bland annat Hallel-psalmerna 113–118 reciterars varje morgon. Toran läser man ur under alla åtta dagarna i analogi med invigningen av tabernaklet och återinvigningen av det skändade templet år 164. Texten är 4 Mos 7–8. Traditioner som exempelvis små pengagåvor till barnen för att uppmuntra i studier, ostätandet i åminnelse av Judit och stekning av läckerheter ihågkommelse av den mirakulösa tempeloljan är karaktäristiska för Hanukka.

8.3. Purimfestens ursprung (sid 170–173)
Purimfesten baserar sig på Esters bok*3*, men Illman förklarar att man vet inte säkert om Ester har gett upphov till Purim eller Purim till Ester. Illmans säger ändå att ”Den traditionella uppfattningen är dock att Esters bok berättar om en historisk tilldragelse i Persien på 500-talet f.v.t. då judarna hotades av utrotning. Illman menar nog att även om Esters bok är en befrielselegend (vars historicitet inte kan bevisas, en dold efterlikning av Exodus-berättelsen) är den inte heller ”en fri fantasi.” Illman fortsätter att diskuterar innehåller i Esters bok, där han lyfter fram roande, ironiserande, erotiska och blodiga motiv. Han reflekterar också över att Guds namn aldrig nämns i Esters bok och att judarna inte ber till Gud. Purim är för övrigt en glad högtid med en hel del drickande.

8.4. Purimfesten i vår tid (sid 173–176)
Illman förklarar: ”Esterboken nämner att man skall hjälpa de fattiga under Purim, varför man gjort förberedelsetiden för festen till en välgörenhetsperiod som börjar redan under sabbaten före månaden ’Adar.”

I synagogorna finns vanligtvis en skriftrulle med Esters bok (Megilla), som läses efter solnedgången den 14 ’Adar. När judarna kommer till synagogan är barnen ofta klädda i maskeradkläder och har ”instrument” med sig att föra oväsen med. Skämt och upptåg av olika slag förekommer, men även allvarliga inslag som i läsandet av ’Amida. Följande morgongudstjänst är mer uppsluppen än vanligt: Toraläsning (2 Mos 17:8–16), Megilla under mindre oväsen än förgående kvällsgudstjänst. Vid rabbinskolorna förekommer en skämtpredikan.

8.5. Purims innebörd (sid 177–178)
Illmans förklarar: ”Festen är oberoende av historiciteten en påminnelse om vad som många gånger senare har hänt judarna, vare sig de har varit assimilerade eller inte. Antisemitismen har i själva verket litet att göra med hur judarna själva har betett sig och mera med situationen i de samhällen där de har bott.” Vad är då budskapet?: ”Att judarna endast kan förlita sig på sig själva? Knappast. Man firar det faktum att man har undkommit en fara, men man får inga garantier för att man härefter skall bli lämnad i fred. Man är sårbar, men man har en chans att klara sig. Man sluter sig samman och kämpar – utan att hänge sig åt några illusioner.”

Det finns också ett buskap i likheten mellan erfarenheten i Egypten och i Persien: ”I båda fallen är svaret att det behövs mänskligt ingripande, ett eller flera mänskliga instrument för befrielsen. ... Budskapet är att människor måste ta ansvaret för sitt öde. Och just i det här fallet var det en individuell insats som räddade hela folket.” Skillnaden mellan de två händelserna är avsaknad av mirakel i Esters bok – Gud anropas inte om hjälp: ”Därför är Purim kanske en fest speciellt lämplig för judarna efter holocaust.” Om något visar Esters bok att humorn ”har sin plats i äkta tro.”

*1*Illman, 1994, 159.
*2*Vidare säger Illman: ”En enda flaska olja symboliserar enligt en senare kommentator det minimum av andligt ljus och tro som behövdes för att judendomen skulle överleva under hedniskt förtryck. Med Guds hjälp kunde detta minimum sedan bli ett outsinligt förråd. Eftersom hela universum skapades på sju dagar betecknar den åttoende dagen evigheten. Ljuset kom därefter att symboliseras av den åttaarmade hanukkaljusstaken, som blev en viktig judisk symbol. Den har som föregångare den sjuarmade ljusstaken (menora) som fanns i uppenbarelsetältet i öknen och senare i templet och som brann hela natten.” (Illman, 1994, 163-164)
*3*Illmans har här en intressant not (89, sid 170) där Esters bok beskrivs som en ”novellisering” av Exodus-berättelsen.