måndag, juli 02, 2007

Treenigheten och 1 Joh 5:7-8

Stefan Ketriel Blad menar i ett debattinlägg i tidningen Dagen, publicerad 2007-06-07 (”Kyrkan har inte monopol på de judiska Skrifterna”) att även 1 Joh 5:7 skulle ha ändrats av kyrkan för att få det ”att passa in i sin nyskapade treenighetslära.” Om Blad menar att ursprungstexten, som ligger till grund för våra moderna översättningar av 1 Joh 5:7, har manipulerats för att ge stöd åt en lära konstruerad av kyrkan (inte av apostlarna), är det ett trick som inte har lurat modern textkritik.

Den engelska översättningen King James Version har följande ord efter “vittnar” i vers 7: “(7) ... in heaven, the Father, the Word, and the Holy Ghost: and these three are one. (8) And there are three that bear witness in earth,... .” Det måste alltså vara detta som Blad syftar på. Orden läggs till av Textus Receptus (latin, ”den antagna texten”), som är namnet på 1550 års utgåva av grekiska Nt (producerad av Robert Stephanus i Paris) och 1633 utgåva av Elzevier (tryck i Nederländerna). Fram till 1800-talet var Textus Receptus den auktoritativa texten för Nt. Den engelska King James version från 1611 är baserad på Textus Receptus, men även The New King James Version från 1983 har samma bas och lägger därför till samma ord i 1 Joh 5:7–8. Från och med den svenska 1917 års kyrkobibel har man utgått från andra textkritiska utgåvor än Textus Receptus, vilket är förklaringen till att vers 7–8 i 1917 års kyrkobibel, Svenska Folkbibel och Bibel 2000 lyder helt kort: ”Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga.”

Enligt Bruce M. Metzger finns det flera goda skäl att betrakta de tillagda orden i 1 Joh 5:7–8 som oäkta (alltså inte ursprungliga från aposteln Johannes penna). I sin A Textual Commentary on the New Greek New Testament (ss 715–717) ger han flera skäl till varför dessa ord inte hör hemma i Nya Testamentet. Jag väljer att endast här diskutera de externa bevisen:

(1) Texten saknas i alla kända grekiska manuskript, förutom i fyra (från 1000–1500-talet e Kr, varav två har orden skrivna i marginalen av en senare hand än den ursprungliga kompositionen). Dessa grekiska läsarter tycks vara översättningar av en sen reviderad latinsk Vulgata; (2) Texten citeras inte av någon av de grekiska kyrkofäderna, för om de hade känt till texten hade den säkerligen använts i de trinitariska kontroverserna; (3) Texten saknas i alla antika översättningsversioner utom i den latinska (men finns inte i tidiga versioner av gammallatinska översättningen och Vulgata). Första gången orden citeras som en del av 1 Johannes är i en latinsk avhandling från 300-talet e. Kr (Liber Apologeticus, ett arbete som tydligen betraktades som kättiskt). Antagligen uppstod orden som en kommentar när 1 Joh 5:7–8 i sin ursprungsversion uppfattades syfta på treenigheten (de tre vittnena: Anden, vattnet och blodet), en tolkning som först kan ha varit en marginalanteckning och sedan krupit in i texten. Under 400-talet citerades kommentaren av de latinska kyrkofäderna i Nordafrika och Italien som en del av det nytestamentliga brevet, och från 500-talet och framåt dyker den upp mer frekvent i gammallatinska och Vulgata manuskript. I dessa textvittnen varierar emellertid ordalydelsen.

En klar majoritet moderna textkritiker (de bibelforskar som arbetar med att etablera en auktoritativ ursprungstext för tolkning och översättning till moderna språk) är överens om att orden från Textus Receptus i 1 Joh 5:7–8 inte hör hemma i Nya testamentet, vilket framgår tydligt i moderna bibelöversättningar. Om det är sant att kyrkan medvetet skulle ha ändrat/lagt till ord i 1 Joh 5:7–8 för att ge stöd åt treenighetsläran, skedde det inte när Tertullianus (200-talet) och de kappadokiska fäderna (300-talet) skapade det trinitariska språkbruket. Det kan inte heller ha skett i och med formuleringen av treenighetsläran i Nicenska trosbekännelsen (325, 381 e Kr). Det är först på 400-500-talet som texten, som sannolikt var en kommentar, började uppfattas som en del av 1 Joh 5:7–8 i latinska översättningar av Nya testamentet. Att utvecklingen av treenighetsläran gick olika vägar efter att Nicenska trosbekännelsen formulerades är inte samma fråga som vad kan ha hänt med 1 Joh 5:7–8 när denna lära ursprungligen formulerades, dvs inget hände vad jag kan se med 1 Joh 5:7–8 vid den tidpunkten.

Jag delar Stefan Ketriel Blads passion för Bibelns ursprungstext, men utifrån tillgänglig fakta om 1 Joh 5:7–8 stämmer inte Blads påstående i detta fall. Hans argumentering blir istället ett tråkigt misskrediterande av kyrkans ambition på 200-300-talet att formulera den nytestamentliga läran om Guds treenighet för att skydda den rena läran mot olika villoläror. Min uppfattning, så långt jag kan se i detta fall, är att formulerandet inte handlar om att rensa bort det judiska i den unga kristendomen, utan att värna om den apostoliska undervisningen om gudomen.

2 kommentarer:

S.K. Blad sa...

Käre Stefan Gren

Du har förstått mig helt riktigt när jag hänvisade till det utombibliska tillägget som finns i Textus Receptus av 1 Joh 5:7. Enligt mina källor gjordes det år 385 av en spansk munk vid namn Prisciliano.

Nästa gång du undrar något om min undervisning är du välkommen att kontakta mig direkt så undanröjs missförstånd lättare.

Min e-post är skb@sverige.nu

M.v.h.

Ketriel Blad

Stefan Green sa...

Bra att jag förstod dig korrekt, men jag hade inget behov av att kontakta dig om det eftersom jag var säker på att det var textus receptus du syftade på. De flesta av tidningen Dagens läsare kan däremot inte ha förstått vad du menade.

Den tidigaste förekomsten av det "utombibliska tillägget" du syftar på är ett citat i en latinsk avhandling med titeln Liber Apologeticus (kap 4) från 300-talet f Kr, och inte ett manuskript (MSS), något som är helt avgörande för en textkritisk bedömning. Jag beskrev detta i mitt inlägg, men vad som är osäkert är om författaren till avhandlingen var den spanske munken Prisciliano, förklarad kättare av kyrkan, eller hans efterföljare Biskop Instantius. Därför nämnde jag inte något författarnamn för att hålla nere detaljnivån i mitt inlägg. Om det var Priscilianos avhandling, måste han ha skrivit den samma år han dog, år 385.

Så länge det inte finns ett grekiskt MSS från den tiden eller tidigare som inkluderar tillägget går det inte att textkritiskt bedöma om texten i fråga var en glossa eller ett direkt citat från ett MSS. Att tillägget också förekommer endast en gång i en avhandling gör det inte mindre problematiskt att bedöma varifrån det kommer. Att hävda att det skulle vara ett direkt citat från ett MSS är med andra ord ren spekulation.

Texten vi diskuterar blev inte ett utombibliskt tillägg i de grekiska MSS förrän tidigast 1000 e Kr. Att texten smög sig i latinska översättningar tidigare är inte tillräckligt bevis för att den ifrågasatta texten skulle ha funnits med i tidigare grekiska MSS. Det kan lika väl ha varit frågan om en kommentar eller marginalanteckning i en tidigare latinsk översättning, som sedan lyftes in i texten av någon eller några. Det finns flera exempel på att sådant skedde i kopierandet av versioner och MSS.

Min poäng med mitt inlägg tror jag inte du kan missförstå. Jag delar din uppfattning att tillägget inte hör hemma i 1 Joh 5:7-8. Det är ditt misstänkliggörande av kyrkan under 200-300-talet som jag kritiserar, eftersom det inte finns några hållbara textkritiska bevis som i detta fall stödjer din anklagelse. Att tillägget senare blev en del av latinska översättningar, och att texten den vägen kom in i textus receptus, är bara att beklaga. Men det har modern textkritik rett ut, vilket de flesta av våra moderna bibelöversättningar vittnar om.

Tack för inviten att kontakta dig direkt, det är ju hyggligt av dig. Men än så länge nöjer jag mig med att ta del av vad du skriver, och kommentera det här på min blogg.