söndag, juli 29, 2007

Logos i Johannesprologen - 2

Mitt inlägg om treenigheten och Joh 1:1 har fått kommentarer som jag väljer att svara på med en serie inlägg i frågan om Ordet/Logos i Johannesprologen (1:1-18). Du kan läsa kommentarerna själva genom att klicka på länken "kommentarer" under det ursprungliga inlägget.

Följande fråga besvaras i detta inlägg: Är det verkligen fruktbart att föra in avgörande koncept såsom "person" och "personlighet" i exegesen av texten, när dessa inte tillhör den johanneiska språkvärlden?

Min uppfattning är att Johannes idé med Logos i Joh 1:1 ff är att förklara för en målgrupp av läsare med olika bakgrunder att innan tidens början existerade en självständig personlighet i mycket nära relation med Gud Fadern, så nära att de i en bemärkelse vara ett och i annan bemärkelse var två identiteter (en mångfald i enheten). Valet av begreppet Logos för att förklara gudomen som den uppenbaras i och med nytt förbund och i Jesus Kristus var ett genialt grepp av Johannes för att förklara detta mysterium för sin samtid. Exegesen i detta inlägg kompletterar utläggningen i mitt ursprungliga inlägg om Joh 1:1. Om du inte har läst det inlägget ännu, rekommenderar jag att du börjar där genom att klicka här innan du läser vidare i detta inlägg.

Djupet i den sanning som Johannes vill förmedla när han använder sig av termen "Ordet" i inledningen av sitt evangelium är inte helt lätt att förstå. Hans tankegång blir både enkel och komplicerad att följa. Att Johannes i verserna 1-5 syftar på den historiske Jesus blir klart i vers 14, och i vers 18 säger Johannes att Jesus är Gud, men det faktum att han använder sig av det grekiska ordet logos i relation till den bibliska skapelseberättelsen gör att man ändå undrar vad han egentligen vill förmedla med detta unika sätt att beskriva hur Gud blev människa i Jesus Kristus. Med andra ord, Johannes verkar dra nytta av Gamla testamentet, hellenistisk judendom och hellenistisk filosofi i syfte att förklara vem Jesus är och dennes uppdrag. Varför väljer Johannes att uttrycka sig som han gör i Joh 1:1-5, 14?

Ordets personliga karaktär förklaras av Johannes i Joh 1:1(-2) med verbet "var" (gr en) i versens alla tre satser och prepositionen "hos" (gr pros) i andra satsen. Bara för att orden "person" eller "personlighet" inte används i prologen (1:1-18) behöver det inte utesluta att Johannes skulle ha tänkt på något sådant när han formulerade sin djupsinniga inledning om vem Jesus är. Man måste komma ihåg att texten är poetisk, inte vanlig prosa. Därför uppfattar jag det som att Johannes vill förklarar att Ordet inte blev skapat (inte blev till, det "var") utan hade en personlig existens i förhållande till skapelsen.

Sanningen i första satsen förs över i andra satsen genom att Johannes återigen använder sig av verbet "var" (gr en), men fördjupar sedan innebörden med gr prepositionen pros, som i Bibel2000 har översatts med ordet "hos". Som jag tidigare har förklarat är pros svåröversatt här då det betyder "emot, i riktning emot", vilket innebär att ordet "hos" (som inte är någon dåligt översättning) inte till fullo kan fånga djupet i Johannes tankegång. Med prepositionen vill Johannes beskriva en "ansikte mot ansikte" relation (A. T. Robertson), en aktiv relation och ett levande umgänge mellan två personligheter (MacGregor).

Andra satsen i 1:1 förklarar alltså Ordets personliga karaktär i relation till Fadern, som den samtidigt är ett med, då prepositionen också kan uppfattas som att vara hemma hos någon (Ordet var i Guds hem [jfr Luk 15:18, 20. Prep pros används i båda verserna] - B. F. C. Atkinson). Att sanningen i dessa två första satser i 1:1 är betydelsefull understryks av att Johannes upprepar dem i vers 2.

I följande inlägg i denna serie om Logos i Johannesprologen fortsätter jag att besvara de frågor som har ställts på mitt ursprungliga inlägg om Joh 1:1 och treenigheten.

Arkeologiskt fynd bekräftar den hebreiska texten i Jeremia

Jeremias bok i Gamla testamentet existerar både i form av en hebreisk text och en grekisk text. Vilken som ligger närmast den ursprungliga texten debateras, men nu har ett arkeologiskt fynd i British Museum gjorts av professor Michael Jursa som kan bekräfta den hebreiska texten.

En antik lertavla daterad till Nebukadnessars tioende regeringsår, år 595 f. Kr. (12 år innan belägringen av Jerusalem 587 f. Kr. i Jer 39) innehåller ett historiskt utombibliskt bevis att en person som omnämns i Jer 39:3 har existerat i verkligheten. Personen i den hebreiska texten är "Nebusarsekim", en chefenuch (B2000, "hovmarskalken"; SFB, "överste hovmannen") som var med vid intagandet av Jerusalem.

Det är flera saker som gör detta fynd intressant: 1) Den hebreiska masoretiska texten av Jeremia, som är längre än den grekiska texten (gr texten är en sjundedel kortare), bekräftas då Nebusarsekim inte omnämns i den gr texten; 2) En mindre viktig person i Nebukadnessars närhet bekräftas vara en verklig historisk person, vilket innebär att andra historiska detaljer i Jeremias bok måste tagas på större allvar bland bibelforskare än vad som tidigare har gjorts; 3) Bibel2000 har översatt korrekt vers 3 då "Nebu" hör ihop med "Sarsekim" (se Svenska Folkbibeln, som inte tycks vara korrekt på den punkten).

Du kan läsa mer om detta sensationella fynd på 24 Hour Museum, The Times, och Telegraph, där det finns bilder på lertavlan som inte är större än en IPhone. Fyndet diskuteras livligt i bloggvärlden och på maillistor. Ingen verkar ifrågasätta trovärdigheten i nyheten, även om en viss skillnad i stavningen av namnet på lertavlan och i hebreiska texten diskuteras.

lördag, juli 28, 2007

SBL International 2007 i Wien


Min första SBL (Society of Biblical Literature) konferens är över och jag är hemma i Örebro. Bilden ovan är en av mina bestående intryck av konferensen, utställningshallarna (två stycken) där olika teologiska bokförlag ställde ut sina böcker för försäljning. Konferenspriserna på böckerna var ofta 50% av normala marknadspriser så utställningen och intresset bland de 1500 deltagarna kan liknas vid svensk bokrea, speciellt sista dagen när priserna sjönk ännu mer då förlaget ville bli av med så många böcker som möjligt. Bland annat fick jag tag i en viktig bok för 15 euro som på Adlibris kostar över 1000 SEK. Suveränt!



Ett annat intryck var alla de människor jag träffade som ägnar sitt liv åt bibelforskning. Att få ansikten kopplade till namn på författare av böcker jag har läst i mina studier, och att få möjlighet att prata om sitt eget forskningsprojekt med andra var bara det värt resan. De kontakter jag knöt under dessa dagar kommer säkerligen till nytta i mina doktorandstudier. Att möta människor som är genuint intresserade av vad jag håller på är inte annars så vanligt. Kanske var det just mötena med människor från olika delar av världen med samma intensiva intresse för Bibeln som jag har som var det mest givande på hela vistelsen.

Sessionerna då? De var så många och varierande att det är svårt att summera det hela. Jag försökte koncentrera mig på "papers" som handlade om profeterna och efterexilisk litteratur, och mycket var bra även om allt inte var relevant för mitt doktorandarbete. Ett intressant "paper" på onsdagen av Jakob Wöhrle handlade om hur profeterna i Gt gjorde teologiska tolkningar av historiska händelser. Beverly Gaventa från Princeton föreläste på måndagkvällen (18.00-19.00) om Paulus apokalyptik i Romarbrevet. Mycket bra! Sedan var det naturligtvis spännande att på tisdagkvällen (18.00-19.00) lyssna på David Noel Freedman, som nu måste vara bortåt 90 år gammal och sitter i rullstol. Han berättade om upptäckten av en signeringsring daterad till 1200-1100-talet f. Kr (om jag förstod honom rätt) med en text från Deborasången (Dom 5). Om jag får tag i mer information om detta återkommer jag om det här på min blogg. Jag läste inte själv något "paper", men det är något jag funderar på att göra nästa gång jag deltar i en SBL konferens (2008?).

Någon undrar kanske om inte mycket som presenterades under dessa dagar var baserat på en annan bibelsyn än mig egen (som är evangelikal/pentekostal) och naturligtvis var det så. Men man måste också kunna lyssna på bibelforskare med en helt annan position än sin egen och erkänna det som är sant och som stämmer med fakta så långt man kan se det.



Ett par utflykter blev det också, den första tisdagskväll till Österrikets nationalbibliotek och deras världsberömda papyrussamling, som är en av de största i världen. Se en rapport om det besöket här. Den andra utflykten skedde onsdagkväll (25/7, kl 20.00-22.00) till Hofburgkapelle (se bild ovan). I detta fina hovkapell lokaliserad i Hofburg palatset framfördes en underbar opera av Nicola Porpora (1686-1768) som heter Il Gedeone. Den är baserad på händelsen i Domarboken kapitel 6-8, hur Gideon befriar israeliterna och besegrar midjaniterna. Kvällen avslutades sedan framför gamla rådshuset i Wien där en filmfestival med jazzmusik pågick. En dag tidigare (tisdagskvällen) visades en nyproduktion av The Ten Commandments på den gigantiska filmduken framför rådshuset. Konferensen var över torsdag (26/7) vid 12-tiden, efter vilket jag och min reskamrat Tommy Wasserman passade på att turista lite till i stan innan det var tid att ta sig till flygplatsen för hemfärd.

Dagarna i Wien var mycket varma, bortsett från en regnig onsdag. Värmen var ganska påfrestande, och konferensplatsen i den gamla universitetsbyggnaden hade ingen AC. Man fick ha alla fönster öppna vilket störde sessionerna då trafiken utanför tenderade att överösta de som läste sina "papers". Behållningen från sessionerna hade ökat om lokalerna varit bättre.

Denna SBL konferens var min första erfarenhet av en vetenskaplig bibelforskningskonferens, där inte den kristna och tron och dess uppdrag i världen stod i centrum. Det var en annorlunda upplevelse, men intressant och givande på många sätt. Uppbyggligt var det kanske inte alltid, men ändå utmanade. Även bibeltroende (och jag var långt ifrån den ende/enda sådan där) bibelforskare kan tillföra väsentliga saker i diskussionen om Bibelns förståelse och relevans i ett sådant sammanhang.

söndag, juli 22, 2007

Första dagen på SBL

Första dagen på SBL konferensen är över, och intrycken är många. Intressantast har varit att träffa människor som håller på med bibelforskning. Det är en väldig blanding av människor. Jag har inte någon session att rapportera från ännu men imorgon blir det annorlunda. Då börjar sessionerna.

lördag, juli 21, 2007

Logos i Johannesprologen - 1

De som menar att Jesus som Sonen inte är Gud i samma kvalitativa bemärkelse som Fadern (dvs sann Gud) måste därmed också hävda att en bekännelse på Jeshua som genuint tillhörande gudomen (i form av treenigheten) är en hädelse mot Gud själv. Ett bibelställe som ibland åberopas som stöd för detta är Joh 1:1, då man menar att ”Gud” i grekiskan (theos) saknar bestämd artikel i sista satsen och bör därför översättas ”Ordet var en gud”, eller ”Ordet var gudomligt”. De flesta bibelöversättningar översätter dock satsen med ”Ordet var Gud”, vilket föranleder en närmare granskning för att se vilket alternativ som korrekt förstår aposteln Johannes syn på Jesu gudomlighet. Joh 1:1 består av tre satser, separerade med ordet ”och” (gr kai). I detta inlägg diskuterar jag dessa tre satser var för sig och därefter summerar det hela.

”I begynnelsen var Ordet” anspelar direkt på 1 Mos 1:1. Här förklarar Johannes en kontinuitet mellan Guds första skapelse och en ny skapelse, båda vilka sker genom Guds eget Ord (gr logos). Denna inledande sats säger två saker: 1) ”Ordet” fanns i ”begynnelsen”, innan allt annat; 2) ”Ordet” är ”ursprunget”, den grundläggande orsaken till allt annat (se även 1:3). ”I begynnelsen” syftar alltså på början på allt och att det aldrig har funnits en tid när ”Ordet” inte fanns – allting som finns beror på ”Ordet” för sin existens. Verbet ”var” syftar i sin tur på Ordets eviga existens – att Ordet ”var” kontinuerligt innan skapelsen, att det ”var” evigt och oföränderligt och därmed inte skapat.

Joh 1:1 andra sats lyder ”och Ordet var hos Gud”. I grekiskan är ”hos” prepositionen pros vilket är ett svåröversatt ord här, då det ordagrant betyder ”mot”, ”i riktning mot”. Innebörden måste bli att Ordets hela existens är relaterad till Fadern i form av en nära personlig relation eller gemenskap. Första satsen uttrycker således ”Ordets” personliga existens i begynnelsen, medan denna andra sats betonar ”Ordets” personliga karaktär i närmast möjliga relation med Gud (Morris, 67-68). Kontexten säger oss att Johannes beskriver en aktiv och levande relation mellan Fadern och Sonen, en gemenskap som säger att de är ett men ändå inte identiska. Denna intima relation mellan två personligheter upprepas i vers 2.

Nu har vi kommit till den sista satsen: ”och Ordet var Gud.” I grundtexten kommer ”Gud” först i satsen (”Gud var Ordet”), men måste sannolikt uppfattas som ett predikat, annars löper vi risken att ge texten en annan innebörd än vad Johannes menade: Ordet var Gud, men Gud är inte enbart Ordet. Till skillnad från andra satsen saknar däremot ”Gud” bestämd artikel, vilket har gett upphov till olika översättningar (se inled). Jag tror inte att Johannes hävdar att det enbart ligger något gudomligt över Jesus Kristus som Ordet, utan han säger med betoning att han ingår i gudomen, och de tidigare satserna visar att ”Ordet” är mer än endast en gudomlig handling från Gud. Inget mindre än Gud själv duger för att förstå ”Ordet”, samtidigt som ”Ordet” är en separat personlighet. ”Ordet” är alltså inte något halv gudomligt tillstånd mellan Gud och människa, och det finns starka grammatiska argument i texten för en sådan position i frågan.

Om Johannes menade att Ordet endast är gudomligt skulle han ha använt sig av ett adjektiv (theios istället för theos), och grammatiskt behöver inte substantivet ”Gud” som predikat någon bestämd artikel i grekiskan när den kommer före verbet. E. C. Colwell, som har formulerat denna regel, säger om Joh 1:1: ”The absence of the article does not make the predicate indefinite or qualitative when it precedes the verb; it is indefinite in this position only when the context demands it. The context makes no such demand in the Gospel of John” (JBL, LII [1933], s 21). Sammanhanget är Joh 1:1-5 och verser som exempelvis 1:18 och 20:28, vilket visar att bestämd artikel inte krävs i tredje satsen för att betona Jesus Kristi jämlikhet med Fadern.

I Joh 1:1 uttrycker ”Ordet” Guds längtan att uppenbara sig själv, vilken han har gjort i personen Jesus Kristus från Nasaret (Joh 1:14). Guds uppenbarelse är nämligen inte statisk. Att lära känna Gud är evigt liv (17:3) – det är liv, för ”Ordet” är skapande. Vad Johannes uttrycker är inte ett attribut eller en gudshandling, utan ”Ordet” kom till jorden i personen Jesus Kristus, samtidigt som ”Ordet” var en del av Guds innersta (”Ordet var Gud”). I Joh 1:1-5 är Jesus Kristus Gud i relation till evigheten, universum och människan, då han som Sonen alltid har existerat, då allt har skapats genom honom och då han är självexisterande och därmed livgivare.

torsdag, juli 12, 2007

Resurser för bibelstudier på internet

Mängden resurser för bibelstudier på internet är minst sagt imponerande. Problemet är att sålla fram det som är bäst och tillförlitligt. Jag tittar runt ibland på nätet för att hitta just de bästa resurserna, som både bibelstuderande och bibelforskare kan lita på. En utmärkt resurs (om inte den bästa, i alla fall bland det bästa du kan hitta på internet) är Tyndale House. Kolla in deras "Online Resources", och speciellt Tyndale Archive of Biblical Studies, som erbjuder ordlexikon på flera språk (hebreiska, grekiska, koptiska, syriska) som är betydelsefulla för exegetisk teologi. I anslutning till detta finns 2LetterLookup, som är ett mycket användbart söksystem för hebreiska/arameiska, grekiska, latin, syriska, koptiska och akkadeiska. Systemet använder sig av "online" lexikon, och användaren väljer först språket, sedan de första två bokstäverna i ordet och resultat dyker upp. Det är David Instone-Brewer vid Tyndale House som har försett oss med alla dessa mycket användbara resurser helt gratis!

Min tanke med denna blogg är att småningom lägga upp länkar till några viktiga hemsidor/resurser för exgetisk teologi. Tyndale House toppar just nu defintivt min lista.

onsdag, juli 11, 2007

SBL International Meeting Vienna 22-26/7


Snart är det tid för SBL konferens i Wien. SBL är Society of Biblical Literature, och årligen ordnar denna organisation bland annat bibelvetenskapliga konferenser, både internationellt och i USA. Mer om SBL kan du läsa om här.

I vilket fall skall jag om ett par veckor besöka den internationella konferensen, och ser framemot det hela med delat intresse och oro. Intresset har att göra med mitt intresse för exegetik och bibelteologi, och mitt forskningsprojekt. Att lyssna på "paper" som på något sätt relatera till vad jag håller på med hoppas jag kan vara befruktande. Sedan är det kul att få möjlighet att lyssna på några av de "kändisar" vars böcker jag har läst. Oron har dels att göra med antalet sessioner (189 st under fem dagar ... hur skall jag överleva något sådant) och sedan tråkighetsfaktorn, då många av forskarna läser sitt "paper" utan ögonkontakt med sin publik.

Jag har alltså lagt upp ett program för de fem dagarna, vilket smart nog inkluderar en ledig fm då jag skall ge mig ut "på stan." De sessioner jag vill besöka relaterar i första hand till profeterna, eftersom mitt eget avhandlingsarbete handlar om Jes 65-66. Sedan får jag ser hur planen fungerar i praktiken. Jag vill ju också lära känna folk, inte bara lyssna i 4-5 dagar från morgon till kväll.

När jag har kommit tillbaka till Örebro, bloggar jag nog om Wienbesöket och förhoppningsvis om guldkorn från sessionerna jag har valt att besöka.

söndag, juli 08, 2007

Treenigheten och 1 Kor 12:4-6

I 1 Kor 12 betonar Paulus behovet av mångfald i Guds församling, ett argument som förbereder vägen till korrigeringen av korinthiernas karismatiska teologi i kapitel 14 -- missbruket av och det överdrivna intresset för tungotal. För Paulus är tungotalets gåva inkluderat i variation och mångfald, men i Korinth har deras förtjusning i denna gåva tagit över på bekostnad av andra andliga gåvor, vilket också skapar oordning ibland dem. Paulus argumenterar alltså inte emot tungotalet i kap 12-14, men om tendensen är att tungotalet blir kriteriet för andlighet (vilket tydligen var fallet i Korinth), får en sådan gåva en splittrande snarare än en förenade funktion i församlingen. Det verkliga kriteriet för andlighet är enligt Paulus kärleken (1 Kor 13), eftersom de andliga gåvorna har som syfte att bygga upp, inte att riva ner.

Argumentet i kapitel 12:4-31 består av tre delar (vv 4-11; 12-26; 27-31), vilka alla betonar behovet och värdet av mångfald inom enhet. Korintherna behövde en större bredd av en och samma Andes manifestation av gåvor. Paulus poäng är att mångfald, inte likformighet (obs, inte det samma som enhet), är nödvändig för en frisk församling.

1 Kor 12:4-11
Paulus inleder diskussionen med att placera frågan (likformighet och bristen på mångfald) i den viktigaste teologiska kontexten av dem alla, gudomen. Människan är skapad till Guds avbild, församlingen är Kristi kropp, och likformighet är inte en sann avspeglingen av Guds natur. Mångfald inom enhet tillhör Guds karaktär, och därför skall Guds församling också spegla en sådan sammansättning i de gåvor som Anden har gett - sann mångfald i sann enhet.

Paulus menar att på samma sätt som det finns en Ande, en Herre och en Gud, finns det en mångfald av andliga gåvor (vv 4-6). Anden, Herren och Gud är parallella begrepp här, som syftar på samma person, en och samme gudom. Att de kopplas till olika aktiviteter (olika nådegåvor, olika tjänster, olika verksamheter) separera dem inte i tre: Anden är Gud och Herren är Gud; nådegåvorna är Guds olika verksamheter och tjänsterna är Guds olika verksamheter. Tillsammans är de Andens manifestation till allas nytta (v. 7). En sådan parallellism* är vanligast i biblisk hebreisk poesi, men förekommer även i vanlig prosa på flera ställen i Bibeln. Att det förhåller sig så ser vi även i tredje delen av Paulus argument (vv 27-31): då är det Gud som verkar i församlingen genom att fördela tjänsterna (v 28a) och ge gåvorna (v 28b), det som Herren och Anden gör i verserna 4-5, och Anden i verserna vv 7-10. Att Paulus lyfter fram Andens aktivitet i fördelningen av de andliga gåvorna i verserna 7-11 är för att illustrera Guds mångsidiga verksamhet, hur en och samma Ande framträder till allas nytta (v 7, 11).

De andliga gåvorna är alltså en manifestation av Guds mångfald, eller som Gordon Fee uttrycker det i sin kommentar över 1 Korintherbrevet: "Such diversity in God manifests itself, Paul argues further, by his distributing to the many of them different manifestations of the Spririt for the common good (v. 7)." (s 583).

Detta innebär, att om troende önskar manifestera Guds karaktär i sina relationer med varandra (att vara enade, inte splittrade), och vara ett trovärdigt vittne om Guds verksamhet för en andligt sökande omvärld, måste mångfalden (1 Kor 12) och framförallt kärleken (1 Kor 13) få karaktärisera den kristna församlingen. Då är det omvända också betydelsefullt, att de troende bekänner sig till en och samme Gud, som tillåts manifestera sin mångfald inom sin enhet för allas nytta. Med denna teologi, både om gudomens treenighet och dess manifestation av mångfaldiga gåvor i Kristi församling, behöver det inte heller finnas några skäl för att anklaga de troende för intolerans. Det är världen som tenderar att vara likformig, inte medlemmarna i Guds församling.

Jag delar nog Fees (s 588) och Barretts (s 284) uppfattning att Paulus i 1 Kor 12:4-6 inte försöker uttrycka en färdig trinitarisk teologi. Det är inte Guds treenighet (att Fadern, Sonen och Anden är ett) som Paulus betonar i denna text, utan manifestationen av Guds mångfald i församlingen genom andliga gåvor. 1 Kor 12:4-6 är däremot den tidigaste av en rad texter som gav material till formulerandet av den trinitariska läran under 200-300 talet e Kr. Även om det är mångfaldens betydelse som Paulus vill få korinthierna att förstå, är dock Guds enhet en dominerande teologisk uppfattning hos Paulus, och det är ingen tvekan om att han betraktade både Anden och Kristus som genuint tillhörande gudomen.

*Parallellism är en relation (grammatisk eller semantisk) mellan olika rader i en text.

tisdag, juli 03, 2007

Iphone = religion?


Nyheten att den omtalade Iphonen nu har släppts på marknaden (enbart i USA) har kanske inte så mycket med exegetik och bibelteologi att göra, eller så har det just det. Gamla testamentet har ju en del råd till människor som söker sig till tillverkade avgudar för visdom och upplevelse.

Ve dig som säger till träbiten: "Vakna!" och till stumma stenen: "Stig upp!" Kan den vägleda dig? Den är överdragen med guld och silver, men det finns ingen ande i den" (Hab 2:9).
Jag är inte alls emot ny teknik, för visst kan teknik var till stor hjälp, även en ny häftig mobiltelefon. Men en del människors reaktioner är märkliga när nya produkter släpps. När det gäller "releasen" av Iphone reser människor från hela världen till New York, står i kö i flera dagar för att köpa sig en ny lur och blir hyllad av massan när de lämnar butiken. Hysterin kring Iphone liknar verkligen religiös väckelse, problemet är att det inte finns någon levande gudsande i sådan väckelse.

En sak till, Iphone är ganska dyr liten sak att köpa, speciellt med tanke på att den snart säkert blir föråldrad teknik. Tänk vad mycket du kan lära dig om du lägger dina pengar på något annat, tänk alla böcker du kan köpa för samma summa pengar...

måndag, juli 02, 2007

Biblical Studies Carnival 19 publicerad!

Stephen Cooks blogg Biblische Ausbildung är nu Biblical Studies Carnival 19 utlagd. Som jag har sagt tidigare är dessa "karnevaler" ett effektivt sätt att ha koll på månadens bästa bloggar inom bibliska studier. Det finns så många engelskspråkiga bloggar att tiden inte räcker till att hålla reda på allt som händer - jag försöker inte ens.

Juni månads bloggande i den engelsktalande världen har bland annat dominerats av att flera giganter inom exegetik och bibelteologi har gått bort:


- Brevard S. Childs, 1923-2007 (83 år gammal). Du kan läsa en minnesruna om honom på SBL Forum. En hel hemsida av Daniel R. Driver är ägnad åt honom här.

- Michael Patrick O'Connor, 1950-2007. O'Connor blev endast 57 år gammal när han dog i levercancer. Du kan läsa en minnesruna också om honom på SBL Forum.

- Jim Ross (klicka här) och Robert North (klicka här).

Jag är mest bekant med Childs och O'Connor i mina studier inom gammaltestamentlig exegetik och bibelteologi. Personligen har jag aldrig mött dem, men värdesätter deras arbeten inom exegetik/bibelteologi (Childs) och semitiska språk (O'Connor).

För övrigt bjuder juni månads Biblical Studies Carnival på en hel del intressanta saker för en bibelteolog.

Treenigheten och 1 Joh 5:7-8

Stefan Ketriel Blad menar i ett debattinlägg i tidningen Dagen, publicerad 2007-06-07 (”Kyrkan har inte monopol på de judiska Skrifterna”) att även 1 Joh 5:7 skulle ha ändrats av kyrkan för att få det ”att passa in i sin nyskapade treenighetslära.” Om Blad menar att ursprungstexten, som ligger till grund för våra moderna översättningar av 1 Joh 5:7, har manipulerats för att ge stöd åt en lära konstruerad av kyrkan (inte av apostlarna), är det ett trick som inte har lurat modern textkritik.

Den engelska översättningen King James Version har följande ord efter “vittnar” i vers 7: “(7) ... in heaven, the Father, the Word, and the Holy Ghost: and these three are one. (8) And there are three that bear witness in earth,... .” Det måste alltså vara detta som Blad syftar på. Orden läggs till av Textus Receptus (latin, ”den antagna texten”), som är namnet på 1550 års utgåva av grekiska Nt (producerad av Robert Stephanus i Paris) och 1633 utgåva av Elzevier (tryck i Nederländerna). Fram till 1800-talet var Textus Receptus den auktoritativa texten för Nt. Den engelska King James version från 1611 är baserad på Textus Receptus, men även The New King James Version från 1983 har samma bas och lägger därför till samma ord i 1 Joh 5:7–8. Från och med den svenska 1917 års kyrkobibel har man utgått från andra textkritiska utgåvor än Textus Receptus, vilket är förklaringen till att vers 7–8 i 1917 års kyrkobibel, Svenska Folkbibel och Bibel 2000 lyder helt kort: ”Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga.”

Enligt Bruce M. Metzger finns det flera goda skäl att betrakta de tillagda orden i 1 Joh 5:7–8 som oäkta (alltså inte ursprungliga från aposteln Johannes penna). I sin A Textual Commentary on the New Greek New Testament (ss 715–717) ger han flera skäl till varför dessa ord inte hör hemma i Nya Testamentet. Jag väljer att endast här diskutera de externa bevisen:

(1) Texten saknas i alla kända grekiska manuskript, förutom i fyra (från 1000–1500-talet e Kr, varav två har orden skrivna i marginalen av en senare hand än den ursprungliga kompositionen). Dessa grekiska läsarter tycks vara översättningar av en sen reviderad latinsk Vulgata; (2) Texten citeras inte av någon av de grekiska kyrkofäderna, för om de hade känt till texten hade den säkerligen använts i de trinitariska kontroverserna; (3) Texten saknas i alla antika översättningsversioner utom i den latinska (men finns inte i tidiga versioner av gammallatinska översättningen och Vulgata). Första gången orden citeras som en del av 1 Johannes är i en latinsk avhandling från 300-talet e. Kr (Liber Apologeticus, ett arbete som tydligen betraktades som kättiskt). Antagligen uppstod orden som en kommentar när 1 Joh 5:7–8 i sin ursprungsversion uppfattades syfta på treenigheten (de tre vittnena: Anden, vattnet och blodet), en tolkning som först kan ha varit en marginalanteckning och sedan krupit in i texten. Under 400-talet citerades kommentaren av de latinska kyrkofäderna i Nordafrika och Italien som en del av det nytestamentliga brevet, och från 500-talet och framåt dyker den upp mer frekvent i gammallatinska och Vulgata manuskript. I dessa textvittnen varierar emellertid ordalydelsen.

En klar majoritet moderna textkritiker (de bibelforskar som arbetar med att etablera en auktoritativ ursprungstext för tolkning och översättning till moderna språk) är överens om att orden från Textus Receptus i 1 Joh 5:7–8 inte hör hemma i Nya testamentet, vilket framgår tydligt i moderna bibelöversättningar. Om det är sant att kyrkan medvetet skulle ha ändrat/lagt till ord i 1 Joh 5:7–8 för att ge stöd åt treenighetsläran, skedde det inte när Tertullianus (200-talet) och de kappadokiska fäderna (300-talet) skapade det trinitariska språkbruket. Det kan inte heller ha skett i och med formuleringen av treenighetsläran i Nicenska trosbekännelsen (325, 381 e Kr). Det är först på 400-500-talet som texten, som sannolikt var en kommentar, började uppfattas som en del av 1 Joh 5:7–8 i latinska översättningar av Nya testamentet. Att utvecklingen av treenighetsläran gick olika vägar efter att Nicenska trosbekännelsen formulerades är inte samma fråga som vad kan ha hänt med 1 Joh 5:7–8 när denna lära ursprungligen formulerades, dvs inget hände vad jag kan se med 1 Joh 5:7–8 vid den tidpunkten.

Jag delar Stefan Ketriel Blads passion för Bibelns ursprungstext, men utifrån tillgänglig fakta om 1 Joh 5:7–8 stämmer inte Blads påstående i detta fall. Hans argumentering blir istället ett tråkigt misskrediterande av kyrkans ambition på 200-300-talet att formulera den nytestamentliga läran om Guds treenighet för att skydda den rena läran mot olika villoläror. Min uppfattning, så långt jag kan se i detta fall, är att formulerandet inte handlar om att rensa bort det judiska i den unga kristendomen, utan att värna om den apostoliska undervisningen om gudomen.