torsdag, augusti 09, 2007

Logos i Johannesprologen - 3

I detta inlägg diskuterar jag i huvudsak Joh 1:18, en vers som kan påverka tolkningen av 1:1c ("Ordet var Gud"). Se Colwell regeln i mitt ursprungliga inlägg om Logos i Joh 1:1.

Textkritiskt är versen problematisk, vilket inte minst framgår i skillnader mellan olika bibelöversättningar. Bibel2000 lyder: "Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss." SFB lyder: Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd." Båda sv bibelöversättningarna har textkritiska noter på andra meningen i versen, som förklarar att det finns andra läsarter än de som översättarna har valt. Vad är då Johannes ursprungliga text, och om det går att fastslå vilken variant som är ursprunglig hur påverkar det då förståelsen av idén med Ordet i Johannesprologen?

Kortfattat står valet i andra meningen mellan monogenes theos (NA27, "den enfödde Guden/den ende Guden", se SFB) och ho monogenes huios (BYZ, "den enfödde Sonen/den ende Sonen", se B2000). Externt finns det flera varianter på dessa två alternativ, men de kan alla sorteras antingen under läsarten theos (gud) eller huios (son). En majoritet manuskript (MSS), speciellt de yngre, läser ho monogenes huios, medan andra MSS läser theos antingen med eller utan artikel. Theos med artikel är antagligen en korrigering av theos utan artikel, eftersom theos utan artikel är en mycket svårare läsart (det är mer sannolikt att artikeln lades till än togs bort). De externa bevisen stödjer också monogenes theos, därför står valet mellan de två varianterna ovan (representerade i NA27 eller BYZ).

Joh 1:18 omedelbara kontext verka stödja BYZ förslag bättre än NA27 förslag på grundtext, då monogenes theos är mycket svårare att förstå i sammanhanget. Huios ("Sonen") överensstämmer bättre med Johannes uttryckssätt, då ordet förekommer redan i vers 14, och att monogenes huios är en unik kristologisk titel i de johanneiska texterna (se Joh 3:16, 18; 1 Joh 4:9. Kombinationen monogenes med huios i Joh är båda säkra textkritiskt). Anledningen att theos och huios kan ha förväxlats med varandra berodde i så fall säkert på att båda orden är nomina sacra*, och att theos förekommer sju gånger i texten innan 1:18.

Det som talar för monogenes theos (NA27) är att formulering finns i de äldre kända MSS och har därför ett starkt externt stöd. Läsarten monogenes huios bör i så fall betraktas som en senare anpassning till Joh 3:16, 18; 1 Joh 4:9 (Metzger, 198). Att det skulle ha skett åt andra hållet är svårare att föreställa sig, att huios skulle ha ändrats till theos. En attraktiv variant här, med tanke på hur svårtolkad monogenes theos är i sammanhanget, är att betrakta monogenes som ett substantiv istället för ett adjektiv och punkterar texten så att det blir tre beskrivningar (istället för två) av honom som gör Gud känd: "Ingen har någonsin sett Gud. Den ende, Gud, som är vid Faderns bröst, har gjort Gud känd" (se Metzger och ex New English Translation - NET). Denna översättningsvariant finner stöd i Joh 1:14 där monogenes också är ett substantiviskt adjektiv (B2000 lägger till "sonen", SFB gör inte det eftersom ordet saknas i grekiskan). Detta bruk av adjektiv är alltså etablerat i sammanhanget, då Johannes fortsätter att använda sig av detta fyra verser senare (se även Luk 9:38; Heb 11:17 i grekiskan). Invändningen att ett adjektiv som kommer före ett substantiv, som den överensstämmer med, inte kan vara ett substantiviskt adjektiv (Ehrman, 81) motsägs av det faktum att det finns flera ställen i Nt med samma grammatiska konstruktion som i Joh 1:18 (Rom 1:13; Gal 3:9; 1 Tim 1:9; 2 Pet 2:5 -- NET:s tc kommentarer).

Till denna diskussion skall tilläggas att monogenes utan huios kan betyda "ende son" (se Joh 1:14), och att theos utan artikel bär på samma kraft i innebörden som 1:1c ("Ordet var [till fullo] Gud"). Kontentan av det hela blir att oavsett vilket översättningsalternativ man väljer av de föreslagna alternativen ovan beskriver Johannes i 1:18 Jesu gudomlighet. Joh 1:1 får det nödvändiga stödet från sammanhanget att 1:1c måste översättas "Ordet var [till fullo] Gud", men att Ordet i begynnelsen, som blev människan i vers 14, också var en personlighet då "den ende/Sonen" Gud har en mycket nära individuell relation med Fadern (då den ende Gud inte är identisk med Fader Gud i texten). Denna sista beskrivning i Joh 1:18, "som är", finns även i Upp 1:4, 8; 4:8; 11:17; 16:5, och 2 Mos 3:14 i LXX** (se NET tc kommentarer).

Att bedöma textkritiskt vilken variant av 1:18 som är att föredra är svårt, då det inte finns något 100% säkert svar. Varianten huios passar bättre med kontexten, men monogenes theos, trots att den är svårare att förstå i kontexten, är äldre än monogenes huios. De bibelöversättningar som föredrar theos framför huios gör det på grund av att theos är en äldre variant än huios, trots att huios har bättre stöd både kontextuellt och i antal MSS. Det hela är alltså väldigt svårt att bedöma, men linjen jag själv följer i en sådan situation är att följa den äldsta läsarten tills ytterligare textbevis dyker upp och omprövar min position. I så fall lyder 1:18 så här: "Ingen har någonsin sett Gud. Den ende Gud/enfödde Gud, som är vid Faderns bröst, har gjort Gud känd". Jag finner också översättningen "Ingen har någonsin sett Gud. Den ende/enfödde, Gud, som är vid Faderns bröst, har gjort Gud känd" attraktiv. Men oavsett vilken läsart som föredras av de aktuella förslagen (monogenes theos eller ho monogenes huios) förändrar det inte sammanhangets teologiska helhetsintryck: Ordet var Gud, som blev människa.

Joh 1:18 avslutar Johannesprologen och kan därför betraktas som ett klimax i en text som börjar med orden “I begynnelsen var Ordet”. Ordagrannt deklarerar Johannes i första delen av vers 18: “Gud ingen har sett någonsin”, med speciell betoning på Gud (eftersom Gud som ackusativ [direkt objekt] kommer först i satsen), vilket förbereder läsaren för det unika som kommer härnäst. Budskapet om Ordet och människan, som enligt vers 1-2 och 18 har levt och lever i en nära relation med Gud Fadern, blev människan Jesus Kristus i vers 14, och i vers 18 proklameras som den ende som kan förklara/uppenbara Gud. Vad är det som behöver förklaras om Gud, som ingen hittills kunnat se eller uppleva? Johannes syftar här på “Guds sanna väsen” som ingen människa sett eller erfarit. Det är inte frågan om en vision eller teofani av Guds vishet som Johannes vittnar om, sådant finns det redan många vittnesbörder om i Gt. Det som sker i Jesus Kristus har inte skett tidigare, och det är det som är höjdpunkten i prologen: endast Kristus har uppenbarat för människan vem Gud egentligen är, endast Kristus som Sonen är manifestationen av Guds sanna väsen, endast Kristus är den levande avbilden av Guds natur, eftersom han själv är Gud.

*Nomina sacra ("heliga namn") var förkortningar formade genom att ta det första, eller två första bokstäverna i ett ord, plus slutbokstaven, uteslöt mellanbokstäverna, och sedan dra ett streck över det hela.
**LXX är förkortningen för Septuagintan, den grekiska översättningen av hebreiska Bibeln från 200-talet f.Kr. LXX var de första kristnas Bibel och den bibelöversättning som oftast citerades i Nya testamentet.

1 kommentar:

Theodor sa...

Inte helt enkelt att läsa, Stefan, men interessant att kunna ta del av.

Har själv tänkt en del kring Joh.1:18 fast lite ytligare, i den mån att jag "bara" jämför en del översättningar och utifrån dem försöker tränger in i själva huvudtanken. Suger dock med tacksamhet upp det du tar fram utifrån dina kunskaper!!

Kring själva versen kom jag fram till - läst hos andra - att "i faderns sköte" är som att ligga till bords enligt judiskt bruk dvs ansikten vända mot varandra, medan man äter: det ultima uttrycket för att ha gemenskap med den andre. Ett kontinuerligt se och vara inriktad på den andre visar på något sätt hur Fadern och Sonen lever i ett evigt pågående fullkomligt gemenskapsförhållande utan någon form av begränsning alls.

Denna inbördes kärlek inom gudomen visar klart hur kärleken är inriktad på den andre, inte på sig själv som även 1 Kor 13 påpekar och får samtidigt vara till inspiration för mänsklig gemenskap.

Kanske man till och med skulle kunna säga att Gud önskar att ha en likadan relation med alla sina barn (1 Joh.1:3), även om den på jorden kommer att vara begränsad. Vi känner ännu inte ansikte mot ansikte som Fadern och Sonen gör.

Nyfiken efter din reaktion...
/Theodor