fredag, december 21, 2007

Juluppehåll

Jag tar nu jullov i bloggandet och återkommer på det nya året. För den sanna innebörden i julen rekommenderar jag varmt Nativitate Domini Sermo I på David Nyströms blogg Metanoia.

God Jul och Gott Nytt År
önskar jag er alla

tisdag, december 18, 2007

Tyndale Tech har flyttat till en blogg

Tyndale House e-mail "Tyndale Tech" har blivit en blogg:

Dr David Instone-Brewer berättar i sitt senaste Tyndale Tech e-mail:
Tyndale Tech tries to keep you up to date with electronic resources for Biblical Studies. I've now moved it to a blog-style site where you can add your comments on the issues. All the old posts are there, and new ones will be posted there as well as appearing in email. This means you can add your wisdom on the various topics to share with other scholars. It also means you can hear about new posts using RSS as well as or instead of emails.
Jag får väl instämma med andra i bibliobloggvärlden, att detta är en mycket trevlig nyhet.

Nyheter på min blogg

Jag har lagt till ett par nya funktioner på min blogg som behövs presenteras.

1. De senaste kommentarerna. För att visa att jag uppskattar kommentarer på mina inlägg har jag nu i vänstra kolumnen skapat en lista på kommentarer som kommer in då och då. Det kan också vara viktigt för den som lämnar kommentarer att det lyfts fram så att besökare av denna blogg lätt ser vad som sägs, inte bara av mig utan också av er som reagerar på olika sätt på vad jag skriver.

2. Stefan's shared items. Jag följer dagligen vad som skrivs på en rad bloggar om Bibeln och kristen tro. Jag läser annat också, men för denna blogg är det exegetik och bibelteologi som står i fokus. I vilket fall har Google en ny funktion då jag via Google Reader kan dela med mig här på bloggen sådant som jag tycker är intressant. Det är omöjligt att hinna med att själv skriva om allt som är relevant för denna blogg, därför finns det nu en ruta i vänster kolumn där jag delar med mig av sådant som fångar mitt intresse och som kan vara värt att läsa för den som är intresserad av Bibeln och kristen tro. Du kan antingen klicka direkt på artikeln för att gå till bloggen där den kommer från, eller klicka "Read more..." som öppnar upp en särskild sida med den de fulla texterna.

måndag, december 17, 2007

The Apostolic Fathers, third edition

Med posten i fredags:

The Apostolic Fathers, Greek Texts and English Translation, 3rd edition. Edited and translated by Michael W. Holmes after the Earlier work of J. B. Lightfoot and J. R. Harmer. Baker Academic, Grand Rapids, Michigan, 2007.

Det här blir trevlig kvällsläsning. "The Apostolic Fathers" består av den tidigaste samling kristna texter utanför Nya testamentet (70-150 e. Kr.). Så här beskrivs texterna i introduktionen:

They provide significant and often unparalleled glimpses of and insights into the life of Christians and the Christian movement during a critical transitional stage in its history. (s 3)
Att studera hur kyrkan förändrades efter det att Jesu ursprungliga apostlar hade lämnat jordelivet är egentligen inte mitt forskningsområde. Men jag är allmänt intresserad av vad som skedde med urförsamlingen under perioden som "Apostolic Fathers" täcker. För det är under denna period som Nya testamentets ekklesia definitivt upphör att vara en "judisk sekt".

Men först skall jag läsa ut "Lewis resa" av Per Olov Enquist. Förresten, om du är intresserad så har jag uppdaterat listan över böcker jag läser/arbetar med just nu.

De tio viktigaste arkeologiska fynden 2007



Tidskriften Archaeology har röstat fram de 10 mest betydelsefulla arkeologiska upptäckterna under 2007. Bland de 10 i topp finns Nebusarsekim kilskriftstavla, som jag själv har bloggat om här och här.

Verkligen roligt att denna upptäckt som bekräftar en historisk person i Bibeln, närmare bestämt i Jer 39:3, platsar i denna lista. Vad som gör upptäckten unik är att det är mycket ovanligt att en icke kunglig person i Bibeln omnämns i utombibliskt material.

Det kan vara värt att läsa lite om de andra 10 i topp upptäckterna också. Bli lite allmänbildad alltså. Archaeology presenterar också ytterligare nio viktiga fynd som har gjorts under 2007, men som inte riktigt tog sig in på 10 i topplistan.

Tack till min Tommy Wasserman på Örebro Teologiska Högskola för detta tips.

torsdag, december 13, 2007

Den frambrytande urförsamlingen - 9

Ekklesia - Paulus anvisningar till Titus

Den tredje texten som jag vill ta upp handlar om Paulus anvisningar i brevet till Titus. I kapitel 1 vers 5 står det: ”När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som återstod att göra och tillsätta (kathistemi) äldste i varje stad efter mina anvisningar: …”. Det grekiska ordet kathistemi betyder ”att tilldela någon chefsposition [position of authority]”, eller mer specifikt: ”att auktorisera/bemyndiga, utnämna/tillsätta.” Tillämpad på Tit 1:5 beskriver ordet enbart vad Titus är uppmanad av Paulus att göra, inte hur det skall gå till.


De ”anvisningar” som Paulus hänvisar till i Tit 1:5, för att Titus skall kunna ”tillsätta” äldste, syftar inte heller på hur utnämnandet gick till, utan på kriterier som direkt följer i vers 6 och framåt. Dessa kriterier började formuleras redan i Apg 6:3, och utläggs av Paulus mer utförligt i Tit 1:6ff, vilket skapar en koppling mellan de olika textsammanhangen. Hur Titus gick tillväga kan därför de bibelställen illustrera som jag redan har diskuterat (Apg 6:3-5; 14:23; jfr 13:1-4; 2 Kor) tidigare i denna serie om ekklesia
.

Ensam kastar inte kathistemi i Tit. 1:5 mycket ljus över problemet hur Titus gick tillväga i tillsättandet av ledare i de lokala församlingarna. Men liksom med fallet cheirotoneo i Apg 14:23 är det ett viktigt nyckelord i ett större sammanhang och kan förslagsvis analyseras utifrån utväljandet av ledare i Apg. 6:3 och begreppet ekklesia. Betydelsefulla kopplingar utesluter inte möjligheten att i de församlingar som Titus hade ansvar för skedde tillsättandet av äldste generellt på samma sätt som i Apg. 6:3 och eventuellt i Apg. 14:23
.

För det första finns det en koppling till Paulus själv. Titus var en av Paulus lärjungar och har därför troligtvis tidigare fått instruktioner hur tillsättandet av ledare i församlingen skall gå till. Hur Paulus gick till väga antyder som sagt begreppet ekklesia, Apg. 6:3 och eventuellt begreppet cheirotoneo
.

Den andra kopplingen är att kathistemi i Tit. 1:5 också används i Apg. 6, men lite senare i vers 3: ”Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter (kathistemi) vi dem till sådana uppgifter.” Ordet kommer alltså efter ”välj ut” (första steget, som verkar vara underförstått i Tit 1:5), då Jerusalemförsamlingen först valde ut och apostlarna sedan tillsatte när de hade godkänt valet. Tillsättande är andra steget i Apg 6:3, steget som Titus får anvisningar om i Tit 1:5. Varför inte Paulus även ger anvisningar om det första steget kan beror på att Titus var väl införstådd med praxisen, och att Paulus i sitt brev istället ville betona/påminna om kriterierna vid tillsättandet av äldste, de anvisningar som följer efter Tit. 1:5
. Det kan också tilläggas att eftersom kathistemi används i Apg 6 förstärker det även intrycket att det var ledare som vid det tillfället valdes och tillsattes.

Ordet kathistemi används även i Heb. 5:1 och 8:3 för tillsättandet av överstepräster i Gamla testamentet. I de fallen var det Gud och inte människor som utsåg och tillsatte, och författaren till Hebreerbrevet gör där en parallell till utväljandet av Jesus som en evig Överpräst. Att Gud både utser och tillsätter i Hebreebrevet illustrerar en viktig dimension i hur det ytterst sätt bör gå till i ekklesia-församlingen när ledare väljs och tillsätts, ett samspel mellan de troende och Gud, som även Apg 14:23; 13:1-4; jfr 15:28 visar. Den som har det första och sista ordet är Gud, men om de troende i ekklesia skall få insikt i det, måste det också finnas ett horisontalt samförstånd. Hur ett sådant samförstånd uppnås anser jag att de texter jag hittills diskuterat har visat
.

Som jag tidigare har visat var det en demokratisk process i den lokala församlingen som ledde fram till det rätta valet av församlingstjänare (Apg. 6:3). Och det kan alltså mycket väl ha gått till på liknande sätt också på Kreta som i Apg. 6:3 och 14:23. Tit. 1:5 säger inget om att tillsättandet av ledare skall ske innan eller efter församlingen har fått säga sitt. Men med tanke på Paulus inflytande över Titus och kopplingen till Apg 6, är det rimligt att anta att församlingsmedlemmarna hade gjort sitt val och att ledarskapet därefter tillsattes om de uppfyllde kriterierna.

Fortsättning följer...

SAGE Journal Online igen

SAGE Journal Online fortsätter att ha öppet hus för sina tidsskrifter fram till och med den 31 januari. Men tillgången är nu begränsad till deras teologiska publikationer:

Journal for the Study of the New Testament
Journal for the Study of the Old Testament
The Expository Times
Currents in Biblical Research
Irish Theological Quarterly
Feminist Theology
Journal for the Study of the Pseudepigrapha
Journal of Anglican Studies
Studies in Christian Ethics
Theology and Sexuality

För att registrera dig för fri tillgång till dessa tidskrifter fram till den 31 jan går du hit.

Childs, Introduction to the Old Testament - 7



Chapter 11 - The Former Prophets


The second division in the Hebrew Bible, “The Prophets”, is at least as early as the Hellenistic period. The terminology that further divided the Prophets into “former” (historical: Jos, Judg, Sam, Kings) and “later” (Prophetic: Isa, Jer, Eze, Twelve) first emerged in the Middle Ages.[1]
Modern historical criticism has rejected this traditional division as “artificial”.

Instead two major critical theories tries to explain the composition of the historical books: 1) The documentary – sources similar to those found in the Pentateuch continue through at least part of the historical books (e.g. Hexateuch); 2) Fragment hypothesis – envisions an independent historical work including book of Deuteronomy and the four historian, edited during the exilic period by a Deuteronomistic historian (e.g. Tetrateuch). Major critics have pointed out difficulties in both two theories, and that an effect of these theories has been the speculative nature of the exegesis on the historical books. The analysis based on either one of the theories has been of a hypothetical character. Therefore Childs calls for reexamination of the canonical shape of the Former Prophets.[2]


The first problem regarding the canonical shape of the Former Prophets two folded: the close connection with the Pentateuch and at the same time the distinct separation from it. Joshuas canonical shape explains both these elements: discontinuity (sharply separated from the Pentateuch, the written form of the law) and continuity (dependence on the “Book of the Law”, and introducing the Former Prophets). The second problem is the relationship to the other historical books. Noth’s theory of a Dtr. historical work is the base for a solution: the Former Prophets are arranged in a literary pattern of prophecy and fulfillment: the books offer a theological interpretation of Israel’s history in the light of the working out of the Book of the Law
.

However, there are no evidences in the present canonical form that the material was transformed to make only one major “Deuteronomic point”. Rather, the material is diverse and independent, and the earlier stages of development is not flatten or seriously altered. The reason for this could be that the material already exerted such an “official” force that the Dtr. editor was unable or unwilling to attempt a change. Thus the shaping of the Former Prophets reflects a long process within the community of Israel.[
3]

According to Childs, the theological and hermeneutical implications of the Former Prophets are: 1. The object of the four historical books in the division of the Prophets is not to record history per se, but to bear testimony to the working out of the prophetic word in the life of the nation (indication of this is: a. incorporation of historical material within the books of the prophets; b. A similar theological purpose of both sets of writings in the division of the Prophets, thus the historical books has canonically a particular theological function); 2. Striking features are the nature of the material is highly selective and the manner in which the history was presented; 3. Modern critical scholarship disagrees on the overall purpose of the Deuteronomic shaping of the Former Prophets
.

In Childs opinion both divine judgement and forgivness are built into Deuteronomy (to offer the nation under judgement the promise of forgivness). The purpose of the book is then to function as scripture for the new generation of Israel who are instructed from the past for the sake of the future (see Deut. 29:29).[4]

[1] However, Childs points out that the two references in Zechariah to the “former prophets” (1:4; 7:7) “offer a certain biblical warrant for the later terminology” (Childs, Introduction to the Old Testament as Scripture, 230).
[2] Childs, Introduction to the Old Testament as Scripture, 230–32.
[3] Ibid., 232–36.
[4] Ibid., 236–38.

onsdag, december 12, 2007

Judisk kristendom


Jewish Christianity in the Late First and Second Centuries

tisdag, december 11, 2007

John Strugnell 1930-2007

John Strugnell dog den 30 november 2007 i Boston.

Harvard professorn John Strugnells bidrag till vår förståelse av Dödahavsrullarna är vida erkänt, men tyvärr blev han också känd som forskaren som föll på grund av ett antisemitiskt uttalande 1990. Det tråkiga uttalandet skedde under period av depression och alkoholism, och Strugnell försökte modifiera uttalandet i en BAR intervju 1994.

Jag tror det är viktigt att minnas John Strugnell framför allt för sina mycket viktiga insatser i forskningen kring Dödahavsrullarna, snarare än för ett olyckligt uttalande som skedde på grund av djup mental obalans i kombination med alkohol.

Se följande länkar till bloggar som har skrivit mer om John Strugnell:

Dr Jim West om John Strugnell, 6 dec
Obituary of John Strugnell - by his Daughter
Jim Davila om John Strugnell
New York Times om John Strugnell
Rebecca Lesses om John Strugnell
A Prayer for John Strugnell - publicerad på Dr Jim West blogg, 9 dec
The Harvard Crimson om John Strugnell

Berättelsen om John Strugnells liv är intressant och läsvärt.

Uppdatering 2007-12-12
Daniel J. Harrington om John Strugnell (SBL Forum)

Uppdatering 2007-12-16
Sidnie White Crawford om John Strugnell (BAS)

måndag, december 10, 2007

Unofficial Biblical Studies carnivalette

Eftersom den officiella "Biblical Carnival" för november månad inte har annonserats ännu har Doug Chaplin på sin blogg Metacatholic skapat en Unofficial Biblical Studies carnivalette. Den som egentligen skulle sammanställa materialet för den officiella versionen hoppade av, och Tyler F. Williams tog istället på sig uppgiften på övertid.

Kanske något så småningom dyker upp Tyler F. Williams blogg Codex: Biblical Studies Blogspot (vilket i så fall är mycket starkt jobbat av honom). Men tills dess får Doug Chaplins utmärkta Biblical Studies carnivalette fylla vakuumet.

Biblia Clerus

Ytterligare en intressant resurs på internet för bibelstudier: Biblia Clerus.

Tips av Jim West.

söndag, december 09, 2007

Den frambrytande urförsamlingen - 8

Ekklesia - Paulus och Barnabas utser äldste

Den andra texten jag vill ta upp om utväljandet av ledare/tjänare i urförsamlingen, som ett exempel på hur ekklesia (församlingen) kan ha fungerat under Nya testamentets tid, är Apg 14:23. Där läser vi att Paulus och Barnabas utnämnde äldste i alla församlingar på deras väg hem till Antiochia i Syrien: ”I varje församling (ekkelesia) utsåg (
cheirotoneo) de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på.” Versen beskriver vad Paulus och Barnabas gjorde, men hur kan det ha gått till? Även om det inte är omedelbart tydligt antyder versen och kontexten processer inom den lokala ekklesia, som resulterade i utväljandet av församlingsledare i form av äldste.

Nu till det grekiska ordet cheirotoneo (översatt till ”utse”, och som i grundtexten inleder Apg 14:23). Ordet betyder bokstavligen ”sträcka ut sin hand för att rösta”. Cheirotoneo får denna grundbetydelse från Atenska folkförsamlingen under antikens tid (400-talet f Kr)[1], där Atens manliga medborgare röstade med just handuppräckning. I Apg 14:23 verkar emellertid cheirotoneo enbart betyda att ”utnämna” eller ”tillsätta” med Paulus och Barnabas som tydliga subjekt. Utifrån en ytlig läsning tycks alltså inte texten ge stöd åt tanken att det var församlingarna som grupp som var involverad i utväljandet av sitt eget ledarskap, utan det gjordes enväldigt av Paulus och Barnabas som församlingens grundare och apostlar
.

Den etymologiska kopplingen till antika Greklands demokrati (både ekklesia och cheirotoneo i samma vers) kan inte ensam förklara hur Apg 14:23 skall uppfattas.[2] Paulus och Barnabas har en viktig roll i 14:23, och de hade (inklusive Lukas, författaren) sannolikt inte antika Aten (400-talet f. Kr.) i åtanke när de på tillbakaresan utsåg äldste. Men cheirotoneo, på grund av sin ursprungliga innebörd, antyder ändå en process. Det finns också detaljer i kontexten som stödjer att en process hade pågått innan 14:23: begreppet Ekklesia som en kollektiv beskrivning av församlingen i Nya testamentet, Apg 6:3-6 som allmänt normgivande, att det var på tillbakaresan som utväljandet skedde och hur cheirotoneo används i andra nytestamentliga textsammanhang
.

Med utgångspunkt från att faktorerna ovan på något vis måste påverka tolkningen av texten, föreslår jag därför en rekonstruktion av Apg 14:23 som inte framställer Paulus och Barnabas som enväldiga. Snarare ”utnämnde” eller ”tillsatte” de ledare som församlingen önskade (enligt principen ekklesia och mönstret i Apg. 6:3-6), efter att ha konstaterat att dessa ledare uppfyllde de kriterier som redan omnämns i Apg 6:3, och som Paulus själv anger och utvecklar i Timotheosbreven och Titusbrevet
.

Resonemanget ovan leder till slutsatsen att cheirotoneo betyder i Nya testamentet ”att välja någon för en specifik tjänst eller uppgift.” Detta skedde på en viss nivå under demokratiska former, då den man hade förtroende för valdes och blev tillsatt. Är det så det kan ha gått till i Apg. 14:23, att Paulus och Barnabas godkände och tillsatte äldste som de troende i de lokala ekklesia själva hade valt ut eller föreslagit? Proceduren i de lokala församlingarna som återbesöktes var i så fall generellt den samma som i Apg. 6:3. Paulus och Barnabas bekräftade, precis som apostlarna i Apg. 6, de lokala församlingarnas val. Paulus och Barnabas utvalde inte enväldigt vem som skulle bli äldste i församlingarna, utan istället var det frågan om ett samspel mellan församlingarna och apostlarna vid tillsättandet av ledare
.

Så här kan det ha gått till: det var på återvägen från missionsresan som Paulus och Barnabas tillsatte äldste i Lystra, Ikonion och Antiochia. Det innebar att där hade existerat församlingar en kort period, innan de kom tillbaka. Om vi utgår från Apg. 6:3, är det möjligt att Paulus och Barnabas hade uppmanat de nykristna på orten att fundera över vem de ville ha som ledare. När sedan Paulus och Barnabas återkom var de beredda att välja och bekräfta dem som församlingen hade förtroende för. Paulus valde att vänta med att ledsaga utväljandet av ledarskap för att se vem som fungerade bäst och var Guds utvalda, och att han på återvägen deltog i tillsättandet av dessa som församlingarna hade förslagit som sina ledare
.

Men det finns en viktig detalj i Apg 14:23 som visar att utväljandet av ledare i ekklesia inte enbart handlade om demokrati. Paulus och Barnabas beslut om vilka som skulle tillsättas som äldste skedde under bön med fasta. I grundtexten är ordet ”bön” ett aorist particip, en verbform som indikerar att bönen och fastandet (subst i grundtexten) pågick kontinuerligt före och efter utväljandet. Detta visar att det är Gud som ytterst utväljer sina ledare/tjänare i ekklesia. Vad vi har är processor som pågår på olika nivåer i samspel med varandra. Se även Apg 13:1-4 (jfr. 15:28), som illustrerar dessa principer
.

Till detta kan tilläggas att om det hade varit frågan om ett utnämnande av Paulus och Barnabas i förväg, utan de lokala ekklesias inblandning, skulle Lukas antagligen inte ha använt ordet cheirotoneo, utan snarare procheirotoneo (”att välja/utnämna på förhand/förväg”, se Apg. 10:41). Om det är meningen att äldste skall utse äldste, är ett prefix nödvändigt, dvs pro läggs till cheirotoneo, för att en sådan tolkning av Apg. 14:23 skall stämma. Men på en högre nivå är det ändå Gud som ytterst väljer ut ekklesias ledare, men för att hela ekklesia skall erfara, pröva och vara överens om Guds ledning, är en demokratiska process på den lägre nivån nödvändig.


Att det är den lokala församlingen/ekklesia som har ansvar för utväljandet av sina egna ledare och representanter, framgår av att Paulus även använder samma ord – cheirotoneo – i 2 Kor. 8:19. Där är det församlingarna (kollektivt) som har utsett en person till att vara Paulus följeslagare när han åker till Jerusalem för att överräcka de insamlade pengarna. Det är alltså samma ord som används både i Apg. 14:23 och 2 Kor. 8:19. Ordet cheirotoneo används också i den patristiska litteraturen (kyrkofädernas texter) för att uppmana församlingarna att utvälja sändebud som skall föra med sig hälsningar till kyrkan i Antiochia i Syrien (I Phld 10:1; I Sm 11:2; I Pol 7:2). Församlingar är också i dessa texter uppmanade att utvälja (cheirotoneo) sina egna föreståndare (epikopoi) och gudstjänare (diakonoi) (D 15:1).

Fortsättning följer...

[1] BDAG - Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature, Third Edition.
Revised and edited by Frederick William Danker (Chicago: The University of Chicago Press, 2000).
[2] Faktum är att etymologiska tolkningar är överhuvudtaget inte att rekommendera, då man inte kan utgå från att ett ord genom tiderna behåller sin ursprungliga innebörd. Det är sammanhanget och hur ordet används som är avgörande för dess betydelse.

tisdag, december 04, 2007

Virtuell Qumran modell



Bob Cargill har i ett spännande projekt digitalt rekonstruerat Qumran. Under SBL San Diego konferensen i november kunde man besöka en utställning om Dödahavsrullarna, och i samband med det visades en digitaliserad film om Qumran. Så här beskrivs filmen på bloggen Virtual Qumran:

The digital movie Ancient Qumran: A Virtual Reality Tour is nearing completion. The original, unpublished script is almost complete, and the high-definition graphics are re-rendered and optimized for viewing in HD. The movie is based upon the UCLA Qumran Visualization Project’s digital model of Qumran, and takes the viewer on a tour of the reconstructed settlement of Khirbet Qumran. It offers a history of the archaeological excavation of the site and the surrounding caves, and discusses the different theories concerning the nature and expansion of Qumran.
Denna film kan du efter 1 januari 2008 hämta hem till din hårddisk från hemsidan www.VirtualQumran.com. Där kan du läsa mer om projektet och bland annat se ett par YouTube trailers (även här och här). Detta lär bli ett fantastiskt pedagogiskt material för undervisning om Dödahavsrullarna och Qumran:
You’ll be able to navigate the reconstructed settlement from the comfort of your own home, office, or classroom.
Ser verkligen framemot detta! För de som inte kunde åka till USA för att besöka utställningen i San Diego Natural History Museum har snart möjlighet att se den omtalade filmen i sin egen dator.

Tack till Jim West på Biblical-Studies List för denna information. Se även Jims blogg om projektet.

Childs, Introduction to the Old Testament - 6



Chapter 5 - Introduction to the Pentateuch


Childs begins his introduction to the Pentateuch with the history of the modern critical study of the Pentateuch, with the motivation that such history is indispensable for methodology and crucial for evaluating the continuing debate. He goes through the literary critical method, the form-critical method, archaeological method and finish with a postscript to the history of pentateuchal criticism. In tracing the history Childs observes that in the early part of the 20th century the opposition to biblical criticism from the established church and synagogue was almost universal, but by the middle of the century biblical criticism had been widely accepted, with opposition only from conservative groups in the periphery. Childs presents several reflections on this change of opinion, but concludes that the rise and fall of the Biblical Theology movement of the 50s and 60s has again raised the question whether the church’s relation to biblical criticism is settled, and whether “the reigning scholarly consensus” has only covered over many basic theological problems.[1]

The critical debate concerning the scope of the literary unit of Pentateuch is a continuum, whether the term Hexateuch (Gen-Jos) should replace that of Pentateuch (Wellhausen, Kuenen, Smend, Eissfeldt, von Rad), or if Deuteronomy should be separated from the first four books, forming a Tetrateuch (Noth). There is also a minority of scholars (Höscher, Schulte, Freedman) who have tried to expand the unity to include the historical books. Finally an increasing number of scholars (Fohrer, Rendtorff) favor a return to the terminology of a Pentateuch. In the debate of source criticism uncertainty regarding the criteria for determining literary strands is growing. The uncertainty becomes clear when individual sources of the Pentateuch (the Yahvist, the Elohist, and the Priestly) are discussed. Childs conclusion is that scholars have not reach an agreement regarding the classical source division, and efforts should instead be invested in establishing “a fresh consensus around a new proposal.” The last topic Childs mentions concerning the present state of the critical debate is form criticism and traditio-criticism, whose present debate (1979) regarding the Pentateuch is characterized by the dissolution of the older consensus and a search for new questions and answers (e.g. Alt, von Rad, Noth, Bright, Cross).[2
]

The canonical approach to the study of the Pentateuch is described by Childs as a post-critical alternative.[3]
Childs does not deny that historical critical method is useable at times, but maintains that to study the history of Hebrew literature is a different undertaking then studying the Pentateuch as canonical scriptures. The first issue that Childs establishes regarding the Pentateuch as canon is clear editorial evidence for a five divisions in the Pentateuchal material. He also sees a close inner relationship of the three middle books (Ex-Num). Regarding Genesis, the book was conceived by the final redactor as the introduction to the story of Israel, beginning with Exodus. The role of Deuteronomy is difficult to determined, but the final editor of the Pentateuch seems to have understood its role as a commentary to the preceding law. Childs’ conclusion is that Pentateuch is a purposeful whole, that established Israel’s understanding of its faith as Torah. These first five books constituted the grounds of Israel’s life under God and how the Mosaic tradition should be understood. Childs adds to this that also the promises of the land are forming the different parts of the Pentateuch into one continuous story. In sum, Childs says, “a theological force which reflects a knowledge of the whole Pentateuch has given it a final order."[4]

Critical scholarship is virtually unanimous in denying the Mosaic authorship while conservative scholarship defends it. Childs argues however that the question of authorship has not been correctly formulated by either side because the issue has been treated apart from its canonical function. In the Pentateuch Moses’ writing activity is closely tied to the receiving the divine law of Sinai, and throughout the rest of the Old Testament the identification of the divine law with Moses’ writing is continued. There is no clear reference in the Old Testament which connects Genesis to Moses, but in Jewish tradition he became the author when the unity of the entire Pentateuch was assumed. Old Testament canon clearly assigns an important role to Moses, but still much material in the canonical Pentateuch is later than the age of Moses. The Old Testament does not explain this directly, but for Childs it seems clear that the authorship of Moses functioned from a very early period as a norm by which to test the tradition’s authority. Childs says: “The claim of Mosaic authorship therefore functioned theologically within the community to establish the continuity of the faith of successive generations with that which had once been delivered to Moses at Sinai."[5
]

[1] Childs., 112–19.
[2] Ibid., 119–27.
[3] The canonical approach as a post-critical alternative seeks to do two things: 1) To take seriously both the successes and failures in the history of scholarship, and 2) to mount a case for a very different approach to the study of the Pentateuch.
[4] Childs, Introduction to the Old Testament as Scripture, 127–32.

[5] Ibid., 132–35.

måndag, december 03, 2007

Thomas F. Torrance (1913-2007)

Teologiska giganter lämnar oss.

2007 har delvis präglats av bortgången av flera mycket duktiga exegeter och teologer. Den 2 dec dog Thomas F. Torrance stillsamt, enligt många den störste reformerta teologen sedan Karl Barth. Du kan läsa mer om det här och här på Benjamin Myers blogg Faith and Theology. Missa inte heller kommentarerna.

Uppdatering (20071213): Independent om Thomas F. Torrance. Benjamin Myers reflekterar över artikeln här i en jämförelse mellan T. T. Torrance och Richard Dawkins.

Tidigare på denna blogg har det bland annat nämnts om följande bortgångar:
Brevard S. Childs, 1923-2007
Michael Patrick O'Connor, 1950-2007

Följande personer har jag tyvärr missat att nämna:
Bruce M Metzger (1914-2007)
C. F. D. Moule (1908-2007)

De som har gått före oss i det teologiska arbetet är värda att minnas. De var de sanna hantverkarna och genierna, då de jobbade utan datorer och internet, vars arbete kommande generationer av bibelintresserade människor kommer att dra nytt av.

söndag, december 02, 2007

Uppdatering om Nehemjas mur



För er som är intresserade av att följa de arkeologiska utgrävningarna av Davids stad i Jerusalem, har jag uppdaterat detta inlägg om upptäckten av vad som kan vara Nehemjas murar (se Nehemjas bok i Gamla testamentet).

Det är fortfarande osäkert hur allt det som har grävts fram skall tolkas och dateras, vilket också skapar osäkerhet om det verkligen är Nehemjas murar man har upptäckt. Men hebreiska universitetets arkeolog Dr. Eilat Mazar verkar säker på sin sak.

En annan mycket känd arkeolog, Israel Finkelstein, tycker att fynden i Davids stad är intressanta, men anser ändå att den upptäckta muren kan ha byggts senare än Nehemja.

Klicka här om du vill läsa mer. Om du följer länkarna i min uppdatering finner du mycket fina bilder på muren (som ex, den ovan).

Barclay kritik av N.T. Wright

På bloggen Between Two worlds finns det en länkar till en mp3 inspelning och anteckningar (del 1, 2 och 3) gjorda av Lee Irons, som innehåller John Barclays kritik av N.T. Wright syn på Paulus och Imperiet.

En annan mp3 fil på samma ämne finner du här i ett tidigare inlägg av mig från SBL San Diego.

Jag själv hinner sällan lyssna igenom allt sådant här material, även om det säkert är mycket intressant och viktigt. Men jag vill ändå göra läsarna av denna blogg medvetna om var materialet finns tillgängligt i fall du vill ta del av det.

Uppdatering 2007-12-13
På bloggen Metanoia sammanfattar David Nyström debatten mellan Barclay och Wright.

Ombyggnad av min blogg

Jag har sedan en vecka tillbaka byggt om min blogg, och lagt till och byggt ut listorna. Tanken är att fortsätta förändringsarbetet och skapa fler resurslistor kring exegetik och bibelteologi.

Därför vill jag här skicka ett stort tack till Z och Tips for New Bloggers, vars råd och tips har gjort denna ombyggnad möjlig. Redan i somras började jag höra mig för hur jag kunde göra min blogg till tre kolumner. Nu vet jag och själv tycker jag resultat är helt ok.

Kommentera gärna vad ni tycker om det nya utseendet, funktionellt och layoutmässigt. Feedback är alltid värdefullt.