lördag, oktober 20, 2007

Varför man inte skall blogga



Jag bloggar, ibland varje dag. Men det finns skäl att inte göra det. Jim West har listat dem:

1- Blog only on issues and topics of interest to very, very few people. Focus on minutia. Spend your post space at the canteen of irrelevancy. For example, it’s a safe bet to blog on 1 Enoch 1:2. Three people on the planet care about that little verse, it is utterly irrelevant to anyone’s life (except of course the cottage industry set up by exegetes who make their living off the poor verses back). Opine wisely and widely on its linguistic characteristics; note the textual variants; pay attention to the parchment upon which the oldest extant copy has been found. That will make for a nice, learned, posting and your potential search committee friends will be wowed by your obvious expertise. Strain out that gnat! Examine its entrails for all they are worth.

2- Never, ever, ever say “I”. If “you” think anything at all it must be subsumed under dozens of notes citing persons far more tenured than yourself. And if you say “I think” you might just as well pack up and plan for another career outside of academia. Only tenured persons are allowed to think.

3- Never, ever, ever say anything even remotely political or religious. If you say something in opposition to Israeli policy you will be denounced as anti-Semitic. If you pronounce against Palestinian policy you will be called a Zionist sympathizer. If you say anything against George Bush, you’re anti-American and if you dare say something negative about Islam you’ll be torched alive. (And for the love of Mary, don’t draw any cartoons!!!! Of anything!). Similarly, never mention on your blog that you believe in anything beyond your own nose. The “intellectual elite” will scorn you as backwards. You must only believe in the laughably called “scientific method.”

4- Model yourself after those bloggers whose posting contents can only be characterized as dull as dishwater and boring as hell. Blog only what the most simple minded can track down via google. Become a mere reporter and avoid at all costs the risks associated with being a commentator. Do not mention natural disasters; public policy; or the shortcomings of the current administration of whatever country you inhabit. Those things don’t belong in the haughty discussions of the serious academic blogger.

5- And finally, filter all your thoughts through the vaunted practice of ‘peer review.’ Avoid individualism. Don’t publish your papers freely; don’t offer your books at a reasonable price via the condemned and wretched process of ’self publishing.’ Don’t ever post your thoughts on your blog first where they can be debated. Don’t allow any sort of interaction through comments or the provision of an email address. Don’t be your own person; be the clone of Professor Dancing Table. This will insure that, as you achieve that first, very important academic office, your students and those who wish to brown nose will read your blog religiously and laud you publicly while in their hearts they loathe your cowardice and your irrelevancy. After all, the goal of tenure is to achieve, finally, total irrelevance.

Visst kan man ta dessa skäl att inte blogga med ett viss mått av humor, men faktum är att det kan vara klokt att tänka till några extra gånger innan man skriver på ett så snabbt medium som en blogg. Det som är skrivit är skrivet och följer en så länge man lever... och efteråt.

4 kommentarer:

David Nyström sa...

Hm, ja, fast samtidigt så ser jag nog en blogg mer som ett samtal, där man visserligen bör tänka på vad man säger, men där åsikter också kan få formas under resans gång, så att säga, i dialog och interaktion med andra.

Om man var tvungen att väga varje ord på guldvåg eller fullständigt tänka igenom implikationerna av varje argument man för fram på bloggen, skulle i alla fall inte jag hinna kommentera något i realtid eller delta i någon pågående debatt.

Men det är en avvägning; det kan ju lätt svammel, skvaller och allmänt tyckande av allt ihop, och sådant är ju ingen betjänt eller välsignad av...

Stefan Green sa...

Naturligtvis håller jag med dig om syftet med varför man bloggar, men jag tyckte Jim West punkter var tänkvärda.

Du säger: "... fast samtidigt ser jag nog en blogg mer som ett samtal, ... ." Visst, en blogg kan vara som ett samtal, men det du säger skrivs ner, vilken ändå gör en blogg till mer än ett samtal. Vad du bara säger uppfattar de flesta som tillfälligt, inte bestående. Nästa gång säger du kanske något annat. Men när det skrivs ner blir det du säger ett dokument, ett bevis.

Jag överdramatiserar det kanske nu, men jag tror vi ibland underskattar det skrivna ordet. Många är så upptagna med det muntliga, men det som går till historien är det nedskrivna, det som människor minns och återkommer till är det dokumenterade.

Inte tror jag att det kommer att skrivas något historiskt på min blogg, men poängen är att tänka till utan att överdriva betydelsen av det jag skriver.

Problemet är att även om jag ångrar något jag råkat skriva och till och med ber offentligt om ursäkt för det, finns det skrivna ändå kvar ute i cyberrymden, även om jag till och med raderar det från bloggen. Därför kan blogga vara farligt, något som måste göras med ett visst ansvar.

För övrigt är det enbart roligt med bloggning. Där kan jag publicera och föra fram mina tankar i dialog med de som reagerar på det jag skriver (notera, inte bara säger).

David Nyström sa...

Ja, det är nog sant att en blogg är mer än ett samtal i den bemärkelsen att det man skriver består. Man kan inte gärna komma och hävda att "detta har jag aldrig sagt".

Samtidigt var min poäng lite att man alltid bör tänka på vad man säger, även när man talar, och att man därför idealt inte ska behöva skärpa sig extra bara för att man bloggar. Även det talade ordet följer oss ju in i evigheten (Mat 12:36)...

Men på sätt och vis är bloggen ett helt nytt sätt att kommunicera. Det är kommunikation med skrift som har antagit delar av talets natur.

Om några år kommer säkert någon forskning att presenterats om hur detta har påverkat vårt sociala umgänge - blir intressant att läsa...

Stefan Green sa...

Ok, du har en en viktig poäng med att även det talade ordet måste framföras med ansvar. Det håller jag med om.

Det vräks ut så mycket i media, både i muntlig och skriftlig form att jag ibland blir riktigt skrämd av det. Ansvarstagandet för det som sägs eller skrivs kommer i andra hand.

Det där med forskning, så undrar jag vad som blir kvar att forska om när mycket kommunikation nuförtiden sker via nätet. Vad kommer att bevaras, när det vanliga brevskrivandet upphör? En gång om året rensar jag mail från min dator, mycket som inte har något värde, men en del som kan ha värde ryker också. Bloggen är åtminstone ett mer långsiktigt dokumenterande av tankar och dialoger. Ett slags arkiv för mig.