fredag, december 21, 2007

Juluppehåll

Jag tar nu jullov i bloggandet och återkommer på det nya året. För den sanna innebörden i julen rekommenderar jag varmt Nativitate Domini Sermo I på David Nyströms blogg Metanoia.

God Jul och Gott Nytt År
önskar jag er alla

tisdag, december 18, 2007

Tyndale Tech har flyttat till en blogg

Tyndale House e-mail "Tyndale Tech" har blivit en blogg:

Dr David Instone-Brewer berättar i sitt senaste Tyndale Tech e-mail:
Tyndale Tech tries to keep you up to date with electronic resources for Biblical Studies. I've now moved it to a blog-style site where you can add your comments on the issues. All the old posts are there, and new ones will be posted there as well as appearing in email. This means you can add your wisdom on the various topics to share with other scholars. It also means you can hear about new posts using RSS as well as or instead of emails.
Jag får väl instämma med andra i bibliobloggvärlden, att detta är en mycket trevlig nyhet.

Nyheter på min blogg

Jag har lagt till ett par nya funktioner på min blogg som behövs presenteras.

1. De senaste kommentarerna. För att visa att jag uppskattar kommentarer på mina inlägg har jag nu i vänstra kolumnen skapat en lista på kommentarer som kommer in då och då. Det kan också vara viktigt för den som lämnar kommentarer att det lyfts fram så att besökare av denna blogg lätt ser vad som sägs, inte bara av mig utan också av er som reagerar på olika sätt på vad jag skriver.

2. Stefan's shared items. Jag följer dagligen vad som skrivs på en rad bloggar om Bibeln och kristen tro. Jag läser annat också, men för denna blogg är det exegetik och bibelteologi som står i fokus. I vilket fall har Google en ny funktion då jag via Google Reader kan dela med mig här på bloggen sådant som jag tycker är intressant. Det är omöjligt att hinna med att själv skriva om allt som är relevant för denna blogg, därför finns det nu en ruta i vänster kolumn där jag delar med mig av sådant som fångar mitt intresse och som kan vara värt att läsa för den som är intresserad av Bibeln och kristen tro. Du kan antingen klicka direkt på artikeln för att gå till bloggen där den kommer från, eller klicka "Read more..." som öppnar upp en särskild sida med den de fulla texterna.

måndag, december 17, 2007

The Apostolic Fathers, third edition

Med posten i fredags:

The Apostolic Fathers, Greek Texts and English Translation, 3rd edition. Edited and translated by Michael W. Holmes after the Earlier work of J. B. Lightfoot and J. R. Harmer. Baker Academic, Grand Rapids, Michigan, 2007.

Det här blir trevlig kvällsläsning. "The Apostolic Fathers" består av den tidigaste samling kristna texter utanför Nya testamentet (70-150 e. Kr.). Så här beskrivs texterna i introduktionen:

They provide significant and often unparalleled glimpses of and insights into the life of Christians and the Christian movement during a critical transitional stage in its history. (s 3)
Att studera hur kyrkan förändrades efter det att Jesu ursprungliga apostlar hade lämnat jordelivet är egentligen inte mitt forskningsområde. Men jag är allmänt intresserad av vad som skedde med urförsamlingen under perioden som "Apostolic Fathers" täcker. För det är under denna period som Nya testamentets ekklesia definitivt upphör att vara en "judisk sekt".

Men först skall jag läsa ut "Lewis resa" av Per Olov Enquist. Förresten, om du är intresserad så har jag uppdaterat listan över böcker jag läser/arbetar med just nu.

De tio viktigaste arkeologiska fynden 2007



Tidskriften Archaeology har röstat fram de 10 mest betydelsefulla arkeologiska upptäckterna under 2007. Bland de 10 i topp finns Nebusarsekim kilskriftstavla, som jag själv har bloggat om här och här.

Verkligen roligt att denna upptäckt som bekräftar en historisk person i Bibeln, närmare bestämt i Jer 39:3, platsar i denna lista. Vad som gör upptäckten unik är att det är mycket ovanligt att en icke kunglig person i Bibeln omnämns i utombibliskt material.

Det kan vara värt att läsa lite om de andra 10 i topp upptäckterna också. Bli lite allmänbildad alltså. Archaeology presenterar också ytterligare nio viktiga fynd som har gjorts under 2007, men som inte riktigt tog sig in på 10 i topplistan.

Tack till min Tommy Wasserman på Örebro Teologiska Högskola för detta tips.

torsdag, december 13, 2007

Den frambrytande urförsamlingen - 9

Ekklesia - Paulus anvisningar till Titus

Den tredje texten som jag vill ta upp handlar om Paulus anvisningar i brevet till Titus. I kapitel 1 vers 5 står det: ”När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som återstod att göra och tillsätta (kathistemi) äldste i varje stad efter mina anvisningar: …”. Det grekiska ordet kathistemi betyder ”att tilldela någon chefsposition [position of authority]”, eller mer specifikt: ”att auktorisera/bemyndiga, utnämna/tillsätta.” Tillämpad på Tit 1:5 beskriver ordet enbart vad Titus är uppmanad av Paulus att göra, inte hur det skall gå till.


De ”anvisningar” som Paulus hänvisar till i Tit 1:5, för att Titus skall kunna ”tillsätta” äldste, syftar inte heller på hur utnämnandet gick till, utan på kriterier som direkt följer i vers 6 och framåt. Dessa kriterier började formuleras redan i Apg 6:3, och utläggs av Paulus mer utförligt i Tit 1:6ff, vilket skapar en koppling mellan de olika textsammanhangen. Hur Titus gick tillväga kan därför de bibelställen illustrera som jag redan har diskuterat (Apg 6:3-5; 14:23; jfr 13:1-4; 2 Kor) tidigare i denna serie om ekklesia
.

Ensam kastar inte kathistemi i Tit. 1:5 mycket ljus över problemet hur Titus gick tillväga i tillsättandet av ledare i de lokala församlingarna. Men liksom med fallet cheirotoneo i Apg 14:23 är det ett viktigt nyckelord i ett större sammanhang och kan förslagsvis analyseras utifrån utväljandet av ledare i Apg. 6:3 och begreppet ekklesia. Betydelsefulla kopplingar utesluter inte möjligheten att i de församlingar som Titus hade ansvar för skedde tillsättandet av äldste generellt på samma sätt som i Apg. 6:3 och eventuellt i Apg. 14:23
.

För det första finns det en koppling till Paulus själv. Titus var en av Paulus lärjungar och har därför troligtvis tidigare fått instruktioner hur tillsättandet av ledare i församlingen skall gå till. Hur Paulus gick till väga antyder som sagt begreppet ekklesia, Apg. 6:3 och eventuellt begreppet cheirotoneo
.

Den andra kopplingen är att kathistemi i Tit. 1:5 också används i Apg. 6, men lite senare i vers 3: ”Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter (kathistemi) vi dem till sådana uppgifter.” Ordet kommer alltså efter ”välj ut” (första steget, som verkar vara underförstått i Tit 1:5), då Jerusalemförsamlingen först valde ut och apostlarna sedan tillsatte när de hade godkänt valet. Tillsättande är andra steget i Apg 6:3, steget som Titus får anvisningar om i Tit 1:5. Varför inte Paulus även ger anvisningar om det första steget kan beror på att Titus var väl införstådd med praxisen, och att Paulus i sitt brev istället ville betona/påminna om kriterierna vid tillsättandet av äldste, de anvisningar som följer efter Tit. 1:5
. Det kan också tilläggas att eftersom kathistemi används i Apg 6 förstärker det även intrycket att det var ledare som vid det tillfället valdes och tillsattes.

Ordet kathistemi används även i Heb. 5:1 och 8:3 för tillsättandet av överstepräster i Gamla testamentet. I de fallen var det Gud och inte människor som utsåg och tillsatte, och författaren till Hebreerbrevet gör där en parallell till utväljandet av Jesus som en evig Överpräst. Att Gud både utser och tillsätter i Hebreebrevet illustrerar en viktig dimension i hur det ytterst sätt bör gå till i ekklesia-församlingen när ledare väljs och tillsätts, ett samspel mellan de troende och Gud, som även Apg 14:23; 13:1-4; jfr 15:28 visar. Den som har det första och sista ordet är Gud, men om de troende i ekklesia skall få insikt i det, måste det också finnas ett horisontalt samförstånd. Hur ett sådant samförstånd uppnås anser jag att de texter jag hittills diskuterat har visat
.

Som jag tidigare har visat var det en demokratisk process i den lokala församlingen som ledde fram till det rätta valet av församlingstjänare (Apg. 6:3). Och det kan alltså mycket väl ha gått till på liknande sätt också på Kreta som i Apg. 6:3 och 14:23. Tit. 1:5 säger inget om att tillsättandet av ledare skall ske innan eller efter församlingen har fått säga sitt. Men med tanke på Paulus inflytande över Titus och kopplingen till Apg 6, är det rimligt att anta att församlingsmedlemmarna hade gjort sitt val och att ledarskapet därefter tillsattes om de uppfyllde kriterierna.

Fortsättning följer...

SAGE Journal Online igen

SAGE Journal Online fortsätter att ha öppet hus för sina tidsskrifter fram till och med den 31 januari. Men tillgången är nu begränsad till deras teologiska publikationer:

Journal for the Study of the New Testament
Journal for the Study of the Old Testament
The Expository Times
Currents in Biblical Research
Irish Theological Quarterly
Feminist Theology
Journal for the Study of the Pseudepigrapha
Journal of Anglican Studies
Studies in Christian Ethics
Theology and Sexuality

För att registrera dig för fri tillgång till dessa tidskrifter fram till den 31 jan går du hit.

Childs, Introduction to the Old Testament - 7



Chapter 11 - The Former Prophets


The second division in the Hebrew Bible, “The Prophets”, is at least as early as the Hellenistic period. The terminology that further divided the Prophets into “former” (historical: Jos, Judg, Sam, Kings) and “later” (Prophetic: Isa, Jer, Eze, Twelve) first emerged in the Middle Ages.[1]
Modern historical criticism has rejected this traditional division as “artificial”.

Instead two major critical theories tries to explain the composition of the historical books: 1) The documentary – sources similar to those found in the Pentateuch continue through at least part of the historical books (e.g. Hexateuch); 2) Fragment hypothesis – envisions an independent historical work including book of Deuteronomy and the four historian, edited during the exilic period by a Deuteronomistic historian (e.g. Tetrateuch). Major critics have pointed out difficulties in both two theories, and that an effect of these theories has been the speculative nature of the exegesis on the historical books. The analysis based on either one of the theories has been of a hypothetical character. Therefore Childs calls for reexamination of the canonical shape of the Former Prophets.[2]


The first problem regarding the canonical shape of the Former Prophets two folded: the close connection with the Pentateuch and at the same time the distinct separation from it. Joshuas canonical shape explains both these elements: discontinuity (sharply separated from the Pentateuch, the written form of the law) and continuity (dependence on the “Book of the Law”, and introducing the Former Prophets). The second problem is the relationship to the other historical books. Noth’s theory of a Dtr. historical work is the base for a solution: the Former Prophets are arranged in a literary pattern of prophecy and fulfillment: the books offer a theological interpretation of Israel’s history in the light of the working out of the Book of the Law
.

However, there are no evidences in the present canonical form that the material was transformed to make only one major “Deuteronomic point”. Rather, the material is diverse and independent, and the earlier stages of development is not flatten or seriously altered. The reason for this could be that the material already exerted such an “official” force that the Dtr. editor was unable or unwilling to attempt a change. Thus the shaping of the Former Prophets reflects a long process within the community of Israel.[
3]

According to Childs, the theological and hermeneutical implications of the Former Prophets are: 1. The object of the four historical books in the division of the Prophets is not to record history per se, but to bear testimony to the working out of the prophetic word in the life of the nation (indication of this is: a. incorporation of historical material within the books of the prophets; b. A similar theological purpose of both sets of writings in the division of the Prophets, thus the historical books has canonically a particular theological function); 2. Striking features are the nature of the material is highly selective and the manner in which the history was presented; 3. Modern critical scholarship disagrees on the overall purpose of the Deuteronomic shaping of the Former Prophets
.

In Childs opinion both divine judgement and forgivness are built into Deuteronomy (to offer the nation under judgement the promise of forgivness). The purpose of the book is then to function as scripture for the new generation of Israel who are instructed from the past for the sake of the future (see Deut. 29:29).[4]

[1] However, Childs points out that the two references in Zechariah to the “former prophets” (1:4; 7:7) “offer a certain biblical warrant for the later terminology” (Childs, Introduction to the Old Testament as Scripture, 230).
[2] Childs, Introduction to the Old Testament as Scripture, 230–32.
[3] Ibid., 232–36.
[4] Ibid., 236–38.

onsdag, december 12, 2007

Judisk kristendom


Jewish Christianity in the Late First and Second Centuries

tisdag, december 11, 2007

John Strugnell 1930-2007

John Strugnell dog den 30 november 2007 i Boston.

Harvard professorn John Strugnells bidrag till vår förståelse av Dödahavsrullarna är vida erkänt, men tyvärr blev han också känd som forskaren som föll på grund av ett antisemitiskt uttalande 1990. Det tråkiga uttalandet skedde under period av depression och alkoholism, och Strugnell försökte modifiera uttalandet i en BAR intervju 1994.

Jag tror det är viktigt att minnas John Strugnell framför allt för sina mycket viktiga insatser i forskningen kring Dödahavsrullarna, snarare än för ett olyckligt uttalande som skedde på grund av djup mental obalans i kombination med alkohol.

Se följande länkar till bloggar som har skrivit mer om John Strugnell:

Dr Jim West om John Strugnell, 6 dec
Obituary of John Strugnell - by his Daughter
Jim Davila om John Strugnell
New York Times om John Strugnell
Rebecca Lesses om John Strugnell
A Prayer for John Strugnell - publicerad på Dr Jim West blogg, 9 dec
The Harvard Crimson om John Strugnell

Berättelsen om John Strugnells liv är intressant och läsvärt.

Uppdatering 2007-12-12
Daniel J. Harrington om John Strugnell (SBL Forum)

Uppdatering 2007-12-16
Sidnie White Crawford om John Strugnell (BAS)

måndag, december 10, 2007

Unofficial Biblical Studies carnivalette

Eftersom den officiella "Biblical Carnival" för november månad inte har annonserats ännu har Doug Chaplin på sin blogg Metacatholic skapat en Unofficial Biblical Studies carnivalette. Den som egentligen skulle sammanställa materialet för den officiella versionen hoppade av, och Tyler F. Williams tog istället på sig uppgiften på övertid.

Kanske något så småningom dyker upp Tyler F. Williams blogg Codex: Biblical Studies Blogspot (vilket i så fall är mycket starkt jobbat av honom). Men tills dess får Doug Chaplins utmärkta Biblical Studies carnivalette fylla vakuumet.

Biblia Clerus

Ytterligare en intressant resurs på internet för bibelstudier: Biblia Clerus.

Tips av Jim West.

söndag, december 09, 2007

Den frambrytande urförsamlingen - 8

Ekklesia - Paulus och Barnabas utser äldste

Den andra texten jag vill ta upp om utväljandet av ledare/tjänare i urförsamlingen, som ett exempel på hur ekklesia (församlingen) kan ha fungerat under Nya testamentets tid, är Apg 14:23. Där läser vi att Paulus och Barnabas utnämnde äldste i alla församlingar på deras väg hem till Antiochia i Syrien: ”I varje församling (ekkelesia) utsåg (
cheirotoneo) de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på.” Versen beskriver vad Paulus och Barnabas gjorde, men hur kan det ha gått till? Även om det inte är omedelbart tydligt antyder versen och kontexten processer inom den lokala ekklesia, som resulterade i utväljandet av församlingsledare i form av äldste.

Nu till det grekiska ordet cheirotoneo (översatt till ”utse”, och som i grundtexten inleder Apg 14:23). Ordet betyder bokstavligen ”sträcka ut sin hand för att rösta”. Cheirotoneo får denna grundbetydelse från Atenska folkförsamlingen under antikens tid (400-talet f Kr)[1], där Atens manliga medborgare röstade med just handuppräckning. I Apg 14:23 verkar emellertid cheirotoneo enbart betyda att ”utnämna” eller ”tillsätta” med Paulus och Barnabas som tydliga subjekt. Utifrån en ytlig läsning tycks alltså inte texten ge stöd åt tanken att det var församlingarna som grupp som var involverad i utväljandet av sitt eget ledarskap, utan det gjordes enväldigt av Paulus och Barnabas som församlingens grundare och apostlar
.

Den etymologiska kopplingen till antika Greklands demokrati (både ekklesia och cheirotoneo i samma vers) kan inte ensam förklara hur Apg 14:23 skall uppfattas.[2] Paulus och Barnabas har en viktig roll i 14:23, och de hade (inklusive Lukas, författaren) sannolikt inte antika Aten (400-talet f. Kr.) i åtanke när de på tillbakaresan utsåg äldste. Men cheirotoneo, på grund av sin ursprungliga innebörd, antyder ändå en process. Det finns också detaljer i kontexten som stödjer att en process hade pågått innan 14:23: begreppet Ekklesia som en kollektiv beskrivning av församlingen i Nya testamentet, Apg 6:3-6 som allmänt normgivande, att det var på tillbakaresan som utväljandet skedde och hur cheirotoneo används i andra nytestamentliga textsammanhang
.

Med utgångspunkt från att faktorerna ovan på något vis måste påverka tolkningen av texten, föreslår jag därför en rekonstruktion av Apg 14:23 som inte framställer Paulus och Barnabas som enväldiga. Snarare ”utnämnde” eller ”tillsatte” de ledare som församlingen önskade (enligt principen ekklesia och mönstret i Apg. 6:3-6), efter att ha konstaterat att dessa ledare uppfyllde de kriterier som redan omnämns i Apg 6:3, och som Paulus själv anger och utvecklar i Timotheosbreven och Titusbrevet
.

Resonemanget ovan leder till slutsatsen att cheirotoneo betyder i Nya testamentet ”att välja någon för en specifik tjänst eller uppgift.” Detta skedde på en viss nivå under demokratiska former, då den man hade förtroende för valdes och blev tillsatt. Är det så det kan ha gått till i Apg. 14:23, att Paulus och Barnabas godkände och tillsatte äldste som de troende i de lokala ekklesia själva hade valt ut eller föreslagit? Proceduren i de lokala församlingarna som återbesöktes var i så fall generellt den samma som i Apg. 6:3. Paulus och Barnabas bekräftade, precis som apostlarna i Apg. 6, de lokala församlingarnas val. Paulus och Barnabas utvalde inte enväldigt vem som skulle bli äldste i församlingarna, utan istället var det frågan om ett samspel mellan församlingarna och apostlarna vid tillsättandet av ledare
.

Så här kan det ha gått till: det var på återvägen från missionsresan som Paulus och Barnabas tillsatte äldste i Lystra, Ikonion och Antiochia. Det innebar att där hade existerat församlingar en kort period, innan de kom tillbaka. Om vi utgår från Apg. 6:3, är det möjligt att Paulus och Barnabas hade uppmanat de nykristna på orten att fundera över vem de ville ha som ledare. När sedan Paulus och Barnabas återkom var de beredda att välja och bekräfta dem som församlingen hade förtroende för. Paulus valde att vänta med att ledsaga utväljandet av ledarskap för att se vem som fungerade bäst och var Guds utvalda, och att han på återvägen deltog i tillsättandet av dessa som församlingarna hade förslagit som sina ledare
.

Men det finns en viktig detalj i Apg 14:23 som visar att utväljandet av ledare i ekklesia inte enbart handlade om demokrati. Paulus och Barnabas beslut om vilka som skulle tillsättas som äldste skedde under bön med fasta. I grundtexten är ordet ”bön” ett aorist particip, en verbform som indikerar att bönen och fastandet (subst i grundtexten) pågick kontinuerligt före och efter utväljandet. Detta visar att det är Gud som ytterst utväljer sina ledare/tjänare i ekklesia. Vad vi har är processor som pågår på olika nivåer i samspel med varandra. Se även Apg 13:1-4 (jfr. 15:28), som illustrerar dessa principer
.

Till detta kan tilläggas att om det hade varit frågan om ett utnämnande av Paulus och Barnabas i förväg, utan de lokala ekklesias inblandning, skulle Lukas antagligen inte ha använt ordet cheirotoneo, utan snarare procheirotoneo (”att välja/utnämna på förhand/förväg”, se Apg. 10:41). Om det är meningen att äldste skall utse äldste, är ett prefix nödvändigt, dvs pro läggs till cheirotoneo, för att en sådan tolkning av Apg. 14:23 skall stämma. Men på en högre nivå är det ändå Gud som ytterst väljer ut ekklesias ledare, men för att hela ekklesia skall erfara, pröva och vara överens om Guds ledning, är en demokratiska process på den lägre nivån nödvändig.


Att det är den lokala församlingen/ekklesia som har ansvar för utväljandet av sina egna ledare och representanter, framgår av att Paulus även använder samma ord – cheirotoneo – i 2 Kor. 8:19. Där är det församlingarna (kollektivt) som har utsett en person till att vara Paulus följeslagare när han åker till Jerusalem för att överräcka de insamlade pengarna. Det är alltså samma ord som används både i Apg. 14:23 och 2 Kor. 8:19. Ordet cheirotoneo används också i den patristiska litteraturen (kyrkofädernas texter) för att uppmana församlingarna att utvälja sändebud som skall föra med sig hälsningar till kyrkan i Antiochia i Syrien (I Phld 10:1; I Sm 11:2; I Pol 7:2). Församlingar är också i dessa texter uppmanade att utvälja (cheirotoneo) sina egna föreståndare (epikopoi) och gudstjänare (diakonoi) (D 15:1).

Fortsättning följer...

[1] BDAG - Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature, Third Edition.
Revised and edited by Frederick William Danker (Chicago: The University of Chicago Press, 2000).
[2] Faktum är att etymologiska tolkningar är överhuvudtaget inte att rekommendera, då man inte kan utgå från att ett ord genom tiderna behåller sin ursprungliga innebörd. Det är sammanhanget och hur ordet används som är avgörande för dess betydelse.

tisdag, december 04, 2007

Virtuell Qumran modell



Bob Cargill har i ett spännande projekt digitalt rekonstruerat Qumran. Under SBL San Diego konferensen i november kunde man besöka en utställning om Dödahavsrullarna, och i samband med det visades en digitaliserad film om Qumran. Så här beskrivs filmen på bloggen Virtual Qumran:

The digital movie Ancient Qumran: A Virtual Reality Tour is nearing completion. The original, unpublished script is almost complete, and the high-definition graphics are re-rendered and optimized for viewing in HD. The movie is based upon the UCLA Qumran Visualization Project’s digital model of Qumran, and takes the viewer on a tour of the reconstructed settlement of Khirbet Qumran. It offers a history of the archaeological excavation of the site and the surrounding caves, and discusses the different theories concerning the nature and expansion of Qumran.
Denna film kan du efter 1 januari 2008 hämta hem till din hårddisk från hemsidan www.VirtualQumran.com. Där kan du läsa mer om projektet och bland annat se ett par YouTube trailers (även här och här). Detta lär bli ett fantastiskt pedagogiskt material för undervisning om Dödahavsrullarna och Qumran:
You’ll be able to navigate the reconstructed settlement from the comfort of your own home, office, or classroom.
Ser verkligen framemot detta! För de som inte kunde åka till USA för att besöka utställningen i San Diego Natural History Museum har snart möjlighet att se den omtalade filmen i sin egen dator.

Tack till Jim West på Biblical-Studies List för denna information. Se även Jims blogg om projektet.

Childs, Introduction to the Old Testament - 6



Chapter 5 - Introduction to the Pentateuch


Childs begins his introduction to the Pentateuch with the history of the modern critical study of the Pentateuch, with the motivation that such history is indispensable for methodology and crucial for evaluating the continuing debate. He goes through the literary critical method, the form-critical method, archaeological method and finish with a postscript to the history of pentateuchal criticism. In tracing the history Childs observes that in the early part of the 20th century the opposition to biblical criticism from the established church and synagogue was almost universal, but by the middle of the century biblical criticism had been widely accepted, with opposition only from conservative groups in the periphery. Childs presents several reflections on this change of opinion, but concludes that the rise and fall of the Biblical Theology movement of the 50s and 60s has again raised the question whether the church’s relation to biblical criticism is settled, and whether “the reigning scholarly consensus” has only covered over many basic theological problems.[1]

The critical debate concerning the scope of the literary unit of Pentateuch is a continuum, whether the term Hexateuch (Gen-Jos) should replace that of Pentateuch (Wellhausen, Kuenen, Smend, Eissfeldt, von Rad), or if Deuteronomy should be separated from the first four books, forming a Tetrateuch (Noth). There is also a minority of scholars (Höscher, Schulte, Freedman) who have tried to expand the unity to include the historical books. Finally an increasing number of scholars (Fohrer, Rendtorff) favor a return to the terminology of a Pentateuch. In the debate of source criticism uncertainty regarding the criteria for determining literary strands is growing. The uncertainty becomes clear when individual sources of the Pentateuch (the Yahvist, the Elohist, and the Priestly) are discussed. Childs conclusion is that scholars have not reach an agreement regarding the classical source division, and efforts should instead be invested in establishing “a fresh consensus around a new proposal.” The last topic Childs mentions concerning the present state of the critical debate is form criticism and traditio-criticism, whose present debate (1979) regarding the Pentateuch is characterized by the dissolution of the older consensus and a search for new questions and answers (e.g. Alt, von Rad, Noth, Bright, Cross).[2
]

The canonical approach to the study of the Pentateuch is described by Childs as a post-critical alternative.[3]
Childs does not deny that historical critical method is useable at times, but maintains that to study the history of Hebrew literature is a different undertaking then studying the Pentateuch as canonical scriptures. The first issue that Childs establishes regarding the Pentateuch as canon is clear editorial evidence for a five divisions in the Pentateuchal material. He also sees a close inner relationship of the three middle books (Ex-Num). Regarding Genesis, the book was conceived by the final redactor as the introduction to the story of Israel, beginning with Exodus. The role of Deuteronomy is difficult to determined, but the final editor of the Pentateuch seems to have understood its role as a commentary to the preceding law. Childs’ conclusion is that Pentateuch is a purposeful whole, that established Israel’s understanding of its faith as Torah. These first five books constituted the grounds of Israel’s life under God and how the Mosaic tradition should be understood. Childs adds to this that also the promises of the land are forming the different parts of the Pentateuch into one continuous story. In sum, Childs says, “a theological force which reflects a knowledge of the whole Pentateuch has given it a final order."[4]

Critical scholarship is virtually unanimous in denying the Mosaic authorship while conservative scholarship defends it. Childs argues however that the question of authorship has not been correctly formulated by either side because the issue has been treated apart from its canonical function. In the Pentateuch Moses’ writing activity is closely tied to the receiving the divine law of Sinai, and throughout the rest of the Old Testament the identification of the divine law with Moses’ writing is continued. There is no clear reference in the Old Testament which connects Genesis to Moses, but in Jewish tradition he became the author when the unity of the entire Pentateuch was assumed. Old Testament canon clearly assigns an important role to Moses, but still much material in the canonical Pentateuch is later than the age of Moses. The Old Testament does not explain this directly, but for Childs it seems clear that the authorship of Moses functioned from a very early period as a norm by which to test the tradition’s authority. Childs says: “The claim of Mosaic authorship therefore functioned theologically within the community to establish the continuity of the faith of successive generations with that which had once been delivered to Moses at Sinai."[5
]

[1] Childs., 112–19.
[2] Ibid., 119–27.
[3] The canonical approach as a post-critical alternative seeks to do two things: 1) To take seriously both the successes and failures in the history of scholarship, and 2) to mount a case for a very different approach to the study of the Pentateuch.
[4] Childs, Introduction to the Old Testament as Scripture, 127–32.

[5] Ibid., 132–35.

måndag, december 03, 2007

Thomas F. Torrance (1913-2007)

Teologiska giganter lämnar oss.

2007 har delvis präglats av bortgången av flera mycket duktiga exegeter och teologer. Den 2 dec dog Thomas F. Torrance stillsamt, enligt många den störste reformerta teologen sedan Karl Barth. Du kan läsa mer om det här och här på Benjamin Myers blogg Faith and Theology. Missa inte heller kommentarerna.

Uppdatering (20071213): Independent om Thomas F. Torrance. Benjamin Myers reflekterar över artikeln här i en jämförelse mellan T. T. Torrance och Richard Dawkins.

Tidigare på denna blogg har det bland annat nämnts om följande bortgångar:
Brevard S. Childs, 1923-2007
Michael Patrick O'Connor, 1950-2007

Följande personer har jag tyvärr missat att nämna:
Bruce M Metzger (1914-2007)
C. F. D. Moule (1908-2007)

De som har gått före oss i det teologiska arbetet är värda att minnas. De var de sanna hantverkarna och genierna, då de jobbade utan datorer och internet, vars arbete kommande generationer av bibelintresserade människor kommer att dra nytt av.

söndag, december 02, 2007

Uppdatering om Nehemjas mur



För er som är intresserade av att följa de arkeologiska utgrävningarna av Davids stad i Jerusalem, har jag uppdaterat detta inlägg om upptäckten av vad som kan vara Nehemjas murar (se Nehemjas bok i Gamla testamentet).

Det är fortfarande osäkert hur allt det som har grävts fram skall tolkas och dateras, vilket också skapar osäkerhet om det verkligen är Nehemjas murar man har upptäckt. Men hebreiska universitetets arkeolog Dr. Eilat Mazar verkar säker på sin sak.

En annan mycket känd arkeolog, Israel Finkelstein, tycker att fynden i Davids stad är intressanta, men anser ändå att den upptäckta muren kan ha byggts senare än Nehemja.

Klicka här om du vill läsa mer. Om du följer länkarna i min uppdatering finner du mycket fina bilder på muren (som ex, den ovan).

Barclay kritik av N.T. Wright

På bloggen Between Two worlds finns det en länkar till en mp3 inspelning och anteckningar (del 1, 2 och 3) gjorda av Lee Irons, som innehåller John Barclays kritik av N.T. Wright syn på Paulus och Imperiet.

En annan mp3 fil på samma ämne finner du här i ett tidigare inlägg av mig från SBL San Diego.

Jag själv hinner sällan lyssna igenom allt sådant här material, även om det säkert är mycket intressant och viktigt. Men jag vill ändå göra läsarna av denna blogg medvetna om var materialet finns tillgängligt i fall du vill ta del av det.

Uppdatering 2007-12-13
På bloggen Metanoia sammanfattar David Nyström debatten mellan Barclay och Wright.

Ombyggnad av min blogg

Jag har sedan en vecka tillbaka byggt om min blogg, och lagt till och byggt ut listorna. Tanken är att fortsätta förändringsarbetet och skapa fler resurslistor kring exegetik och bibelteologi.

Därför vill jag här skicka ett stort tack till Z och Tips for New Bloggers, vars råd och tips har gjort denna ombyggnad möjlig. Redan i somras började jag höra mig för hur jag kunde göra min blogg till tre kolumner. Nu vet jag och själv tycker jag resultat är helt ok.

Kommentera gärna vad ni tycker om det nya utseendet, funktionellt och layoutmässigt. Feedback är alltid värdefullt.

torsdag, november 29, 2007

Den frambrytande urförsamlingen - 7

Ekklesia - första gången ledare väljs

I Apg. 6:3-5 syns en tydlig demokratisk ordning. På uppmaning av apostlarna valde församlingen (inte apostlarna) ut sju män med ”gott anseende”, som var ”fyllda av ande och vishet”, för att hjälpa apostlarna i det praktiska församlingsarbetet. Här är det viktigt att lägga märke till några saker.

  1. Det fanns inget annat ledarskap än de 12 apostlarna när det beslutades att avskilja sju personer för att betjäna församlingsmedlemmar. I en möjlig rekonstruktion får vi bilden att apostlarna insåg att det behövdes flera ledare än de själva, även om de 12 apostlarna behöll sin unika position som Jesu utvalda lärjungar.
  2. Att ”betjäna” är det primära kännetecknet för en ledare i en nytestamentlig församling, inte utövandet av auktoritet. Detta antyder att de som valdes ut var ett kompletterande ledarskap till apostlarna, eftersom de skulle “betjäna”.
  3. De kriterier som de utvalda skulle uppfylla (”gott anseende” och ”fyllda av ande och vishet”) är väldigt mycket en summering av de kriterier som vi kan läsa om i Titusbrevet, som är kriterier för församlingsledare. Alltså ytterligare en stark antydan att det är ledare som väljs av församlingen, inte enbart betjänter.
  4. Apg. 6:3-5 beskriver hur ledarskap utvaldes i ekklesia. Församlingen hade inflytanden och kunde påverka sin situation och hade en direkt dialog med apostlarna. I ekklesia kunde församlingen som kollektiv själva välja sina ledare, eller åtminstone utöva starkt påverkan i en sådan fråga.
  5. Den fortsatta utvecklingen visar att åtminstone två av de sju, Stefanos och Filippos, fick stor betydelse för de första kristna och utbredande av Guds rike under den kristna församlingens första period (Stefanos [Apg 7], Filippos [Apg. 8:4-40]).
Slutsatsen blir att de sju utvalda inte ”bara” var bordsbetjänter, utan var ett kompletterande ledarskap till de tolv apostlarna. Apg. 6:3 är i så fall första gången det nämns om att några avskiljdes för tjänst i församlingen som ledare. Deras uppgift var att betjäna, men de fem saker ovan som går att notera i texten tyder på att avskiljningen i Apg. 6:3-5 hade en vidare funktion än enbart för att ordna måltider (vilket i sig inte är att förakta).

Eftersom det är första gången ledare väljs ut (förutom Mattias som den tolfte aposteln istället för Judas Iskariot) kan man också tänka sig att i den kristna ekklesia blev denna ordning praxis för senare tillsättande av ledare i olika församlingar. Det finns inte heller några andra textbevis som säger att det gick annorlunda till – apostlarna bestämde vad som var kriteriet för det andliga ledarskapet, församlingen valde sedan sina ledare och apostlarna godkände det.

Det var viktigt att apostlarna godkände församlingarnas förslag på ledare, men samtidigt var det betydelsefullt att de tillsammans var överens om vem som skulle vara ledare. Apostlarna själva var utvalda av Jesus. De är unika som ledare i den bemärkelsen, även Mattias som tillsattes efter lottning. Men apostlarna ville tydligen att framtida ledare skulle, med Guds ledning, väljas av medlemmarna själva.

Robert L Saucy, professor i systematisk teologi vid Talbot Theological Seminary, gör följande reflektion i sin bok The Church in God’s Program beträffande valet och tillsättandet av ledartjänster i församlingen: ”Den lokala församlingen godkände apostlarnas förslag och valde ut sju män för att tjäna (Apg. 6:3-5). Även om inte församlingsmedlemmarna omnämns när apostlarna, och de som representerade dem, utnämnde äldste (Apg. 14:23; Tit. 1:5), kan tillvägagångssättet ha varit det samma som i Apg. 6, när de sju männen blev utvalda.”[1]

Fortsättning följer...

[1] Robert L Saucy, The Church in God’s program (Chicago: Moody Press, 1972), 115.

onsdag, november 28, 2007

Intervju med Tomas Bokedal



På bloggen Euangelium finns en intervju med Tomas Bokedal av Michael F. Bird. Den är värd att läsa. Tomas är Nt exeget vid Divinity and Religious Studies, Aberdeen University.

Det innebär att det finns två svenska lärare vid Kings College, Lena-Sofia Tiemeyer och Tomas Bokedal. Roligt! Jag förstår varför duktiga exegeter söker sig utomlands - dels på grund utmaningen, men också att det inte finns tillräckligt med jobb i Sverige. Utanför vårt land är exegetik och bibelteologi fortfarande ett viktigt ämne.

Aberdeen University och dess "Divinity and Religious Department" är en spännande skola, inte minst med tanke på miljön och omgivningen (se bild).

Men det jag främst tänker på är flera kända professorer och lärare (ex I Howard Marshall och Peter Williams) vilket har gett skolan vad jag uppfattar som en evangelikal profil. Här kan du läsa mer om institutionen som tillhör det tredje äldsta universitetet i Skottland.

Childs, Introduction to the Old Testament - 5



Chapter 4: Text and Cano
n

In chapter four Childs deals with “Text and Canon”. He does so by discussing: 1) The nature of the problem, 2) History of the discipline, 3) The goals of Old Testament textual criticism, 4) Canon och text, 5) Goal and method of a canonical approach to text criticism, 6) Masoretic text and canonical text, 7) The pre-stabilization period in Old testament textual history, 8) The text-critical task. Childs purpose with this chapter is to discuss the problem of text criticism in relation to canon. The discipline of Old Testament criticism raises a whole list of issues in relation to the canonical approach, e.g.: What are the similarities and differences between the literary and textual development of a canonical writing? What are the goals of textual criticism? Is it possible to speak of a canonical Old Testament text in the light of the multiplicity of textual traditions? Why should the Christian church be committed in any way to the authority of the Masoretic text
?

Childs reviews the history of modern Old Testament text criticism up to the publication of his Introduktion in 1979. Studies of textual problems extend far back into the ancient period, and include the rabbis and Masoretes, the church fathers and various interpretations in various translations. But these early activity with the text were of different sort and concern than the modern discipline of text criticism. Different textual traditions co-exist and the debate regarding the history of the Old Testament text is ongoing, but Childs points out that in some major areas a consensus have emerged. About the authoritative role of the masoretic text (MT) he says: 1) Behind the apparently monolithic structure of the MT lay a long history of textual development in which the state of the text was in great fluidity; 2) The authoritative role of the proto-Masoretic tradition derived from a variety of historical factors many of which remain unknown; 3) Long after the process of stabilization had begun, a considerable amount of textual fluidity continued to be tolerated within Jewish communities.[
1]

What then is the goal of Old Testament textual criticism? Childs explains that this question illustrates the problematic dimension of modern Old Testament text criticism: “The basic issue at stake is a methodological one. On what level is the Old Testament text to be reconstructed? The following approaches answers the question in different ways: 1) The traditional goal (Klein, Bentzen, Harrison): Textual criticism is the discipline that tries to recover the original copy (autograph) of a piece of literature by comparing its available copies, all of which contains mistakes; 2) The comparative philological method (Driver, Winton Thomas, Dahood): The original text is generally assumed to be the goal, but the method only attempts to reconstruct the most likely original text as intended by its author; 3) Reconstruction of the earliest forms of the text which can be determined by critical analysis of existing textual evidence (Barthélemy, Thompson, Sanders); 4) The method that trusts the Masoretic tradition of the Hebrew text from the tenth century AD.[
2]

The history of the Old Testament Canon and the text-critical enterprise are according to Childs closely related. He means that a concern for the text emerged first when the formation of the literature reached a final stage of development within the canonical process. The main process of canonization preceded, but still the two processes overlapped (e.g. Qumran, LXX). This relationship has important exegetical implications. Childs admits that to establish a critical text before one begins the task of interpretation has some pragmatic advantages, but points out that such a exegetical method reverses the historical sequence in the canonical formation of the literature. Instead the literary development shaped the major lines of interpretation which textual development sought to preserve. Thus, there is a danger of misunderstanding when one attempts to establish a text without first understanding its canonical function as a whole. Many decisions in the textual development reflect a type of midrashic exegetical activity within the Bible itself.[3
]

The goal of a canonical approach to text criticism is the recovery and understanding of the canonical text. The concern is to describe the literature in relationship to the historic Jewish community, and the goal is not the reconstruction of the most original literary form of the book and textual tradition. Childs proposes that the MT is the vehicle both for recovering and for understanding the canonical text of the Old Testament. He justifies this position in the following way: 1) The Hebrew text was clearly a derivative of a fixed canon. Moreover, it was only the Hebrew text that was stabilized; 2) The masoretic community has continued through history as the living vehicle of the whole canon of Hebrew scripture, and various other Jewish communities began to establish their identity on the basis of the Masoretic text; 3) Only the historic Jewish community whose authoritative text was the Masoretic was the tradent of the oral tradition of the vocalization of the Hebrew Bible; 4) From the Jewish perspective the Greek Bible never had an independent integrity which could contest the Hebrew. The Greek was continually brought into conformity with the Hebrew and never the reverse; 5) The early Christian community of the New Testament never developed a doctrine of scripture apart from the Jewish. The church’s use of the Greek and Latin translations of the Old Testament was valid in its historical context, but theologically provides no grounds for calling into question the ultimate authority of the Hebrew text for church and synagogue.[
4]

The canonical text is that Hebrew text of the Jewish community which had become stable in the first century AD. This means there was a pre-stabilization period (a wider toleration of different text type) and a post-stabilization period (only minor variations of the one official text). Childs emphasizes here that the MT is not identical with the canonical text, but is only a vehicle for its recovery. There is no extant canonical text and the canonical text of first-century Judaism is now contained within a post-canonical tradition. Since the first century changes has occurred and a distinction between the MT and the canonical text is therefore necessary. To illustrate this Childs mentions that there is not just one MT, but a variety of different Hebrew texts within the Masoretic tradition. There is also a diversity regarding vocalization and accentuation of the MT. The task then is to text critically recover the stabilized canonical text of the first century through the vehicle of the Masoretic traditions. Childs means that this task of recovering a text close to the 1st century MT is attainable with the support by proto-Masoretic texts from Qumran.[5
]

To achive the goal of text criticism according to the canonical model one must study two things: the text before its canonical stabilization and the historical dimension of its development. Childs points out that it is of “crucial importance to recognize” the difference between the pre- and poststabilization phases of the text. During the poststabilzation period the differences in the text tradition are minor, while the pre-stabilization period is characterized by the multiplicity of textual traditions. Because of this complexity of diversity and cause it can be misleading to talk about an original text. The selection of MT in the 1st century as the dominant tradition was the culmination of a long recensional history and the grounds for the selection appear to involve the use of texts in religious groups for liturgical and didactic purposes. Childs concludes that MT did not necessarily get its status for being the best or most original Hebrew text, but the choice was “determined often by broad sociological factors and internal religious conflicts, and not by scholarly textual judgments
”.[6]

The attempt by text critic to recover the earliest and best text (Urtext), confronts the problem how to determine the superiority of a text. The historical criterion is often, the best text is the earliest and closest to the original. But Childs means that this assumption fails to take seriously the peculiar features of the canonical biblical literature. The textual history shares in the canonical process, which means that the canonical approach does not attempt to establish a “better” text than the MT, but remains with the canonical text. The approach is however “vitally interested” in all the evidence from the pre-stabilization period, with the aim to understand the canonical text better (e.g. intentional changes). Also, an important part of canonical text criticism is to evaluate the effect of the Hebrew text on its reader within the context of the biblical tradition. Childs argues that the methods of Old Testament text crticism fail in many respects to understand the nature of Hebrew scripture. But he also says that they can serve important roles within the canonical approach, if correctly applied. The methodological issue regarding text and canon is hermeneutical and of great importance for determined how to go by the entire exegetical task.[7]


[1] Childs, 89–92.
[2] Ibid., 92–94.
[3] Ibid., 94–96.
[4]
Ibid., 96–99.
[5]
Ibid., 100–01.
[6]
Ibid., 101–03.
[7]
Ibid., 103–06.

måndag, november 26, 2007

Den frambrytande urförsamlingen - 6

Ekklesia - demokrati i Guds församling

I Nya testamentets grundtext finns det termer som antyder hur de första kristna församlingarna fungerade och var organiserade. Det är emellertid viktigt att redan här betona att de texter som ingår i den nytestamentliga kanon inte har som sitt primära syfte att undervisa om samfunds och församlingsstrukturer. Däremot används som sagt termer som gläntar på dörren till den nytestamentliga församlingens struktur.

Jag har redan diskuterat grekiska ordet ekklesias betydelse i Nya testamentet och specifikt hur Paulus använder ordet som en beskrivning av den kristna urförsamlingen. Syftet med de inlägg som nu följer är svara på fråga om det fanns någon demokratisk ordning i Guds församling på apostlarnas tid. Det finns bibelställen som antyder ett sådant förhållande (Apg. 6:3-5; 11:22; 14:23, 27; 15:3-4; 1 Kor. 16:3; 2 Kor. 8:19; Tit. 1:5). Men var för slags demokratisk ordning handlar det då om, eftersom församlingens huvud är Kristus? Dessa inlägg vill också lägga en grund för fortsatta samtal, då tillgängliga källor inte alltid ger oss tillräckligt med information för att vi skall vara helt säkra på hur former och strukturer såg ut i den tidiga nytestamentliga församlinge
n.

Församlingen är enligt Paulus inte en byggnad eller plats, utan den består av människor försonade med Gud genom Jesus Kristus. Det finns en rad viktiga termer i exempelvis Paulus teologi som har som syfte att förmedla denna sanning. Ett av de viktigaste av dessa uttryck är ekklesia, som formulerar den kristna läran att församlingen är ”ett nyupprättat” församlat gudsfolk, som inte bara var en församling när de kallades till gudstjänst, utan tillhörde Gud även när de inte var fysiskt tillsammans
.

Summariskt kan två viktiga slutsatser dras utifrån det profana, gammaltestamentliga och nytestamentliga bruket av termen (se tidigare inlägg här i denna serie för mer detaljer)
:

  1. Ekklesia beskriver en demokratisk folksamling i antika Grekland. Ekklesia hade naturligtvis inte samma betydelse i Paulus brev som på 400-talet f. Kr i demokratiska Aten eller senare i det grekisk-romerska samhället på Apostlagärningarnas tid. Termer utvecklas och får sin exakta betydelse först i det sammanhang de används i. Den kristna församlingen kan inte likställas med samma sorts demokrati som i antika Grekland av flera skäl (exempelvis vem som hade demokratiska rättigheter i samhället och Kristus förhållande till sin församling). Men termen kan stå för en demokratisk ordning mellan människor i Guds församling eftersom flera bibelställen i Nya testamentet antyder en sådan ordning.
  2. Ekklesia översätter det hebreiska ordet qahal i den grekiska översättningen Septuagintan. Både qahal och ekklesia är exempel på kollektiva termer som berättar att Israels folk primärt såg sig som en enhet och som Guds folk.[1] Gud utvalde och ingick förbund med ett folk, inte främst med individuella människor, som skulle tjäna honom och följa hans vilja. Gud ingick visserligen ett förbund med Abraham, men målet med förbundet vara att hans avkomma skulle bli ett stort folk (1 Mos. 12:1-3). I förbunden fanns det utrymme för individuella relationer med Gud, men det skymmer inte det faktum att Gud hade ett övergripande syfte med folket som ett Guds folk. Även när folket blev reducerat till en kvarleva, var denna kvarleva fortfarande Israel, ett utvalt och älskat folk.
Begreppet ekklesia var inte valt av Paulus på måfå, utan det är ett bra bibliskt ord för det första århundradets kristnas sammankomster av följande två skäl: 1) Det är ett kollektivt ord som tillämpas på den kristna församlingen, vilket innebär att ordet syftar på de troende som grupp inte på individuella personer eller ledare som en exklusiv grupp i församlingen. Allt skedde i det kollektiva vilket antyder en demokratisk ordning. Det existerade inte något ledarskap separat/utanför det kollektiva. Slutsatsen blir då att församlingen hade insyn och kunde påverka ledarskapets arbete.

2) Ekklesia används i Septuagintan för just religiösa samlingar. I Psaltaren beskrivs en tillbedjande församling som en ekklesia. En intressant utveckling av ordet sker även i Apokryferna där man, förutom att ordet används i dess sekulariserade och Gamla testamentliga betydelse, går längre och tillämpar det på människor som utgör gruppen, till och med när de inte är församlade
.

Jag väljer nu att begränsa mitt resonemang till tillsättandet av ledare bland de första kristna i Nya testamentet för att nu illustrera hur den tidiga kristna ekklesian kan ha fungerat. Det kräver närmare granskande av ytterligare ett par ord i den grekiska grundtexten. Tre bibelsammanhang blir betydelsefulla här: Apg. 6:3-5; 14:23 och Tit. 1:5. Dessa texter finns ofta med i diskussionen kring tillsättandet av ledare i församlingen, dvs ekklesia.

Fortsättning följer...

[1] Guds speciella folk i Gamla testamentet identifieras med en rad kollektiva begrepp, förutom qahal (gr. ekklesia), som exempelvis det hebreiska ordet am, vilket översätts till laos i LXX. I Nya testamentet tillämpas laos oftast på det judiska folket, men i flera bibelställen refererar begreppet också till det nya förbundets folk som då inkluderar även hedningarna (Apg. 15:14; 2 Kor. 6:16; Titus 2:14; 1 Pet. 2:9-10).
(Gordon D. Fee. Gospel and Spirit: Issues in New Testament Hermeneutics (Peabody, Massachusetts: Hendrickson Publishers, 1991), 125-126.)

lördag, november 24, 2007

Muslimer har erkänt judiska templets existens

I ett tidigare inlägg förklarade jag följande:

Den muslimska myndigheten (the Waqf), som idag kontrollerar tempelberget, förnekar att det har någonsin funnits ett judiskt tempel. Det som är Tempelberget för judarna är för muslimerna al-Haram al-Sharif (Noble Sanctuary) - den tredje heligaste platsen i muslimska världen. Arkeologin visar återigen att denna uppfattning (att det aldrig har historiskt existerat ett judiskt tempel i Jerusalem) inte grundar sig på fakta utan på religiös ideologi.
Detta är korrekt information utifrån den situation som existerar i Jerusalem idag. Det som borde läggas till är att även den nuvarande politiska situationen har orsakat låsningen. Men det har inte alltid varit så.

Det finns en officiell guide över tempelberget publicerad 1925, 1930 av den muslimska myndigheten (samma myndighet som förnekar det judiska templets existens idag) där tempelplatsen identifieras med Solomons tempel (det första judiska templet). Då var den politiska situationen annorlunda än vad den är idag. Läs mer om detta på Todd Bolens BiblePlaces Blog, där du också kan ladda hem guiden i pdf-format.

torsdag, november 22, 2007

Mp3 inspelningar från SBL/AAR i San Diego

Nu börjar mp3 inspelningar från SBL/AAR annual meeting 2007 dyka upp på bibliobloggarna.

Andy Rowells blogg finns följande inspelade sessioner att lyssna på (för att se dem måste du rullar ner en bit i hans inlägg. Inlägget innehåller också många andra tips på äldre inspelningar):

AM17-28
________________________________________
Emergent Church Forum
11/17/2007
9:00 AM to 11:30 AM
Room: 29 C – CC
The panelists are Tony Jones, Diana Butler Bass and Scot McKnight and the moderator, from Azusa Pacific University, is Keith Matthews.

AM17-53
________________________________________

Mission and Biblical Interpretation: toward a Missional Hermeneutic
11/17/2007
1:00 PM to 3:30 PM
Room: 28 C – CC
What would it mean to read the Bible with an explicit methodological starting point in an ecclesial location understood as fundamentally missional? Join us for our sixth annual session focused on such questions, as Princeton Theological Seminary professors Darrell Guder and J. Ross Wagner present their work on missional hermeneutics in the seminary classroom. We anticipate a thought-provoking and productive discussion.

S17-79
________________________________________
Synoptic Gospels
11/17/2007
1:00 PM to 3:30 PM
Room: San Diego C - MM
Theme: Panel Review of Richard Bauckham, Jesus and the Eyewitnesses: The Gospels as Eyewitness Testimony (Grand Rapids: Eerdmans, 2006)
Jeffrey Peterson, Austin Graduate School of Theology, Texas, Presiding
John Kloppenborg, University of Toronto, Panelist (20 min)
Adela Yarbro Collins, Yale University, Panelist (20 min)
James Crossley, University of Sheffield, Panelist (20 min)
Richard Bauckham, University of St. Andrews-Scotland, Respondent (25 min)
Discussion (65 min)

A18-122
________________________________________

Scriptural Reasoning Group
Sunday - 9:00 am-11:30 am
Steven D. Kepnes, Colgate University, Presiding
Theme: Pragmatism and Biblical Hermeneutics: A Discussion of the Work of Peter Ochs
Panelists:
David Lamberth, Harvard University
Leora Batnitzky, Princeton University
James K. A. Smith, Calvin College
Nicholas Adams, University of Edinburgh
Responding:
Peter Ochs, University of Virginia

A18-106
________________________________________

Sunday - 9:00 am-11:30 am
William Schweiker, University of Chicago, Presiding
Theme: Living in a Secular Age: Charles Taylor and the Philosophy of Religion
F. B. A. Asiedu, Middlebury College
The Post-Secular Condition: The Usefulness of Belief in the Philosophy of Charles Taylor
Jennifer A. Herdt, University of Notre Dame
Secularization, Recomposition, and Bad Faith in Contemporary Christian Ethics
Joseph Prabhu, California State University, Los Angeles, University of Chicago
Re-examining the Secularization Hypothesis
Robert N. Bellah, University of California, Berkeley
Taylor on Religion and Modernity
Responding:
Charles Taylor, Northwestern University

A18-200
________________________________________

Sunday - 1:00 pm-2:30 pm
Sponsored by the Public Understanding of Religion Committee
Lawrence Mamiya, Vassar College, Presiding
Theme: The Marty Forum: Robert N. Bellah
Panelists:
Robert N. Bellah, University of California
Randall Balmer, Columbia University

A18-251
________________________________________

Sunday - 3:00 pm-4:30 pm
Paul Oslington, Princeton University, Presiding
Theme: Theological Readings of Economics
Panelists:
Alasdair John Milbank, University of Nottingham
Albino Barrera, Providence College
Kathryn Blanchard, Alma College
Rebecca Todd Peters, Elon University

S18-117
________________________________________

God in Public?

11/18/2007
4:00 PM to 5:00 PM
Room: Salon C - MM
N. T. Wright, Durham Cathedral
God in Public? The Bible and Politics in Tomorrow’s World (45 min)

S19-50
________________________________________

Pauline Epistles
11/19/2007
1:00 PM to 3:30 PM
Room: 20 A - CC
Theme: Paul and Empire
Papers by John M.G. Barclay, Durham University, and Tom Wright, Bishop of Durham, with a response by Robert Jewett, University of Heidelberg
Alexandra Brown, Washington and Lee University, Presiding
John M.G. Barclay, Durham University
Why the Roman Empire was Insignificant to Paul (40 min)
N. Thomas Wright, Church of England
Paul's Counter-Imperial Theology (40 min)
Robert Jewett, University of Heidelberg, Respondent


Tack till Jeffrey B. Gibson för detta tips från mailinglistan "Biblical-studies."

onsdag, november 21, 2007

"Drömmen om storfamiljen, med kristen tro som bärande fundament"

På flera bloggar pratas det mycket om "Emergent Church", bland annat på Jonas Lundström blogg, Den radikal-reformatoriska bloggen. Nu tycker jag visserligen att Jonas går lite för långt i sina åsikter om den etablerade kyrkan och samfunden, även om jag förstår hans längtan. Jag kan se problemen han pekar ut, och en förändring eller vitalisering är helt nödvändig om samfunden skall klara av att möta framtiden.

Men verkligheten är sådan att snabba förändringar är inte möjliga, om man inte väljer att sätta igång något helt nytt. Jag är ingen kyrkohistoriker, även om historia intresserar mig mycket, men i regel är det väl så att varje större väckelserörelse har börjat eller resulterat i uteslutning/utbrytning? Kanske EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen) är ett undantag (?).

I vilket fall, det som Jonas och co. längtar efter kanske är något som liknar vad som beskrivs i denna intressanta artikel i Sydsvenskan. Detta att kristna lever tillsammans och delar vardagen liknar också den gemenskap som var bland de första kristna i Jerusalem (se Apg 2-8). Spännande måste jag erkänna, även om jag är lite osäker på min egen förmåga att anpassa mig efter andra människors liv och behov. Men det kan nog fungera så länge det finns något som är privat.

Kredit till Crossnet.se som tipsar om artikeln i Sydsvenskan.

Ny bibelteologisk tidsskrift på nätet


THE ORTHODOX CENTER FOR THE ADVANCEMENT OF BIBLICAL STUDIES (OCABS) is pleased to announce the launching of its new, on-line academic journal, The Journal of the Orthodox Center for the Advancement of Biblical Studies (JOCABS).

The mission of JOCABS is to promote scholarship in biblical studies, homiletics, and religious education among Orthodox and Oriental Orthodox Christians around the world.

Although submissions in English are preferred thus ensuring greater accessibility, academic papers in other languages (especially Arabic, Armenian, Finnish, French, German, Greek, Romanian, Russian, Serbian, and Spanish) will be considered by our multi-lingual editorial board and its international associates.

Articles may be submitted in the following areas:
  • Old Testament and Cognate Studies. Including (but not limited to) critical studies in Hebrew Bible; Septuagint; Pseudepigrapha; Ancient Near Eastern History and Culture; Syro-Palestinian Archaeology.
  • New Testament and Cognate Studies. Including (but not limited to) critical studies in New Testament; Early Christian Literature; Apocryphal Literature and Traditions; Classical Studies; Archaeology of the Hellenistic and Roman periods.
  • The Bible in Homiletics and Christian Education. Including theoretical and methodological studies dedicated to the practical applications of biblical scholarship to both preaching and pedagogy.
  • Book Reviews. Submissions of critical reviews of books related to the field of biblical studies will be accepted and invited.

JOCABS is committed to promoting scholarship among scholars and graduate students and encourages them to submit papers to its peer-reviewed process. The first issue will appear in the Summer of 2008, and semiannually thereafter.

For additional information, please contact Dr. Nicolae Roddy, at nroddy@creighton.edu or Fr. Vahan Hovhanessian, at vartabed@stnersess.edu.

To submit an article online, please visit http://www.ocabs.org/journal.

Hektiska veckor

Det har varit ganska intensivt för mig de senaste veckorna, vilket har påverkat frekvensen och omfattningen i mitt bloggande. För det mesta gör jag mina inlägg och svarar på kommentarer (som visserligen inte är så många) sent på kvällen, men har helt enkelt varit för trött den sista tiden på grund av en intensiv arbetsbörda.

Den 5 november var jag i Finland, Åbo Akademi, och presenterade en del av ett kapitel i min avhandling. Det skedde i ett forskarseminarium för exegetik vid teologiska fakulteten. Texten jag lade fram för diskussion handlade om strukturen i Jes 65-66. Hur man ser på en texts struktur, dvs hur de olika delarna i en text förhåller sig till varandra beror helt på vilken metod man använder sig av i analysen av texten. Jag själv föredrar ett retorisk-kritiskt synsätt, vilket innebär att de två kapitlen, förutom 66:18-24 (som är ett senare tillägg och tillsammans med 56:1-8 formar ett ramverk kring 56:9-66:17), kan betraktas som en poetisk enhetlig text. Jag fick konstruktiv kritik på mitt arbete vilket är helt nödvändigt för att komma vidare. För övrigt var resan från Sverige till Finland (och retur) tillsammans med Josef Forsling behaglig, förutom den försenade ankomsten till Stockholm tisdagsmorgon, då jag fick kasta mig i en taxi för att hinna med tåget till Örebro. Väl på tåget upptäckte jag att det var fel datum på min elektroniska SJ biljett, så jag fick lösa en ny, vilket var irriterande men antagligen mitt eget fel. Hem kom jag i alla fall.

Igår (tisdag, 20/11) kom jag hem från ytterligare en resa till Finland och ett forskarseminarium till. Vanligtvis åker jag inte över så tätt som varannan vecka. Jag försöker hålla resorna nere till en gång i månaden. Men det behövdes en opponent för ett "paper" i Gamla testamentets exegetik, och jag blev tillfrågad. Arbetsgivaren kallade, så det var bara att åka, vilket jag egentligen inte har något emot då det är roligt att komma till Åbo. Denna gång kombinerade vi (familjen) resan med ett helgbesök hos min syster, man och min mamma. Min syster Agneta Green och hennes man Magnus Ek, driver mycket framgångsrikt en restaurang ute i Stockholms skärgård som heter Oaxen Skärgårdskrog.

I vilket fall hoppade jag på Vikingfärjan i söndagskväll (18/11), denna gång utan resekamrat, och hade därför bestämt mig för att lägga mig så tidigt som möjligt. På terminalen innan avgång mötte jag emellertid Kristina Lockner, vars "paper" jag skulle opponera mot på måndagen. Trevligt sammanträffande men inte speciellt långvarigt då vi båda var trötta och ville hitta våra respektive hytter. Kristinas "paper" bestod av en inledande del av hennes avhandling om Psalm 44, och mitt opponentskap på måndagseftermiddagen gick bra. Psalm 44 är en intressant text i flera avseende, även om det är mycket svårt att avgöra i vilken historisk tidsperiod den hör hemma i. Kristina presenterade en språkligt välskriven textkritisk analys av texten med noter och egen översättning, och en del synpunkter kom fram under seminariet som jag tror hjälper Kristina i hennes fortsatta skrivande.

Återresan till Sverige och Örebro gick smärtfritt. Jag kom hem tisdagsmorgon (igår, 20/11), läste lite hebreiska på förmiddagen, men började sedan förbereda en föreläsning för en Alfakursen på kvällen i min hemförsamling. Tvära kast, från det strikt akademiska till en alfaföreläsning om "Helar Gud idag?" Jag hade någon idé om att blogga när jag kom hem igår kväll kring niotiden, men sömnbehovet tog över istället och ljusen släktes i huset 22.00 beep.

Nu försöker jag komma igång igen med mina studier, men var naturligtvis först tvungen att kolla upp bloggvärlden och göra detta inlägg. Allt gott!

lördag, november 17, 2007

Att gräva i Israel - Megiddo



Sommaren 1987 åkte jag till Israel med syfte att studera arkeologi och geografi. Det var en sexveckorskurs med mycket fältstudier, men en del tid spenderades också i klassrummet. Kursen var organiserad av Biblical Archaeology Society, vår huvudföreläsare var Dr Jim Fleming, och kursen gav akademiska poäng från Hebreiska universitetet.

Det var mycket intressanta veckor (och varma!!) och anteckningarna som jag tog med mig hem värdesätter jag än idag. När bibeltexten sätts in i sin rätta kontext blir den inte bara mer förståelig, men också levande på helt annat sätt än hemma i Sverige vid skrivbordet eller i fåtöljen.

Ett moment i kursen var att delta i en arkeologisk utgrävning under två veckor, och i mitt fall fick jag vara med och gräva vid Lakish (se bild här till vänster och bland annat 2 Kung 18:14, 17; Jer 34:7). Jag har en hel del bilder från från de två veckorna, men på dia, så jag kan inte visa någon bild tyvärr, speciellt bilden hur dammig jag var efter en arbetsdag av grävande skulle vara kul att visa.

Arbetsdagen var förresten lite udda. Vi steg upp klockan tre på morgonen och jobbade fram till ett på eftermiddagen. Anledningen till denna udda arbetstid var hettan, det blev för varmt för att jobba (även under segelduk) under eftermiddagen. När vi kom tillbaka till lägret så var det duscha och vila som gällde. På kvällen efter maten väntade skurning av dagens skörd av lerskärvor vid långbord och sedan en föreläsning innan det var läggdags. Så var rutinerna under mina två veckor som frivilligarbetare vid en arkeologisk utgrävning i Israel.

Om du vill veta mer om att gräva i Israel finns det en fin hemsida om utgrävningen av Megiddo här. På denna hemsida finns en video som berättar om vad som sker på platsen, men som också gör reklam för att locka dit frivilliga till nästa utgrävningssäsong 2008. När jag såg videon påminde den mig starkt om mina två veckor 1987. Livet och arbetet vid utgrävningsplatsen har inte förändrats mycket sedan 87.

Bilden ovan visar ett runt altar från tidig bronsålder III i Megiddo, som jag har sett med egna ögon. En konstruktion som verkligen drar till sig uppmärksamhet. Megiddo är en mycket spännande och viktig plats i Israels bibliska historia. Videon förklarar och illustrerar varför. Videon intervjuar också bland annat David Ussishkin som ledde utgrävningarna vid Lakish 1987. Det finns massor av annat material om Megiddo på hemsidan som verkligen inspirerar och illustrerar platsens betydelse.

Visst skulle jag vilja åka igen, men en bra rygg är att rekommendera och det har jag inte längre.

Uppdatering 07-11-21
Här är ett par artiklar om utgrävningarna av Megiddo som jag fått reda på via

torsdag, november 15, 2007

"De kallar oss kristna"

En av mina forskarkollegor i exegetik vid Åbo Akademi, Vesa Ollilainen, citerar på sin blogg För tro och tänkande en läsvärd ledare från Kyrka & Folk. Du kan läsa hela ledaren här: "De kallar oss kristna".

För övrigt är Vesas blogg mycket läsvärd ... när han skriver på svenska :-)

Childs, Introduction to the Old Testament - 4



Chapter 3:
Canon and Criticism


In the third chapter Childs discusses “Canon and Criticism” under six subheadings: 1) Exegesis in a Canonical Context, 2) The Canonical Approach Contrasted with Others, 3) The Final Form of the Text and its Prehistory, 4) The Canonical Process and the Shaping of Scripture, 5) Scripture and Tradition, 6) Canon and Interpretation. The purpose of the chapter is to describe an approach that will attempt to overcome the methodological problems regarding the canon described by Childs in chapter 2. To fulfill this purpose Childs will “relate the canonical form of the Old Testament to the complex history of the literature’s formation.” Childs criticizes the historical critical method in the way it is dealing with the canonical literature of the Old Testament, but emphasizes also that the canonical approach it not a non-historical reading of the Bible. He says: “The whole point of emphasizing the canon is to stress the historical nature of the biblical witness.” [1]

When doing exegesis in a canonical context it is essential to maintain a theological relationship between the people of the Old Covenant and of the New – Childs means that the common canon of the Hebrew Scriptures is the basis for serious relationship. However in the third chapter Childs limits himself to the Hebrew Scriptures, and comes back to the broader issue of exegesis in the final chapter of the book. After having set these parameters, Childs explains that the major task of a canonical analysis of the Hebrew Bible is a descriptive one that focuses its attention on the final form of the text itself. Canonical analysis treats the biblical literature in its own integrity and studies the features of these texts (as records of God’s revelation to his people along with Israel’s response) in relation to their theological and religious usage within the historical community of ancient Israel. The canonical method is thus not an attempt to apply exterior dogmatic categories on the biblical text, but to work within the interpretative structure which the biblical text has received from those who formed and used it as sacred scripture.[
2]

The crucial methodological issues concerning the canonical approach are outlined by contrasting it with other critical methods. Childs explains that the canonical study shares with several other literary critical methods the concern to do justice to the integrity of the text itself, but differs by interpreting the biblical text in relation to a community of faith and practice: “The canonical approach is concerned to understand the nature of the theological shape of the text rather than to recover an original literary or aesthetic unity.” The canonical method differs also sharply from the “kerygmatic exegesis”[3]
in the sense that a theological point must not be related to an original intention in a reconstructed historical context, but rather to its function in the final form of the biblical text. The canonical study is also different from the traditio-critical approach in the way it evaluates the history of the text’s formation. Canonical study assumes the normative status of the final form of the text, while the traditio-historical criticism tries to recover the historical growth of the text. Childs feels that contrasting approaches are missing the mark and do not fully understand the canonical proposal.[4]

The canonical approach insists upon the final form of the Scripture, which reflects a history of encounter between God and Israel. The final form of the text alone bears witness to the full history of revelation. The witness of the experience with God lies not in the recovery of the historical process. It is only in the final form of the biblical text that the full effect of this revelatory history can be perceived. However, early stages in the development of the biblical text are important, thus to take the canon seriously also means to take the stages of formation seriously. The early stages aid in understanding of the interpreted text, and do not function independently of it. But Childs means that it is still the final form of the text that hermeneutically establishes the peculiar profile of a passage, and any method (e.g. Heilsgeschichte, the historical critical method or philosophical hermeneutics) which seeks to shift the canonical ordering must be resisted.[5
]

The Hebrew canon was formed during a long period (beginning in the pre-exilic period) of time as an integral part of the literary process. Basic to this canonical process is that those responsible (editors [Hezekiah’s court], religious groups [Deuteronomic party of Jerusalem], political parties) for the editing of the text did their best to obscure their own identity. The consequence is that the actual process, and the original sociological and historical differences within the nation of Israel, was lost. Thus Israel emerged as a religious community with its identity in the sacred Scripture. One motivation behind the canonical process is that tradition from the past was transmitted in such a way that it would be authoritative and accessible to all future generations of Israel (Deut. 31:9ff.; Ex. 12:14, 26ff). This transmission was not merely a passive channeling of material from one generation to another, but reflects an active hermeneutic that shaped both the oral and written traditions, so that the tradition would not be fixed it in the past, but religiously accessible to future generations. Thus, Childs points out that because the historical critical method has disregarded the canonical shaping, it has found itself unable to bridge the gap between the past and the present. When “decanonizing” the biblical text the interpreter has difficulty applying it to the modern religious context.[6
]

Childs explains that one of the most difficult problems of the canonical approach “involves understanding the relationship between the divine initiative in creating Israel’s Scripture and the human response in receiving and transmitting the authoritative Word.” If the active human participation is a necessary feature for correctly understand the text, what then is the relationship between the divine and human of the Bible, between scripture and tradition? Childs concludes, after having briefly reviewed the long and heated controversy (Roman Catholic vs. Protestants) within Christian theology, that “the canonical method is not tied to one narrowly conceived dogmatic stance respecting the problem of scripture and tradition. The approach seeks to work descriptively within a broad theological framework and is open to a variety of different theological formulations.” However, Childs explains that the canonical method runs counter to two theological positions: 1) the position that stresses the divine initiative and rules out the human response to the divine word as theologically significant, and 2) the position that understands the formation of the Bible as purely human (e.g. Israel’s search for self-identity)
.[7]

The approach that Childs have undertaken has been described as “canonical criticism”. Childs himself is not satisfied with this term, because that turns the canonical approach into another historical critical technique. Rather, Childs wants to establish a stance from which the Bible can be read as sacred scripture. Negatively this means a relativization of the historical critical method, and positively it challenges the interpreter to look at the biblical text in its received form and to discern its function for an community of faith. The canonical shaping draws the boundaries within which the exegetical task is to be carried out. The effect is two fold: 1) The canonical method sets limits on the exegetical task by taking seriously the traditional parameters; 2) The method liberates from the stifling effect of academic scholasticism. In sum, Childs says, “the canon establishes a platform from which exegesis is launched rather than a barrier by which creative activity is restrained.”[8]


[1] Ibid., 71.
[2] Ibid., 72–74.
[3] This method attempted to discover the central intention of a writer, usually by means of a formulae or themes, which intention was then linked to a reconstruction of a historical situation which allegedly evoked that given response.
[4] Childs, Introduction to the Old Testament as Scripture, 74–75.
[5] Ibid., 75–77.
[6] Ibid., 77–79.
[7] Ibid., 80–82
[8] Ibid., 82–83.

Damqatum på nätet

En intressant resurs på nätet för de som är intresserade av antika östern och arkeologi:

The Center of Studies of History of the Ancient East (CEHAO), Argentine Catholic University, announces the publication of Damqatum Number 3 (Spring 2007). In this issue, the top article is:

-Language, Writing and Alphabet: An Interview with Christophe Rico,
by Romina Della Casa

The Internet version of Damqatum is available completely free at the CEHAO web site.
Nyhetsbrevet Damqatum finns både i en spansk och engelsk version, gratis att läsa.

måndag, november 12, 2007

Nehemjas mur funnen?

Det har generellt saknats lämningar från persiska perioden (539-330 f Kr) i Jerusalem, vilket har förbryllat arkeologerna.

Nu har emellertid arkeologen Eilat Mazar börjat rapportera sådana fynd från sina utgrävningar av Davids stad i Jerusalem. Så här skrev Todd Bolen på sin blogg den 26 oktober:

Just yesterday, Eilat Mazar found a Persian period layer with much pottery and bullae, mostly fragments, but one with a beautiful 5th century B.C. inscription from the Persian Period.
Den 9 november rapporterar Todd Bolen igen att mer deltaljer kring fynden från den persiska perioden har nu blivit offentligt via en arkeologisk konferens i Israel. Eliat Mazar hävdar nu att hon har funnit en del av Nehemjas mur. Även Israel Finkelstein föreläste under denna konferens om "Jerusalem in the Persian Period and the Wall of Nehemiah." Men inget har än så länge rapporterats från den föreläsningen.

Det är emellertid viktigt att inte dra alltför snabba slutsatser om detta, som exempelvis "Se, Bibeln har rätt igen!" Eliat Mazar påståenden att hon har funnit Nehemjas mur är redan ifrågasatt från vissa håll, och det finns olika åsikter om vad som egentligen sades under den där konferensen för några dagar sedan. Det har hänt alltför ofta i den arkeologiska historien att snabba slutsatser som tycks ha bekräftat Bibelns historia inte har hållit då mer fakta har grävts fram och noggrant analyserats.

Men det skall bli intressant att följa denna historia. Det verkar inte vara någon som hävdar att Eliat Mazar har absolut fel. Men det finns en osäkerhet kring kring hennes tolkning av fynden. Du kan läsa mer om det på Todd Bolen blogg (se länkar ovan), där det finns en bild, och på Jim West blogg med kommentarar som du inte vill missa ifall du också tänker följa detta.

Om det dyker upp mer information om Nehemjas mur som tillför något nytt, uppdaterar jag detta inlägg.

Uppdatering 15 nov 2007
Diskussionen om Nehemjas mur är upptäckt eller inte fortsätter:
- National Geographic Magazine (läs äver kommentarerna på artikeln, de är viktiga). Tack till Jim West via Joseph Lauer för denna länk.

Uppdatering 2 dec 2007
BiblePlaces Blog: More on "Nehemias's wall"
Stephen Cook om Nehemjas mur med bilder
Jerusalems Post: Nehemiah's wall uncovered
The Associated Press: Biblical wall may have been located