onsdag, oktober 31, 2007

Den frambrytande urförsamlingen - 2

Ekklesia i det grekisk-romerska samhället

Ekklesia är det ord som översätts till ”församling” i Nya testamentet. Ordet kommer från verbet ekkaleo, som är en sammansättning av ek, ”ut” och kaleo, ”att kalla.” Tillsammans betyder de ”kallas ut.” Denna etymologiska betydelse har använts för att formulera den kristna läran att församlingen är ”en utkallad skara”, avskild från världen av Gud. Men frågan är om det går att göra en sådan etymologisk tolkning av ordet ekklesia i Nya testamentet då det är osäkert i vilken grad Paulus tänkte på eller kände till en sådan innebörd när han använde ordet. Den profana grekiskan stödjer inte heller helt en sådan kristen lära,[6] trots att den etymologiska betydelsen är hämtad och tillämpad från det sammanhanget. Vad kan då den sekulariserade betydelsen tillföra den bibliska betydelsen av ”församlingen”?

Ordet ekklesia användes av de tidiga grekisktalande folken med dess fulla betydelse ”att vara utkallad” när medborgarna blev kallade av det styrande rådet. Senare i det demokratiska Aten på 400-talet f Kr stod ekklesia för ”folkförsamlingen”, som inte speciellt kallades ut, utan samlades på förbestämda datum. Folkförsamlingen var den högsta politiska myndigheten i den atenska staten, och varje atensk medborgare (män som tillhörde en deme [=småkommun]) hade säte och stämma där. Ekklesians viktigaste uppgifter var lagstiftning, lagändring, val av vissa ämbetsmän, ärenden rörande krigsmakten och frågor om den religiösa kulten. Den hade också beslutanderätt beträffande ostracism (=10-åriga landsförvisningar av dem som ansågs farliga för demokratins bestånd).[7] Termen ekklesia var alltså en viktig term i historiens första demokratiska politiska system, även om denna demokrati var begränsad till fria män. Slavar och kvinnor kunde alltså inte väljas in i ekklesia.

Så småningom fick ekklesia en bredare innebörd, och började omfatta all sorts folksamling, oavsett sammansättning och tidpunkt. Denna breda tillämpning framgår i Nya testamentet. Två gånger i Apostlagärningarna används ordet för att beskriva den förvirrande folkhopen som rusade till teatern i Efesos (Apg. 19:32, 40) och en gång för den ”lagliga folkförsamlingen” (v. 39). Slutsatsen blir att ekklesia användes i det grekisk-romerska samhället enbart om samlingen, aldrig om folket som samlingen bestod av. När folket inte var församlade, var de inte en ekklesia längre. En ny ekklesia uppstod varje gång de samlades. Teologen Robert L. Saucy menar att det också är tveksamt om ekklesia någonsin användes i det grekiska samhället för en religiös grupp, utan termen syftar endast på en samling människor som möts för ett speciellt syfte, för att sedan upplösas igen.[8]

Några slutsatser kan man dra utifrån det profana bruket av ekklesia som ger oss insikter om ekklesia i Nya testamentet. Första insikten är att ekklesia beskriver en demokratisk folksamling. Ekklesia hade emellertid inte samma betydelse i Paulus brev som på 400-talet f. Kr i demokratiska Aten eller senare i det grekisk-romerska samhället på Apostlagärningarnas tid. Men termen kan stå för en demokratisk ordning mellan människor i Guds församling eftersom flera bibelställen i Nya testamentet antyder en sådan ordning (Apg. 6:3-5; 11:22; 14:23, 27; 15:3-4; 1 Kor. 16:3; 2 Kor. 8:19). Den andra insikten är att ekklesia är ett kollektivt ord – det syftar på folkförsamlingen och senare på folksamling. Det innebär att något ledarskap separat/utanför det kollektiva existerade inte. Den tredje insikten är att om ekklesia i Nya testamentet inte betyder att de kristna är Guds ”utkallade” folk, måste andra källlor studeras för att förstå hela hemligheten med Guds församling. Vi behöver undersöka kompletterande bakgrunder till ordet betydelse i Nya testamentets teologi, speciellt i Paulus brev om församlingen.

Se fortsättning...

[6] Saucy, The Church in God’s Program, 11–12 Saucy påpekar att varken verbet ekkaleo (”att kalla ut”) och adjektivet ekkletos (”utkallad”) används i Nya testamentet, vilket understryker att det sekulariserade bruket av ekklesia inte fullt och helt stödjer den kristna läran om ett från världen utkallat/avskilt gudsfolk.
[7] Pär Göran Gierow and Lennart Sjöstedt, Antiken (Lund: Studentlitteratur, 1978), 12–15.
[8] Saucy, The Church in God’s Program, 12–13.

3 kommentarer:

Henrik sa...

Intressant läsning. Vore kul om du tar upp vilken betydelse t.ex. hebreiskans "kahal" och Septuagintans översättning som "ekklesia" kan ha för förståelsen av ordets innebörd i NT. Keep up the good work!!

Stefan Green sa...

Tack!
Det du efterfrågar kommer i nästa avsnitt.

Sjur Jansen sa...

Hvis ekklesia betyr sammenkomst og brukes kun om folk som er samlet, er det noe som ikke stemmer når Paulus skriver i Rom 16:3:
"Hils også ekklesia som samles hjemme hos dem." En sammenkomst som samles? Det blir to ganger det samme...

Jeg har ikke sjekket gresken, kanskje det bare er den norske oversettelsen som forvirrer. Men jeg tror ekklesia kan forenklet oversettes med "en gruppe kristne". For eksempel "Henrik, Stefan, Sjur og Priska."

Da blir det: "Henrik, Stefan, Sjur og Priska som samles hjemme hos Priska." Altså en gruppe som samles, ikke en sammenkomst som samles. Tilsvarende: Fotballaget samles. Fotballaget eksisterer også når det ikke er samling.