tisdag, oktober 16, 2007

Ensamhet - 5

Påtvingad ensamhet

Påtvingad ensamhet är den vanligaste formen av ensamhet i Bibeln. Den är socialt betingad och orsakad av omständigheter som den drabbade ofta inte råder över: saknad av livskamrat, vänner, syskon eller barn. Andra är påtvingad en social ensamhet på grund av att de saknar föräldrar, ett hem eller har ett handikapp. Det kan också innebära att leva som en främling i annan kultur och sammanhang än det man kommer från, eller som en främling i sin egen familj, släkt eller hushåll.

Att känna sig socialt ensam, mot sin vilja, beskrivs i Bibeln som frustrerande och glädjelöst – att inte få det stöd, tröst och skydd man behöver för att klara livets alla svängningar (Pred 4:8-12). Rikedomar hjälper inte den socialt ensamme, och livet förblir meningslöst utan en vän – ensam är stark är många gånger inte sant. Sjukdom och ålderdom (Mark 5:25-34; Pred 12:1-8) kunde göra en person ensam och utstött även på Bibelns tid. Jeremia beskriver sin plågsamma ensamhet som att vara socialt utstött och oälskad på grund av att han var en Herrens profet (Jer 15:17-18).

Innebörden att vara socialt övergiven beskrivs i Ps 25:16 och Ps 68:7. I Ps 25:16 klagar psalmisten över att han är ”ensam och betryckt.” Hans fiender hatar honom med orätt, och tydligen har han blivit övergiven av sina vänner. Men trots den påtvingade ensamheten, hoppas han på Herren. Bekräftelsen på detta hopp kommer till uttryck i Ps 68:6-7, som förklarar att de övergivna och ensamma människorna kommer att få en relation i en familj, medan de onda kommer att bli övergivna i öknen. Job blev utstött och föraktad av vänner, familj och sitt hushåll på grund av det lidande han drabbades av. Men ändå ställde han sitt hopp till Gud, att en dag ”skall jag se honom, ej som en främling” (Job 19:25-27).

Även om påtvingad ensamhet kan vara mycket jobbigt, kan vi följa Abrahams och Saras exempel som fortsatte att tro på att Gud skulle ge dem ett barn - att han är trofast och villig att välsigna våra liv. Vi måste vara villiga att vänta, tills lösningen har kommit, att inte under tiden drabbas av passivitet och glömma bort att njuta av livet (Pred 4:7-8), och att medvetet söka ut medmänniskor som villigt hjälper oss med våra bördor (Pred 4:9-12). Se dig också om efter de faderlösa, utstötta och fattiga - de kan vara vägen ut ur din egen ensamhet (se Jak 1:27).

Inga kommentarer: