måndag, december 22, 2008

De viktigaste bibelarkeologiska upptäckerna under 2008

Så här mot slutet av 2008 reflekteras det som vanligt en hel del om det gångna året.

Dr. Claude Mariottini har satt upp en lista på vad han anser vara 10 viktiga arkeologiska upptäckter som relaterar till Bibeln:

1. The Kuttamuwa Stele
2. Earliest Known Hebrew Text In Proto-Canaanite Script (and here)
3. The Water Tunnel in Jerusalem
4. The Sarcophagus of the High Priest
5. The Phallic Figurines Found in Israel
6. The Walls of Jerusalem
7. Pagan Temple Found in Israel
8. The Bulla Belonging to Gedalyahu ben Pashhur
9. New Inscriptions Mentioning Seti I and Ramses II
10. A Rare Half-Shekel Coin Found in Jerusalem

Han listar fem ytterligare upptäckter, men som inte platsar på i listan ovan:

1. Archaeological Discoveries from the First Temple Period
2. The Canaanite Warrior
3. The "Third Day" and Gabriel's Revelation
4. The Discover of King Seti I' Cartouche
5. The Assyrian Administrative Center

Alla 15 upptäckterna är länkade av Dr. Claude Mariottini till bloggar och hemsidor där du kan läsa mer om fynden vad de kan betyda för bibelforskningen. Todd Bolens blogg är också som vanligt en utmärkt plats för fördjupning. Bolen kommer sannolikt själv producera en 10 i topp lista.

måndag, december 15, 2008

Ett slag för bloggekumenik

Charlotte Therese försöker göra något åt grälsjukan i den kristna bloggvärlden på sin vackra hemsida Charlotte Therese – Allegro. Och vad händer? Grälen låter inte vänta på sig även på grund av detta positiva initiativ… man undrar.

Själv underviker jag många gånger grälen på de kristna bloggarna på grund av att jag inte har energin att göra något vettigt av det. Men är det inte debatt menar säkert några. Nej, i debatten/samtalen lyssnar man och försöker förstå varandra och det sker alltför sällan (se speciellt David Nyströms och Joel Halldorfs inlägg på Teologiskt Forum, som tar upp denna problematik på ett mycket bra sätt).

En blogg jag hoppas på är Teologiskt Forum, inte på grund av att jag själv numera bloggar där, men på grund av alla de andra fina teologerna där. Nyckeln till god debatt är sakliga och genomtänkta inlägg, då slipper vi kanske också raljeranden och idiotförklaringar.

Nu kan i för sig detta inlägg också tolkas som grälande. Men det kan också vara ett uttryck för min oro vart vi kristna är på väg. Jag tycker med andra ord att Charlottes initiativ är förebildande, och man behöver ju inte välja att missförstå henne.

Mesopotamiens historia enligt Lego

Skulle du vilja veta mer om Mesopotamiens historia? Kanske på ett lite annorlunda och underhållande sätt? Om svaret är ja, då kan jag tipsa dig om ett par YouTube videos som Charles Halton har lagt upp sin mycket fina blogg Awilum.

Verkligen kul att det görs sådana här videos också med Lego, och inte bara om StarWars, Harry Potter, eller Indiana Jones. Pedagogiskt är det ganska genialiskt att förmedla riktig historia med hjälp av Lego.

Bra fortbildning alltså för de som tidigare inte har introducerats i ämnet.

Tyndale Bulletin gratis



Tyndale House har lagt ut sin tidsskrift Tyndale Bulletin på nätet (klicka här), alla artiklar med hela texter, från nr 1 fram till för 3 år sedan. Vill du ha senare nummer måste du fortfarande prenumerera på den.

Detta är ett mycket välkommet initiativ, som ligger i tiden. Teologiska tidskrifter som lägger ut sina artiklar och hela nummer på nätet ökar. Här är ytterligare några exempel (obs uppdaterad 081216):

Journal of Hebrew Scriptures
Online Critical Pseudepigrapha
TC: A Journal of Biblical Textual Criticism

Tyvärr finns det få evangelikala/pentekostala tidsskrifter som följer detta goda exempel. Jag försökte hitta några exempel som tidigare har varit öppna för allmänheten via nätet, men som för tillfället inte verkar vara tillgängliga. Det är alltså fritt fram för tips till denna blogg.

Via Google går det förresten att söka efter tidsskrifter. Mer om det här.

måndag, december 08, 2008

Mitt första inlägg på Teologiskt Forum

Här har det varit ganska stilla de senaste två veckorna. Skälen är naturliga, tidsbrist. Nu har jag i alla fall publicerat min första artikel på Teologiskt Forum.

Artikeln handlar om Jeriko, en av världens äldsta städer. Frågan är om Jeriko verkligen förstördes på Gamla testamentets tid i Josuas bok? En dominerande grupp av bibelforskare och arkeologer anser att Jeriko aldrig förstördes av invaderande israeliter. Josuas berättelse om Jerikos fall stämmer inte med verkligheten som det tolkas utifrån tillgängliga arkeologiska bevis.

Men kan problemet lösas och den bibliska berättelsen bekräftas även om inte Josuas Jeriko går att hitta idag? Om detta kan intressera dig, är du välkommen att läsa vidare på Teologiskt Forum.

tisdag, november 25, 2008

Samtal om praxisorienterat lärande

Onsdagen den 12/11 deltog jag i ett intressant högre seminarium på Örebro Teologiska Högskola. Temat var "Utbildning och församlingen", och vi som var där representerade fyra utbildningar: Örebro Teologiska Högskola (ÖTH), SALT, Kortebo och Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium (PTS).

Roland Spjuth (som är lärare på Hyllie Park fhs, ÖTH och PTS) inledde med en föreläsning utifrån en artikeln han skrev i Tro och Liv redan 97 (nr 4) med titeln: “Teologi som reflekterande praktik – på väg mot en församlingsbaserad teologi.” Summariskt kan man säga att Spjuth inte är nöjd med teologin i Sverige, då även massiv sekularisering har skett på teologins område. Denna sekularisering har gjort vår teologi och vårt församlingsarbete rationellt, dvs Gud tänks inte in i det.

Spjuth förklarade tydligt i sin föreläsning att en ledares primära uppgift är att låta medlemmarnas liv med Gud växa. Därför är det oerhört viktigt med teologi. Det krävs teologisk utbildning för att få fram sådana ledare. Men det är förödande för teologin när en distinktion görs mellan teori och praxis: att först lära sig något teoretiskt och sedan gå ut och praktisera den. Detta menar Spjuth är förödande för våra utbildningar (med hänvisning till oss som var där).

Istället för att skilja på teori och praxis måste våra utbildningar vara integrerade, menar Spjuth, så att utbildning fortsätter bortom seminarier och högskolor. Spjuth ställer sedan frågan: Hur blir utbildning livslång? Vi lever nu i en kontext och miljö där vi kan tänka mer kring församlingsbaseradutbildning. Men avståndet mellan teori och praktik är fortfarande långt. Fortfarande finns det mycket att göra på detta område.

Problemet som Spjuth skissar för oss är att på skolorna finns fortfarande “experterna”, och att församlingarna fortfarande är enbart praktikplatser. Integrationen mellan skola och församling är fortfarande inte vad de borde vara (trots utbildningar som PTS och SALT, som är församlingsbaserade). Spjuth ger ett exempel: vi startar exempel med ecklesiologi i teorin och inte i praktiken, istället för att kontextualisera ecklesiologi (här hänvisar Spjuth till dekanus på Teologiska Fakulteten vid Uppsala universitet, Sven-Erik Brodd, som har förslaget ecklesiologi i skolan och ecklesialitet i praktiken).

Spjuth fortsätter med att påpeka att vi lever i ett samhälle som är mycket präglat av individualism: att gå en utbildning för att sedan gå ut och förverkliga sin karriär. Studenterna behöver inte tänka så, men vi bedriver våra utbildningar på det sättet. Spjuths dröm är därför att koppla ihop närmare våra utbildningar med församlingarna: att församlingarna sänder sina medlemmar till skolan, så att vi får rätt personer till våra utbildningar, och att församlingarna känner att de deltar i utbildningen.

Spjuth pratade också om fragmenteringen i våra utbildningar. Det är inget fel med expertkunskap, men av tradition nöjer sig lärare med att vara experter. När studenten kommer ut i verkliga livet förutsätts integrering (att väva ihop det hela, det svåraste i hela utbildningen), men ofta får studenten själv sköta det. Spjuth menar att detta är ett dåligt sätt att utbilda; då har vi inte lärt dem teologi värt att veta. Spjuth menar istället att skolorna och seminarierna kan inte lämna detta åt församlingen, utan istället måste vi mötas (skola och församling). Lärarna själva måste också gestalta.

Avslutningsvis menar Spjuth att vi inte får låta universitetssystemet bestämma vår identitet. Det är lätt att göra sig beroende av systemet, så att det skadar vår identitet. Frågan är då hur lärarna träder mer in i mentorsuppgiften? Hur bejakas olika kompetenser och vad betyder det konkret i en kurs? Problembaserad utbildning? Vi behöver bra kurser men vi behöver också kurser som är integrativa. Djupa ämneskunskaper behövs i särskilda kurser, men ingången är viktig – att det blir tydligt från början att det hänger ihop.

Efter Spjuths utmanande, prövande och tankeväckande föreläsning, fick närvarande representanterna för de olika skolorna beskriva sina utbildningar, vilket följde upp av samtal där vi utvärderade varandra och kom med råd och tips. Ulrik Josefson summerade läget på våra skolor på följande sätt:

SALT: samspel, ledarkurser; ÖTH: yrkeskurs, församlingsbesök, tjänsteförberedande samtal; PTS: praxismoment (VFU), mentorn som lärare; Kortebo: skolans inre liv, praktikår (Teologilinjen), konfident/handledare (Själavårdslinjen).

Intressant med SALT: terminskontrakt, tänker på studentens kallelse/inriktning, ledarkurserna (kontextualisering? – praxis), genomtänkt koncept (saker och ting hakar samman med varandra)

Intressant med ÖTH: terminskontrakt, journalsanteckningar, församlingsbesöken (1 ggn/termin för varje student), kvartfarten, basgrupper/lärarna är basgruppledare, andrum och nattvardsgudstjänsterna.

Intressant med PTS: mentorn som lärare, integrering i kurserna har blivit bättre med “verksamhetsförlagd utbildning” (VFU) och loggbok, spänning mellan akademi/församlingspraxis, studentens och mentorns loggbok, många mentorer/mentorskursen.

Intressant med Kortebo: TLutslussning till tjänst, fasta utbildningsförsamlingar, praktik reflektion med handledning, skolmiljö som formativ; SL – kontinuerlig uppföljning/handledning

Summan av denna genomgång av våra utbildningar är att vi har kommit en bit på vägen när det gäller integrering av teori och praxis, men att en del arbete återstår. Det mest positiva är att alla fyra skolorna är medvetna om problematiken och jobbar målmedvetet på olika sätt för att överbrygga teori och praxis. Det är framför allt en förtroendefråga både gentemot studenter och församlingar.

Vägen framåt? Vi var alla överens om att församlingsbaserad utbildning är framtidens melodi. Allt det som vi pratade om på detta högre seminarium måste synas i våra utbildningar: praktiken mer integrerad i utbildningen, mentorsutbildningar, och forskning som på ett strukturerat sätt för utvecklingen framåt.

tisdag, november 18, 2008

Ny rolig "widget"

I högra spalten har jag nu lagt till en ny rolig "widget", en flaggwidget som berättar från vilka länder besökare på denna blogg kommer ifrån. Den kompletterar världskartan ovanför.

Märkligt vad sådana här saker kan roa mig.

Tack till Jim West för tipset. Besöksräknaren med flaggor kan du hämta direkt från här om du liksom jag tycker detta var festligt.

lördag, november 15, 2008

Grattis Ulrik!



Idag den 15 november, håller Ulrik Josefsson en miniföreläsning i Växjö domkyrka i samband med att han tar emot årets Wallquistpris av Smålands akademi. Stort Grattis till Ulrik, som är både utbildningsledare på PTS-Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium och rektor vid Korteboskolan (Svenska Alliansmissionen).

Motiveringen till att Ulrik fick detta pris är att hans doktorsavhandling "Liv och över nog" bedöms som "en bred, engagerad och engagerande skildring av den svenska pingströrelsens begynnelse."

Detta visar vad en bra avhandling kan betyda både för författaren och för allmänbildningen om Sveriges frikyrkohistoria. Jag befarar att den generation, som nu växer upp, går in i livet historielösa mer än någon annan tidigare generation. Ulriks avhandling är lättläst och fyller därför en mycket viktig funktion i utbildningssammanhang.

Återigen igen, GRATTIS Ulrik till denna fina umärkelse. Det betyder mycket för den kristna tron i vårt land och för fortbildningens betydelse i vårt samhälle.

tisdag, november 11, 2008

Färdig för denna gång!

Efter tre intensiva veckor har jag nu ikväll skickat iväg ett sk "paper" till Åbo för ett forskarseminarium. Det är inte bara jag som suckar av lättnad, utan även min fru. Nu skall jag försöka vara mer närvarande här hemma. Det skall också bli skönt att lägga sig vid lite mer normala tider.

Jag kan alltså nu hinna med en del andra saker (förutom att blogga naturligtvis). Idag exempelvis, när jag ställde upp stegen så att sotaren kunde komma upp till skorstenen på vårt hus, upptäckte jag stuprännor fyllda med löv… ett projekt på lördag alltså.

Nu kommer det i alla fall bli mer aktivitet här igen. Några riktigt intressanta nyheter finns det att förmedla och diskutera, speciellt inom bibelarkeologin. Men det får vänta några dagar eftersom det tar tid att sammanställa. Men det kommer.

Här är i alla fall ett ord från den bibeltext som är objektet för min Gt forskning. Det är min egen översättning på engelska, Jes 66:1-2:

1 Thus says the Lord:
The heavens are my throne
and the earth is my footstool.
Where then is the house which you will build for me?
And where then is the place of my rest?
2 For all these things my hand has made,
and so all these things came into being, announces the Lord.
But to this one I will look:
to the humble and broken of spirit,
who trembles at my word.

I Jes 65-66 talar Herren genom profeten till två grupper av människor, de upproriska och de trofasta. I Jes 65 berättar Herren för de upproriska om de trofasta. I Jes 66 är det tvärtom, då berättar Herren för de trofasta om de upproriska. Det finns alltså en intressant progressiv rörelse i de två kapitlen mot en hoppfull framtid för de trofasta som lyssnar till Guds röst.

De två verserna ovan inleder Jes 66, där Herren undrar om det verkligen finns någon som kan bygga ett jordiskt tempel/boning åt honom. Vem i ärlighetens namn tror sig kunna göra något sådant? Båda grupperna är tilltalade i vers 1, men vers 2 vänder sig Herren direkt till de trofasta som har lyssnat. De trofastas förtröstan och tro är inte beroende av någon jordisk helgedom eller annat uttryck för religion, utan Herren har omsorg för de som inte är högmodiga, som hör och bejakar Guds Ord i sina hjärtan.

Detta direkta tilltal från Herren utvecklar sig till ett fantastiskt framtidshopp för den människa som i sitt hjärta är villiga att lyssa på Gud. Läs gärna vidare själv i Jes 65–66.

söndag, november 02, 2008

Blogga?

Ja, det är lugnt och stilla just nu här på Exegetisk teologi, och det lär förbli ganska tyst åtminstone en vecka till. Eftersom jag har en vecka kvar innan jag skall lämna in ett "paper" för ett forskarseminarium i Åbo, riktar jag all energi på det.

Parallellt färdigställer jag också en bokrapport (Weinfeld, Deuteronomy and the Deuteronomistic School) för min handledare professor Antti Laato. Så det är lite hektiskt just nu.

Tills dess, om inte något absolut nödvändigt dyker upp (eller att kanske någon bloggäst gör ett inlägg), så koncentrerar jag mig mitt "paper", och hoppas på att det går bra.

söndag, oktober 26, 2008

Utmaningen antagen!

Jonas Melin, på sin blogg Barnabasbloggen, har utmanat mig att berätta sju saker om mig själv. De sju sakerna följer här nedan, men tyvärr väljer jag att inte följa regeln att utmana vidare. Denna utmaning sprider sig redan som en epidemi i bloggvärlden, och jag kan inte komma på någon jag känner som redan inte är drabbad av den.

När jag nu har skrivit ihop mina punkter, upptäcker jag ändå en viss tillfredsställe med övningen som sådan. Livet kan beskrivas som en kamp, men också som något roligt att leva. Jag har valt att lägga fokus på det senare.

1. Mitt liv har inte alltid varit berikad av den kristna tron. Först vid 18-års ålder, 1979, tog jag emot Kristus som min Frälsare och Herren. Detta frälsningsunder skedde tidig höst på min arbetsplats (Perstorp AB, Skåne) när jag stod och vände perstorpsplattor på efterarbetningen. Bakgrunden till denna erfarenhet/upplevelse var en språkresa jag hade genomfört under sommaren. Under 5 veckor bodde jag hos en varmt luthersk troende familj i LA USA – det kristna liv som Ray och Adeline Schults levde lämnade efter sig outplånliga spår i mitt liv. Efter denna resa kom jag tillbaka till mitt arbete på perstorpsplattans efterarbetning, ett odrägligt tråkigt arbete. Efter en del funderande och vändande av plattor blev jag troende under ett av mina skift. Det var en dramatisk upplevelse som jag sedan dess inte har kunnat förneka eller kasta av mig.

2. Jag är lyckligt gift med Hanna och är pappa till tre fina barn (4, 5, 7 år). Så det är fullt ös här hemma.

3. Med risk för att inte alla bloggläsare minns Nils Poppe, berättar jag ändå denna händelse som beskriver min karaktär ganska väl (envis, ivrig, nyfiken, lite egocentrisk), även om den är väsentligt mer kontrollerad idag än på 60-70-talet. Som ung tonåring (om jag ens var det??) såg jag en föreställning på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Efteråt letade jag mig frimodigt fram bakom kulisserna till Poppes loge för att hälsa på honom (man kunde göra så på den tiden… eller kunde man det?… jag tänkte nog inte så långt). När jag hittade honom tog han för givet att jag var ute efter hans autograf, vilket egentligen inte var mitt motiv. Jag vill bara hälsa på honom, se honom, uppleva honom personligen, en av mina filmhjältar som hade gett mig så många goda skratt. När jag fick autografen på ett vykort (vill du se hur den såg ut så klicka på poppelänken ovan) sträckte jag artigt fram handen för att tacka, och minns fortfarande Poppes överraskande min och leende när han såg min framsträckta hand och tog den. För någon anledning har Poppes reaktion etsats in på min näthinna… det måste ha varit en riktig upplevelse för mig.

4. Om jag inte hade blivit teolog, exeget och lärare, hade jag nog blivit nationalparksskötare. Det var i alla fall vad jag ville bli efter gymnasiet. Jag älskar de öppna vidderna, den rena oförstörda och farliga vildmarken (ah, Jack London!), skog som letar sig upp på höga bergssidor och sjöar i djupa dalar. Min ungdomsdröm var att få se Klippiga bergen i Nord Amerika, en dröm som uppfylldes när jag sommaren 1984 spenderade tre månader i Alaska och jobbade på den kristna radio och TV stationen KJNP (King Jesus North Pole). Kanske den bästa sommaren i hela mitt liv. North Pole är ett lite samhälle utanför Fairbanks. Det är rätt, jultomten bor där, anser många barn i Nord Amerika :). Boktips: James A. Michener, Alaska.

5. Jag har studerat finska! Januari 2001 flyttade hela familjen (jag, fru och min äldste son, som då var 6 månader gammal) till Finland, Åbo. Jag hade bestämt mig för att komplettera mina amerikanska examen (BA och MA) med en nordisk Magister examen vid Åbo Akademi som förberedelse för doktorandstudier. När jag i Åbo satt ned med fakultetsdirektören för att planera mina studier, kom chocken – jag var tvungen att ta en grundkurs i finska! Inget ont om finska som språk, men inom mig kom paniken: “hur skall jag klarar det…!”. Men jag klarade det. Yes! Och nej, jag är inte från Finland och har ingen finsk bakgrund. Jag är en urskåning som har hamnat i Örebro på senare år, via Stockholm (11 år), Eksjö (ett halvt år) och Finland (1 1/2 år). Däremot fick jag och min familj förmånen att i Finland lära känna några av våra finaste vänner, och som vi fortfarande håller kontakt med.

6. Jag har en berömd syster (vi är två syskon, varav jag är äldst) och svåger, i alla fall för de som är inne i gourmesvängen. Här får jag väl göra lite reklam för Oaxen Skärgårdskrog, om du har råd med ett besök där det vill säga. För ett par månader sedan bjöd min syster oss (jag och fru) på en middag på restaurangen, och det var en matupplevelse i sin rätta bemärkelse. Vad tycks om en efterrätt med bland annat ett penseldrag av svart jordgubbssylt (färgad av sotat hö!). Gott var det i alla fall!

7. Vad händer just nu i mitt liv? Jag är gräsänkling en vecka och skall satsa på att skriva ordentligt på min avhandling. Men kommer antagligen under tiden att dö av längtan efter min familj som är i Göteborg. Så är läget.

onsdag, oktober 22, 2008

Bra produkter

"Flashcards" är en beprövad inlärningsmetod. Sedan flera år tillbaka har jag använt mig av Vis-Ed Biblical Hebrew vocabulary cards och Biblical Greek vocabulary cards för att plugga in glossor och fraser. På buss, tåg, bilen (när jag inte kör), på busshållplatser, i väntrum etc har jag ägnat mig åt att memorera glossor med hjälp av dessa små kort (med glossan på ena sidan och översättning och formen på den andra).

Nu har jag stött på en produkt som verkar riktigt bra, som har vidarutvecklat "Flashcards" – iVocab, som finns både för hebreiska och grekiska. Jag brukar inte göra reklam för produkter (förutom böcker naturligtvis) på min blogg, men kan inte låta bli denna gång. Enligt hemsidan får man med iVocab en inlärningsmetod som kombinerar både ljud, video och översättning (plus en hel del andra funktioner). Vad som behövs är en iPod eller mp3-spelare med videofunktion, eller iTune på Mac eller PC/Win. Med hjälp av iVocab kan du antingen lära dig glossor fritt eller utifrån en rad standard kursböcker. Ja, det går att ladda hem gratisprov från hemsidan för att testa.

Det här verkar vara drömmen för mig, men problemet är att jag ännu inte har en iPod, men tydligen skall det fungera också på mobiltelefoner med videofunktion (måste pröva det). Det blir nog en iPod för mig framöver, speciellt som jag också har upptäckt The Teaching Company via min gode bloggbroder David Nyström.

Men det finns alternativ till iVocab, eller snarare komplement. För Mac heter det iFlash och på PC/Win finns det bland annat Flash Pro!. Med dessa program kan du själv skapa flashcards på det du behöver lära in. Jag har satt igång med iFlash och det är verkligen ett program jag kan rekommendera för dig som har Mac. Med iFlash kan du dels skapa egna kort, men du kan också ladda hem gratis kortlekar gjorda av andra användare från ett elektroniskt bibliotek som är tillgängligt för de som köpt programmet och registrerat sig. På bloggen Deinde (Danny Zacharias) kan du läsa mer om iFlash och Flash Pro!

Så visst kan det vara roligt att plugga glossor när man har sådana hjälpmedel tillhands. Istället för att slösa tid på videospel, kan man lära sig språk, när man pendlar mellan hemmet och jobbet. Men en bra bok är ju inte så dumt heller.

måndag, oktober 20, 2008

PTS kväll, en fördomsfri zon?

På Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium (PTS) har vi något som kallas för "PTS kväll". Det är vår pastorala ram, en möteplats för PTS studenter som går utbildningen med målsättning att gå ut i församlingstjänst. Under dessa kvällar (onsdagar 18-20) tar vi upp speciella teman, bjuder in speciella gästföreläsare, samtalar och ägnar oss åt bön.

I onsdags förra veckan var temat ledarskapssyn. Inbjudna talare vara Sven Bengtsson från Märsta och Stig Öberg från Vallentuna. Sven är föreståndare för Märsta Pingstförsamling – Harvest Center, och Stig är pensionerad men i högsta grad aktiv pastor och lärare på PTS. Kvällen var upplagd som ett samtal mellan de två herrarna och Ulrik Josefsson, vår utbildningsledare, ställde frågorna. Även våra närvarande studenter blev livligt engagerade i samtalämnet.

Många fina tankar kring ledarskap i Guds församling fördes fram, men det hettade till lite när det kom till Apg 15:19, vars sammanhang handlar om kanske det första kyrkomötet i historien, där en viktig tvistefråga behandlades som kom att påverkar hela den då utbredda kristendomen. Jakobs ord i vers 19 lyder: "Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud" (SFB). Det är ordet "anser" som Sven och Stig inte var helt överens om, eller snarare hur det ordet påverkar vår tolkning av sammanhanget och hur beslutprocessen där med kan ha gått till i den första kristna församlingen i Jerusalem.

I textens sammanhang är gången följande: 15:4-5, rapport till hela ekklesia (apostlarna, äldste och församlingen); 15:6-21, apostlarna och äldste samlas – först talar Petrus (vv 7-11), sedan Barnabas och Paulus (v 12) och sedan till sist Jakob (vv 13-21); 15:22-29, hela församlingen (apostlarna, äldste och församlingen) beslöt att sända iväg män med ett brev till de hednakristna; 15:30-35, sändebuden sänds iväg med brevet (Paulus, Barnabas, Judas, Silas).

I fyra verser nämns om beslut: v 19, 22, 25, 28. I vers 19 används det grekiska ordet krino, i verserna 22, 25 och 28 används det grekiska ordet dokeo. Innan man bestämmer vad dessa två ord betyder, måste kontexten studeras, eftersom ett ord får först och främst sin betydelse från den kontext den tillhör.

I beslutproccen, återgiven i Apg 15:4-35, är hela församlingen involverad (vilket inkluderar apostlarna, äldste och övriga församlingsmedlemmar), det som är ekklesia i Nya testamentet. När hela församlingen har tagit del av problematiken drar sig apostlarna och de äldste tillbaka för att diskutera frågan. De tycks ha hela församlingens förtroende att göra så. Under mötet tar Jakob ett beslut (v 19, krino), sedan samlas hela församlingen och beslutar att skicka sändebud med brev om beslutet (v 22, dokeo, som bekräftas i brevet i v 25 med samma gr ord). I brevet står också de kända orden: "Den helige Ande och vi har nämligen beslutat (dokeo)".

Eftersom frågan i Apg 15, om de hednakristna skall omskäras eller inte, föregås av diskussion och debatt både i hela församlingen och enskilt bland apostlar och äldste, måste det påverkar hur vi skall uppfatta orden krino och dokeo. Krino som här enbart förknippas med Jakob får innebörden av att ta ett beslut efter att ha beaktat/hört alla faktorer i fallet, ungefär som en domare i en rättsituation. Dokeo däremot används efter apostlarnas, äldste och Jakobs beslut, vilket får då innebörden "beslut utifrån vad som är bäst", "ett erkännande, eller bekräftande beslut".

Apostlarnas och de äldstes beslut (på Jakobs bedömning) erkänns av övriga församlingen och fallet är avslutat. Förutom Jakobs roll i det hela, är det ändå intressant att konstatera att hela församlingen var med i diskussionen. Debatten skedde inte enbart bakom stängda dörrar. Beslutet bekräftades av församlingen och det upplevdes framför allt som ett rimligt beslut som den helige Anden låg bakom. Jag tror inte att v 28 var någon slags formfras som användes, utan det upplevdes verkligen som att "den helige Anden och vi" hade tillsammans kommit fram till den bästa lösningen på den teologiska tvisten.

Nu är det så, att situationen i Apg 15 var av speciell karaktär, så det går inte att använda enbart detta sammanhang för att komma fram till ett slags mönster eller norm för hur beslutprocessen alltid fungerade i den tidiga kristna församlingen. Men det kan konstateras att det fanns tydliga ledare, men att dessa ledare var lydhörda gentemot övriga församlingen och tog beslut först efter att ha lyssnat in olika röster. Sedan var det viktigt att hela församlingen verkligen var involverad i beslutprocessen, att de troende var delaktiga i arbetet. Om denna process är en form av församlingsdemokrati, även om det inte kallas så, är enligt min mening möjligt.

Förutom denna intressanta fråga, som jag nu har försökt tänka till lite om, som förresten gärna får kommenteras här på min blogg, då mitt studium är ganska hastigt genomfört, hade denna PTS kväll andra stora värden. Det främsta värdet var nog att sådana här samtalskvällar mellan olika ledarsyner bryter ner medvetna och omedvetna fördomar som bland annat media bygger upp även mellan kristna. Att åsiktsskillnader, som inte är frälsningsavgörande, avdramatiseras är jag mycket tacksam till vår Herre över.

lördag, oktober 11, 2008

Fler hänvisningar till David

Det finns ytterligare två möjliga utombibliska hänvisningar till kung David, men som inte är relaterade till Avraham Birans arbete. En hel del osäkert existerar kring dessa hänvisningar, men de är ändå värda att nämna.

David kan finnas med på en egyptisk inskrift från omkring år 1000 f. Kr. Om det är korrekt, dateras detta omnämnande av David till 100 år tidigare än ”David hus” på Tel Dan stelen, och mindre än 50 år efter kungens död. Enligt egyptologisten Kenneth A. Kitchen (University of Liverpool i England), är ”David” den troliga läsningen av ett namn i en hieroglyfisk lista, inristad på den södra väggen av det stora Amun templet i Karnak (övre Egypten).

Under 15 århundradet f. Kr. började Tutmose III att rista in på väggen till Templet Amun i Karnak namnen på de territorium som han erövrade, eller över de områden som han påstod sig styra över. Den sista av de egyptiska regenter som följde denna sed var den farao som levde omkring 1000 f. Kr. som hette farao Sheshonq, men kallas för Shishak i Bibeln (1 King. 14:25). Shishak krigade i det som är Israel idag 925 f. Kr. Följande år ristade han in på tempelväggen en stor triumfscen med namn på över hundra platser. Ett av dessa namn i Shishaks lista är ”Davids höjder” eller ”högland”.

Sedan har vi Moabit stenen. Forskaren André Lemaire hävdar att han också har upptäckt en hänvisning till Davids hus i den sedan länge kända, men ännu inte helt översatta texten på Moabit stelen. Stenen är samtida med Tel Dan stelen, men läsningen på den är osäker. Den som vill läsa mer om denna tolkning av en svåröversatt text, finns det en artikel i Biblical Archaeology Review (20/3, 1994, 30–37) författad av Lemaire. Men man måste komma ihåg att Lemaires förslag har blivit ifrågasatt av andra forskare som också har undersökt Moabit stenen.

Då har vi i nuläget en säker utombiblisk hänvisning till Davids hus (Tel Dan Stelen), en annan mindre säker men ändå mycket intressant hänvisning (Shishak) och en tredje mycket osäker hänvisning (Moabit stenen). För bibeltroende kristna behövs kanske inte dessa hänvisningar för att man skall vara övertygad om att David är en historisk person, men utifrån moderna principer för historieforskning är dessa tre utombibliska “bevis” mycket viktiga för Bibelns historiska trovärdighet om kung David. Visst hade det varit underbart med mer bevis, men vi får vara glada för det arkeologerna har hittat.

tisdag, oktober 07, 2008

Exegetiska dagen 2008 – ett trendbrott?

Svenska exegetiska sällskapet hade sin årliga samling den 29/9. Temat detta år var "Vägar till Jesus – minnesbilder och muntlig tradition. Temat drog mycket folk, ovanligt mycket tydligen enligt en kommentar som jag fick från en kvinnan som satt bakom mig. Salen i Uppsala universitetshus, som nyttjades, var välfylld – kanske upp emot ett hundratal personer var närvarande.

Bland annat från Örebro gick fem fyllda bilar mot Stockholm tidigt måndagmorgon. Vad som drog var säkert de tre mycket kända huvudtalarna: James D. Dunn, Richard Bauckham och Samuel Byrskog. Alla tre världsnamn inom Jesuforskningen och nytestamentlig teologi.

Från Finland kom åtminstone två Jesusforskare, en av dessa var min gode vän Vesa Ollilainen som disputerade den 26 maj 2008 med avhandlingen "Jesus and the Parable of the Prodigal Son." Vesa har sammanfattat dagen och föreläsningarna på sin blogg här, rekommenderad läsning. Under lunchrasten fick jag tillfälle att bland annat visa mina finska vänner och Josef Forsling runt i PTS lokaler i Uppsala.

Med posten kom också häromdagen Svenska Exegetiska Årsbok 73-2008. Innehållet är föreläsningarna från Exegetiska dagen 2007, det vill säga "Qumranfynden 60 år", övriga artiklar och recensioner. Nästa års exegetiska årsbok kommer bland annat innehålla årets föreläsningar om Jesusforskningen.

Exegetiska dagen och Svenska exegetiska sällskapet är numera en samarbetsorganisation mellan Lunds och Uppsalas teologiska fakulteter. Även om dagen ofta är präglad av akademisk teologi som kan upplevas som abstrakt och oanvändbar för den vanlige bibelläsaren, fyller den ändå en viktig funktion i vårt land. Det exegetiska ämnet är nämligen hotat på våra statliga institutioner, och exegetiska dagen håller intresset för ämnet vid liv.

Med tanke på de inbjudna föreläsarna i årets Exegetiska dag, var de speciellt intressanta för oss som bekänner sig till den historiske Jesus i evangelierna. Med tanke på kvalitén på föreläsarna, den ordentliga uppslutningen av åhörare, och en livlig panelldiskussion under eftermiddagen, kan man hoppas på ett trendbrott för det exegetiska ämnet i Sverige.

Som sagt, läs gärna Vesa Ollilainens sammanfattning, som själv är en skicklig Jesusforskare. Exegetiska dagen 2009 kommer förhoppningsvis bli lika intressant. Då är det Pentateuken (de 5 Moseböckerna) som skall behandlas.

måndag, oktober 06, 2008

Bilder från Tel Dan

Följ denna länk, Bibleplaces.com, om du vill se några mycket fina bilder från utgrävningar av Tel Dan. Mina två inlägg om Tel Dan utgrävningarna, här och här, referar till det som du ser på bilderna.

Davids hus

Till minne av Avraham Biran (1909-2008) kommer här det andra inlägget om bibelarkeologiska fynd som har blivit kända genom Birans utgrävninga av Tel Dan. Den numera världsberömda Tel Dan inskriften om Davids hus presenteras här.

Säkra arkeologiska bevis för att David är en historisk person saknades länge, men 1993 upptäcktes fragment av en stele vid Tel Dan som nämner Davids hus. Här följer berättelsen om fyndet och en kort analys av vad det innebär för Bibeln som trovärdig historisk källa.



Tel Dan Stelen

Tel Dan ligger i en frodig dal i övre Galiléen, naturligt bevattnad från en av huvudkällorna till Jordanfloden. I Bibeln markerar staden Dan den norra gränsen för löfteslandet (se Dom. 20:1). Idag ligger den arkeologiska platsen mycket nära gränsen till Libanon och ungefär 3,2 km väster om Banijas på Golanhöjderna. Utgrävningar inleddes där 1966 av Biran (Hebrew Union College of Jerusalem), ett projekt som pågick i 30 år och blev det längsta oavbrutna arkeologiska projektet i Israel.

Den 21 juli 1993 upptäckte en medlem i Birans utgrävningsteam (Gila Cook) en fragmentarisk basal stele vid Tel Dan. Liksom ett flertal kända fynd genom historien, skedde upptäckten av en händelse när arkeologerna höll på att städa undan spillror från förstörelse av staden på 700-talet f. Kr. Förstörelsen tror man skedde under Tiglat-Pileser III:s (745-727 f. Kr.) andra västra kampanj (734-732 f. Kr.), som riktade sig mot en anti-assyrisk allians led av Resin från Damaskus och hans allierade Pekach från Israel. Den Galileiska delen av denna kampanj redogörs för i 2 Kung. 15:29 i form av en lista. Dan är emellertid inte omnämnd där.

Under den arkeologiska nivå som arkeologerna höll på att städa undan, upptäcktes en port från 800-talet f. Kr. Den var placerad utanför stadens huvudport och en stor stenbelagd öppen plats/torg sträckte sig bortom den upptäckta porten. Gila Cook hittade den största av fragmenten (A) i en vägg öster om detta stenbelagda torg. Stele fragmentet hade använts som byggnadssten, men upptäckten gav arkeologerna hopp om att finna fler fragment, och 11 månader senare lyckades de rädda två mindre delar (B1 och B2).

Dessa delar är kvarlämningarna från ett större monument, med text på fornarameiska. Fragment A innehåller delar av 13 rader text och är 21,6 cm bred (där den är bredast), men ingen av dessa rader är kompletta. De andra två fragmenten är ca. 15x11 cm (B1) och 8,9x6,1 cm (B2). Eftersom de två små fragmenten hör ihop och delvis med fragment A kan en eller två rader kan nästan helt rekonstrueras.

Det är inte möjligt att rekonstruera en fullständig översättning, men tillräckligt finns för att man skall få en allmän uppfattning om innehållet. Efter flera fragmentariska rader, där kungen talar och nämner ”min far” och ”krigsföring”, kommer vi till raderna 3-5, som innehåller enbart små avbrott. Denna sektion kan läsas enligt följande:

”…and my father lay down and went to his [father,] and the king of I[s]rael came forth into my father’s land. [Then] Hadad caused m[e] to become king. As for me, Hadad went before me [, and] I went out from …”.

Efter detta blir texten väsentligt fragmentariskare, men det framgår att talaren skryter över att ha besegrat en stor fiendearmé, som inkluderade stridsvagnar och kavalleri. När texten har kommit så långt i sin redogörelse så hänvisas det till:
”[Jeho]ram son of [Ahab], king of Israel,” och ”[Ahaz]iah son of [Jehoram, ki]ng of the House of David.”

Det är möjligt att texten antyder att en eller båda dessa kungar är döda, och det är också möjligt att talaren påstår sig ha dödat en eller båda. Men ingen av dessa möjligheter går att veta för säkert.

Vem har då lämnade stelen i Tel Dan? Namnet är inte bevarad, men vi vet att det var en arameisk regent, eftersom han berättar att han har blivit krönt kung av den arameiska guden Hadad. Det är fullt möjligt att han var kung i Damaskus, som var den starkaste politiska makten i området vid den tidpunkten. Det verkar som om Hasael är den lämpligaste kandidaten.

Om denna stele tillhör kung Hasael, måste vi anta att den lämnades i Dan efter händelsen som hänvisas till i 2 Kung. 8:28-29 och 9:14-29. Kung Joram av Israel blev sårad i slaget mot Hasaels trupper vid Ramot-Gilead (jfr 1 King. 22:3). Den israeliske kungen drog sig tillbaka till Jisreel för att läka sina sår, antagligen den stad som ligger vid foten av berget Gilboa i Jisreeldalen. Där fick han besök av kung Achasja av Juda, som hade slagits vid hans sida vid Ramot-Gilead.

Det var i Jisreel som Jehu fångade de två kungarna, dödade Joram och sårade Achasja så pass illa att han senare dog i Megiddo. Tel Dan stelen kan syfta direkt på dessa händelser, och det är möjligt att tolka det som att Hasael tog åt sig äran inte bara att ha sårat Joram, men också för lönnmördandet. Var då Jehu Hasaels lönnmördare/agent?

Beträffande omnämnandet av Davids hus på Tel Dan Stelen, måste vi komma ihåg att det är Davids hus som det refereras till, inte kung David. Inskriften är också daterad till 150 år efter den tid David levde. Det innebär att vi måste vara försiktiga i våra slutsatser i vilken grad en hänvisning till davidsdynastin kan bekräfta de historiska berättelserna om David. Det ligger nog något i Miller & Hayes analys när de säger:
If scholars had not already known about David and the Davidic dynasty from the Bible, they would probably be much less confident that byt dwd should be translated “house of David,” and certainly there would have been no reason to connect the “house of David” with Jerusalem. (Otherwise the expression could have been translated as a place name or a reference to a temple.) (A History of Ancient Israel and Judah, 2nd ed, 2006, s 149)

Men nu känner vi till om en kung David genom Gamla testamentet, vilket gör det möjligt att tolka inskriften på Tel Dan Stelen korrekt. En historisk utombiblisk referens till Davids hus bekräftar allså att en davidsdynasti har existerat i Israels historia.

måndag, september 22, 2008

Vilken Jesus ska jag tro på?



Libris Förlag har publicerat en ny bok av Lee Strobel – Vilken Jesus ska jag tro på?: En reporters kritiska granskning av de nya Jesusbilderna. Jag har varit involverad i faktagranskningen av denna bok när den översattes till svenska och kan rekommendera den.

Boken består av en rad intervjuer med kända bibelforskare, och diskussionen handlar om den kritiska forskningen om den historiske Jesus och "nya upptäckter", med speciellt fokus på den bild av Jesus som evangelierna presenterar.

Några av intervjuerna är riktigt bra, som exempelvis med Daniel B. Wallace och Michael Licona. Intervjun med Craig A. Evans är också bra även om jag ogillar den sakarsm och förlöjligande av motståndarsidan som ibland tränger fram i den intervjun. Sånt är onödigt och svårt att ta på allvar.

söndag, september 21, 2008

Utgrävningarna av Tel Dan

Professor Avraham Biran (1909-2008) ledde bland annat utgrävningarna av Tel Dan från 1966 till 1999, ett arkeologiskt projekt som har blivit den längsta pågående utgrävningen i Israel.

Denna summering av och analys av utgrävningarna av Tel Dan baserar sig bland annat på en längre intervju som Hershel Shank gjorde med Biran i ett nummer av Biblical Archaeology Review (July/August 1987). Biran var då var ledare för “Nelson Glueck School of Biblical Archaeology” vid Hebrew Union College i Jerusalem. Vid tidpunkten för intervjun hade Biran gjort utgrävningar i Tel Dan sedan 1966 (20 år) och hade just avslutat den 19 säsongen. Det var av den anledningen som intervjun tog plats.

Staden Dan
”Dan” var en stad vid foten av Berget Hermon i den nordligaste delen av det antika Israel (Dom. 20:1; 1 Sam. 3:20). Dess antika namn var ”Lajish” eller ”Lesem” (Dom. 18:7, 29; Jos. 19:47). Domarboken säger att daniterna immigrerade till ”Lajish”; brände staden och återuppbyggde den och gav den namnet ”Dan” efter deras anfader Dan (Dom. 18:29 – 12 århundradet f.Kr).
Staden blev härjad av Ben-Hadad, kung av Syria, under det 800-talet f Kr (1 Kung 15:20; 2 Krön 16:4) men blev återtagen av Jerobeam II (2 Kung 14:25). Staden fick dela landets öde när Tiglat-Pileser och det Assyriska väldet slukade Norra riket och folket fördes utan återvändo bort i fångenskap (2 Kung 15:29).

När man vid arkeologiska utgrävningar 1976 fann en sten med inskriften “till guden som är i Dan”, bekräftade det att staden Dan var återfunnen.

Dan, en sen bronsåldersstad
Det finns en teori, att det finns få Sen Bronsålders städer i Israel, vilket då är i konflikt med den Bibliska redogörelsen angående de sociala omständigheter som existerade under Josuas intåg i Kanaan och under Domarperioden (Experterna har daterat erövringen i Josuaboken till Sen Bronsålder). Upptäckterna vid utgrävningarna i ”Dan” har i detta fall styrkt Bibelns position som en tillförlitlig historisk källa.

Man hittade (under säsongen 1985) en liten figur på en plaque som man kallar ”Dansaren från Dan”, föreställande en man, som spelar luta och dansar (Detta påminner Avraham Biran om Davids dans i 1 Krön 15:29) och är daterad till 14–13 f Kr (Sen Bronsålder). I anknytning till detta fynd hittade man också en stenläggning (Sen Bronsålder), ett golv (Sen Bronsålder), kvarlämningar av en mur och konstruktioner som tillsammans med en grav, som man kallar ”Mykenska graven” pga att innehållet bestod av Mykensk import – egeisk kultur (grekisk kultur, ca. 1400 f.Kr [Sen Bronsålder]), indikerar att där fanns en ganska stor stad under Sen Bronsålder.

Denna ”Mykenska grav”, menar Avraham Biran, representerar kulmen på den kanaanitiska kulturen just innan staden blev erövrad av israeliterna. Ovanför den nivå (=tidsålder), som denna grav representerar (Sen Bronsålder), förekommer en total förändring i den materialistiska kulturen. Plötsligt finns det en Semi-Nomadisk bofästning och man finner att det grävts massor av hålor för förråd. Dessa förändringar visar ankomsten av israeliterna och en förträngning av kanaaniterna eftersom det hebreiska folket var semi-nomadiska vid intåget i Kanaan.

Detta stödjer Bibelns historiebeskrivning, trots forskarnas tvivel, att det fanns Sen Bronsålderstäder i Kanaans land under Josuas tid och att Domarboken berättar: ”De fem männen fortsatte sin färd och kom till Lajish [Dan]. De såg att folket där levde i trygghet,...” (18:7).

Helgedomen i Dan
Upptäckterna vid utgrävningarna av Tel Dan bekräftar alltså att staden existerade under sen bronsåldertid. Men det stannar inte där, utan en hel del till har grävts fram i Dan som är intressant ur ett bibliskt perspektiv. I 1 Kung 12:26-29 byggde Jerobeam, kung i den nordiska delen av Israel (924-903 f Kr), en helgedom i Dan för att konkurrera med Templet i Jerusalem (1 Kung 12:26-29). Denna helgedom (en 18.2 m lång rektangulär konstruktion) har upptäckts med dess bamah (eller ”offerhöjd”) för kultiskt utövande.

Avraham Biran identifierar dess bamah som centrum för Jerobeams helgedom. Den består av en storslagen trappa, som leder till en stenplattform. Denna plattform var antagligen den bamah som på vilket Jerobeams guldkalv tillbads. Offerplatsen dateras till slutet av 900-talet och var i bruk fram till 700-talet, vilket innefattar perioden då Israel var delat i två kungariken (1 Kung 12–2 Kung 25; 2 Krön 10-36).

Avraham Biran misstänker att en tidig israelisk och även kanaanitisk helgedom kan vara begravd någonstans under den kultiska inhägnaden, vilket skulle förklara varför Jerobeam valde just Dan för en av hans guldkalvar. Det finns, emellertid inga spår efter den berömda guldkalven men det beror kanske på att enligt judisk tradition var guldkalven borttagen av Tiglat-Pileser (2 Kung 15:29).

Tredubbel portgång
År 1979 gjorde man en sensationell upptäckt. Man fann en välbevarad tredubbel portgång av tegel, byggd på 1700-talet f Kr (Medel Bronsåldern). Det är den tidigaste bågformade portgång som man vet om. Av någon okänd anledning begravdes porten och har därför blivit bevarad i nästan 4000 år. Denna portgång är ännu ett bevis för att det fanns en större stad med ordentlig förskansning under den kanaanitiska perioden, som hette Dan/Lajish.

Avraham Biran medger en viss förvirring angående saknandet av Sen Bronsålders befästning (vilket bl.a. ger upphov till den tidigare nämnda teorin, att erövringen i Josuaboken inte är riktigt skildrad), men föreslår att Medel Bronsålderns befästningar (vilket den ovan nämnda portgången är en del av innan den blev begravd av jord) fortsatte att försvara den kanaanitiska staden Lajish under hela den sena Bronsåldern tills daniterna erövrade staden.

Men den här porten är intressant på ett annat vis. Bibeln nämner att Abraham var ända uppe vid ”Dan” (1 Mos. 14:14). Man kan då fråga, ”var det en stad eller en myt?”. Men nu har man alltså funnit en portgång från samma tidsålder som Abraham, vilket gör det svårt att tvivla om sanningshalten i 1 Mos. 14:14.

Om Abraham representerar en historisk person, och om han kom till Dan/Lajish på 1700-talet f Kr, så har arkeologerna funnit den stad som han besökte. Är det möjligt att man har funnit den port som Abraham vandrade igenom när han antagligen besökte staden?

Växande metallindustri
Det har gjorts andra upptäckter som verkar stämma överens med Bibeln. Man har funnit olika saker (t.ex. en smältdegel) som vittnar om en växande metallindustri i Dan från Sen Bronsålder till omkring 900-talet f Kr.

Bibeln berättar att Hiram, kungen i Tyros, sände en ”konstskicklig man, rik på insikt” till Salomo för att hjälpa honom att bygga Templet i Jerusalem. Hiram talade om för Salomo att denna person (”mäster Hiram”) är ”son till en danitisk kvinna” och skicklig i att arbeta med olika metaller som exempelvis guld, silver, koppar och järn (2 Krön 2:13, 14).

Avraham Biran menar att kungen Hiram skryter om den konsterfarne mannens danitiska arv och därmed antyder en välkänd och gammal tradition om Dan/Lajish expertis inom metallbearbetningen.

I intervjun från 1987 redogörs det inte för fler upptäckter, utan samtalet går istället över till en diskussion om syftet med biblisk arkeologi. Biran menar att arkeologin varken försöker motbevisa eller bevisa Bibeln. Men vad arkeologin gör är att ge liv till bibelberättelserna. Genom de arkeologiska utgrävningar av Tel Dan har Bibelns berättelser om denna stad blivit verklighet.

lördag, september 20, 2008

Avraham Biran, 1909–2008


Avraham Biran var och är en av mina favoritarkeologer i Israel. Nu har han gått bort, 98 år gammal (nästan 99!). Under flera period i mitt liv, sedan mitt intresse för Bibeln föddes, har jag har följt Birans arbete, speciellt hans utgrävningar i Tel Dan, som sträckte sig över en 30 års period.

Även om jag inte personligen träffade honom sörjer jag hans bortgång. Han tillförde så mycket genom arkeologin till vår förståelse av den hebreiska Bibeln, dvs Gamla testamentet i den kristna Bibeln.

Om du vill läsa om hans karriär har BAS skrivit en fin dödsannons och gjort tillgänglig, i anslutning till annonsen, två artiklar om Biran som är väl värda att läsa: dels en intervju med honom som gjordes när han fyllde 90 och dels en rapport från ett besök tillsammans med Biran på Tel Aroer i Negev.

John F. Hobbins på sin blogg Ancient Hebrew Poetry reflekterar på ett gripande sätt över hur det var som tonåring att gräva tillsammans med Biran vid Tel Dan. Missa inte det inlägget!

I ett par inlägg framöver skall jag publicera det jag själv har skrivit om Birans arbete vid Tel Dan. Det är enbart frågan om blygsamma bidrag för att hedra denne man, men jag vill ändå göra det till minne av honom.

måndag, september 15, 2008

Den skadade kronan

För dig som är intresserad av läsa om antika bibelmanuskript. Klicka här för att komma till en fascinerande artikel om Aleppo kodex.

Artikeln återberättar historien/äventyren om den berömda kodexen, men artikelförfattaren jämför också kodexen med de 1000 år äldre Dödahavsrullarna.

Det är Biblical Archaelogy Society som har publicerat artikeln författad av Yosef Ofer, och den är illusterad med fina bilder, några som är helt nya för mig.

onsdag, september 03, 2008

Hiskias tunnel

Sommaren 1987 reste jag som student till Israel för att under en sommar studera arkeologi och geografi. Det var BAS (Biblical Archaelogy Society) som organiserade studieresan och jag fick universitetspoäng via Hebreiska universitetet.

En av de mest minnesrika upplevelserna under den sommaren var det ögonblick när jag tillsammans med min grupp gick ner för trapporna och genom ingången till Gihonkällan (Gihon spring). Innanför ingången klev jag ner i iskallt vatten och påbörjade min vandring genom Hiskias tunnel, en 533 meter lång människotillverkad vattentunnel från 700-talet f.Kr.

Till en början gick vattnet upp till knäna, men en bit in i tunneln steg vattennivån till över midjan. I taket kunde man se märkena efter hackorna. Två arbetslag var det, som hade börjat i var sin ände (Gihonkällan och Siloamdammen) och mötts halvvägs. Det går att se i taket där de möttes, då riktningen på märkena efter hackorna ändras.

Kung Hiskia i Gamla testamentet lät hugga ut denna tunnel i förberedelse inför den assyriska belägringen av staden Jerusalem (2 Kung 18; 2 Krön 32:2-3, 30; 2 Kung 20:20). Det var ingen dålig bedrift på den tiden, den längsta människotillverkade underjordiska tunneln vi känner till från den tidsepoken.

Här följer ett par bilder på tunneln:





Det var länge ett mysterium hur de två arbetslagen kunde hitta varandra under jorden nere i berget utan modern utrustning. Vill du läsa mer om tunneln och lösningen på mysteriet, men även hur man vet att det verkligen var en tunnel som kung Hiskia beordrade, så har BAR (Biblical Archaeology Review) lagt ut en artikel om det på sin hemsida. Artikeln är tillgänglig under begränsad tid, så passa på och läsa om detta spännande underverk som har en tydlig koppling i den bibliska historien.

Klicka här för att läsa vidare.

måndag, augusti 25, 2008

Manuskript och fragment på internet

John F. Hobbins har satt ihop Biblical Studies Carnival XXXII, och i del 1 listar han en rad hemsidor med bibelmanuskript och fragment. Man kan på dessa sidor se och studera kända manuskript och en del av dem är inscannade med mycket hög upplösning. Att fler och fler av dessa antika och mycket värdefulla bibliska texter också görs sökbara är en bibelforskares dröm.

Han motiverar sin lista på följande sätt:

The nuts and bolts of the field of biblical studies consist of manuscripts, inscriptions, and other textual finds, the vast remains of the material cultures of antiquity the texts reflect, and the scholarly output which catalogues, publishes, and analyzes it all. It is only a matter of time: all the relevant data and analysis, or discussion of it, will be online, a few keystrokes away. It will be like having shelf after shelf of the best research libraries in the world in your laptop or desktop, with the contents of each and every book fully searchable, along with caches of three dimensional high-resolution images of things like house and temple plans, topography, cylinder seals, statuary, pottery, etc.
Vad sägs om Aleppo kodex, som nästa i sin helhet nu finns tillgänglig online.







Här nedan är Jes 65:16-66:2 från den praktfulla Pragbibeln, en del av den hebreiska text som min egen forskning kretsar kring:




















Ett av de senaste tillskotten på internat är Kodex Sinaiticus. Peter Heads fina recension av denna internetresurs kan du läsa här.









En hemsida som inte John F. Hobbins nämner, men som är en av mina favoriter är Jesajarullen från Qumran. Sidan tar lite tid att ladda, men det är en häftig upplevelse att själv kunna rulla ut Jesajarullen och titta på texten med förstoringsglas.

torsdag, augusti 21, 2008

Gensvar på Guds närvaro - 5

”Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ’Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” (2 Mos 24:7, Bibel 2000)

Avslutning


De texter jag har diskuterat i denna serie om ”Gensvar på Guds närvaro”, har gemensamt att en respons på Guds närvaro för med sig en stark vilja att hålla Guds ord och följa Guds vilja istället för att omedelbart kalkylera konsekvenserna av vad ett sådant beslut kan föra med sig.

Hur Gud ger sig till känna med sin närvaro är inte huvudpoängen i denna predikan. Här finns inte fasta normer eller bestämda mönster, förutom att det är genom Jesus Kristus som vi lär känna Gud. Det jag vill betona är frågan, vad blir ditt, mitt och vårt gensvar på Guds närvaro? – som Gud önskar det, eller på något annat sätt?

En respons och beslut att följa Jesus utesluter inte kamp och tvivel, eller till och med avfall. Men Guds barmhärtighet och tålamod är oändlig i varje enskilt fall, som exempelvis när israeliska folket avföll i öknen, eller när Jeremia klagade på Gud. I Jeremias fall framgår det att Gud tål klagan och tar en ärlig människas frustration på allvar, men att när Gud manifesterade sin närvaro böjde sig ändå profeten för Guds vilja och kämpade vidare.

Budskapet riktar sig till dig som bekänner dig till en tro på Jesus Kristus, men också till dig som inte har tagit det steget ännu. Vad vill du med ditt liv? Om du förnimmar Guds närvaro, vad blir ditt gensvar?

fredag, augusti 15, 2008

Gensvar på Guds närvaro - 4

”Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ’Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” (2 Mos 24:7, Bibel 2000)

Gensvar på Guds närvaro i Nt


Även Nya testamentet innehåller många exempel på gensvar hos människor som erfar Guds närvaro. Här är ett par exempel.

När Jesus kallar sina lärjungar genom att uppmana dem ”Följ mig!”. Varje sådan uppenbarelse av Guds närvaro som Jesus representerade, och kallelsen han riktade till människor, var unik. Men de han kallade började följa honom utan en djupare konsekvensanalys av vad det kunde innebära. Naturligtvis uppstod både frågor och tvivel på vägen, och i slutet lämnade många Jesus, men av de 12 lärjungarna var 11 kvar när den uppståndne Kristus visade sig för dem.

Se även tullindrivaren Sackaios (Luk 19:1–10). Efter ett möte med Jesus gav han hälften av vad han ägde till de fattiga och erbjöd sig betala tillbaka fyrdubbelt till de han hade pressat ut pengar från. Hur hans personliga ekonomi skulle klara det var det inget han funderade över. Han vill bara följa Jesus och leva enligt Guds ord.

Gensvar på Guds närvaro - 3

”Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ’Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” (2 Mos 24:7, Bibel 2000)

Två andra exempel på gensvar på Guds närvaro i Gt vill jag presentera, som skiljer sig åt men ändå inte i slutändan.

Jesajas kallelse till profet – Jes 6


Jesaja befann sig på tempelområdet i Jerusalem när Guds närvaro uppenbarade sig mäktigt för honom. Antagligen ägnade han sig åt bön, kanske med en självrättfärdig attityd, när han plötsligt såg Herren på sin tron och hörde serafer ropa till varandra: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet.” Ropet skakade templet och det fylldes med rök. Då sa Jesaja i vers 5: ”Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar...”.

Han hade sett Herren och insåg sin orättfärdighet, att han inte var bättre än andra människor. Han blev också i det ögonblick medveten om orättfärdigheten i sin omgivning. Jesaja berättare vidare att i nästa stund tog en av seraferna ett glödande kol från altaret med en tång och vidrörde hans läppar, och eftersom han hade bekänt sin skuld blev han i den stunden sonad sin synd.

I Jes 6 återberättar Jesaja hur Gud kallade honom till profet (talesman för Gud). Hans respons på hela situationen var villkorslös. Herren frågade: ”Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?” Jesaja svarade: ”Jag, sänd mig!”. I profeten Jesajas svar existerade ingen konsekvensanalys. Han var förkrossad över sin egen och sitt folks synd och kalkylerade därför aldrig konsekvenserna av sitt svar: ”Jag, sänd mig!”.

Istället är det Herren som förklarar vad han har att vänta sig: Jesaja kommer att ha en svår tid framför sig. Frågan som följer från Jesaja behöver inte uppfattas som att han redan började ångra sig: ”Hur länge, Herre?” Han ville veta om det fanns hopp, och det fanns det.

Jeremias kallelse till profet – Jer 1

Profeten Jeremias första reaktion på Herrens närvaro är annorlunda än Jesajas: ”Herrens ord kom till mig:… Men jag svarade: ’Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!’ (v 4 och 6). Herrens svar är intressant: ”Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren” (v 7–8). Ingen mer protest från Jeremia, och Herren fortsätter med arbetsbeskrivningen i vers 9–10. Det finns även ett tydligt hopp kopplad till Jeremias uppgift.

Men Jeremias respons på Guds närvaro är inte utan klagan: i kap 15 önskar han att han aldrig föddes (v 10). Han säger vidare: ”aldrig får jag skratta tillsammans med glada vänner” (v 17). Herren svarar att om han återvänder i tjänst skall han inte besegras (v 19-21). I kap 20 klagar profeten igen (v 7 och 9), men konstaterar att Herren ändå står på hans sida och ger inte upp.

Jeremia är onekligen en intressant profet att studera. Han är annorlunda än Jesaja. Men de har gemsamt att de villkorlöst följer Herren varje gång han manifesterar sin närvaro.

Exemplen är många fler i Gamla testamentet. Dessa texter är en ovärderlig rikedom av konstraster, olika människors och gruppers respons på Guds närvaro, och hur Herren uppenbarar sin närvaro på ett lika varierande sätt beroende på vem det handlar om.

Och, Guds tålamod med oss verkar oändlig, hans barmhärtighet alltid där när vi misslyckas i våra intentioner att helhjärtat följa honom.

torsdag, augusti 14, 2008

Gensvar på Guds närvaro - 2

”Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ’Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” (2 Mos 24:7, Bibel 2000)

Göra och lyssna


I 2 Mos 24 slöts en förbundsrelation som skulle avsluta befrielsen från Egypten. Folket svarade positivt på Guds närvaro, men avföll ändå längre fram i berättelsen (kap 32) i samband med gjutandet av guldkalven. Därför blev det inget perfekt slut på befrielsen från Egypten. Men Gud valde att vara barmhärtig för att ett nytt förbund skulle vara möjligt (kap 34). Han övergav trots allt inte sitt utvalda folk.

Men eftersom det var det ideala slutet i 2 Mos 24 som var Guds vilja, är det den texten jag vill intressera er för. Ordningsföljden mellan de två verben i 24:7 drar till sig speciell uppmärksamhet. Folket svarar: ”vi vill göra och vi vill lyssna”. I våra svenska översättningar står det ”Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” Normalt kan man tycka att ordningen på verben borde vara: lyda och sedan göra.

Vad som betonar den till synes annorlunda ordningsföljden är att primära betydelsen av ordet ”lyda” i hebreiska grundtexten är ”att lyssna” uppmärksamt (heb. shama). En sekundär betydelse av att ”lyssna” är att ”lyda”, vilket naturligvis kan passa i 2 Mos 24:7. Oavsett vilken översättning vi väljer så är poängen att folket var redo att göra utan att först genomföra en konsekvensanalys. Detta var det ideala slutet som Gud hade tänkt sig på befrielsen från Egypten.

Den bortgångne teologi professorn Karl-Johan Illman förklarar: ”Antisemiterna har ofta hävdat att judarna är kalkylerande, men det här tycks vittna om motsatsen: de är beredda att hålla Toran, t.o.m. innan de hört detaljerna!” (Illman 1994, 112). Bibeln, Guds Ord, är inte inte något som används för egna syften – att leva enligt Guds ord innebär inte att vända sig till sig själv, utan att vända sig helt och hållet till Gud och till sin nästa. Det handlar om relation, men inte först och sist till sig själv, utan till Gud och till sin nästa (se Matt 22:34–40). Accepterandet av Guds Ord innebär att gå med på ett uppdrag, vars konsekvenser man ännu inte ser.

Men Gud i sin visdom vet att det inte alltid blir som han idealiskt hoppas på när människan är inblandad! Många gånger blir det fel eftersom människan inte har tålamod att vänta och hon glömmer lätt. Jag har redan nämnt att i 2 Mos 32 har folket hunnit avfalla från sitt tidigare förbundslöfte i kap 24. Det hela slutade inte som Gud hade tänkt sig. Att det ändå blev en fortsättning och ett nytt förbund berodde på Guds nåd och barmhärtighet. Denna spänning mellan idealet (att överlåta sig ovillkorligt till Gud) och människans läggning att gå sin egen allt för ofta destruktiva väg är ett tema genom Bibeln.

Nu är det så att vi inte kan göra ett en enda bibelställe till en norm för hur en individ eller en grupp bör reagera inför Guds närvaro. Det beror på att Bibeln redovisar många andra exempel på hur olika och människor eller grupper svarar på Guds tilltal och närvaro. Sedan är varje människa en unik skapelse, vilket också varnar för att begränsa det hela till ett enda mönster.

Det jag däremot har noterat inför denna predikan om gudsnärvaro, är att även om processen fram till den definitiva responsen kan skilja sig ganska mycket från människa till människa, liknar den slutliga utgången varandra ganska mycket hos de som är öppna för att bejaka Guds närvaro.

onsdag, augusti 13, 2008

Gensvar på Guds närvaro - 1

”Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ’Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” (2 Mos 24:7, Bibel 2000)

Herrens närvaro är ett huvudtema från och med 2 Mos. 19, efter israeliska folkets befrielsen från Egypten (kap 3–15:21) och ökenvandringen (15:22–18:27). I kap 19 hade folket kommit till Sinaiöknen och slog läger framför ett berg. Ett förbund skulle slutas mellan Gud och folket och Mose var först uppe på berget för att möta Gud. Det står att på morgonen den tredje dagen manifesterade Gud sig för folket (19:16). Hela scenen var dramatisk: åska och blixtrar, ett tungt moln, något som uppfattades som hornstötar. Det blev ett snabbt uppvaknande för folket, och när de hade samlats framför berget steg Herren ner i rök och eld.

I 2 Mos 24 bekräftas förbundet mellan Gud och folket med lämpliga ritualer och Mose läste upp förbundsakten för dem, vilket var de 10 budorden. Dessa förbundsord eller livsprinciper var grundvillkoren för relationen. När Mose hade läst upp förbundstexten i 2 Mos 24 lät inte gensvaret från folket på Guds närvaro vänta på sig: ”Vi vill gör allt vad Herren har sagt och lyda honom” (v 7). Delar av detta löfte hade redan deklarerats sedan kap 19, men nu var det defintivt sagt.

Men detta ideala slut på befrielse från Egypten blir inte det verkliga slutet. I kap 32 avfaller folket och i kap 34 sluts förbundet på nytt. Vi har alltså två avslut i 2 Mos på hur det gick med relation mellan Gud  och Israel: ett hur Gud hade tänkt att det skulle bli (kap 24) och ett hur det egentligen blev (kap 32-34). Frågan blir: Hur skall mitt och ditt gensvar på Guds närvaro summeras – som Gud önskar det, eller på något annat sätt?

Enligt 2 Mos 24 innebär ett gensvar på Guds närvaro flera saker, men jag skulle vilja lyfta fram en enda sak. Jag utgår från två verb som används i texten jag just läst, 2 Mos 24:7 – ”göra” och ”lyda”. Denna enda sak är: Gensvaret på Guds närvaro innebär att vilja hålla Guds ord istället för att omedelbart kalkylera konsekvenserna vad ett sådant beslut kan föra med sig.

tisdag, augusti 12, 2008

Nya tag!

Hej!

När jag gjorde ett uppehåll med mitt bloggande i våras var min tanke att jag skulle sätta igång igen i maj. Men av olika anledningar blev uppehållet längre. 

Jag drabbades av en sjukdomsperiod, som egentligen inte var allvarlig men tillräcklig för att jag inte orkade så mycket. Sedan har jag gått över från Pc till Mac, ett efterlängtad steg för min del, då jag har haft sådana hård- och mjukvaroproblem med mina pc-datorer. Det har tagit tid att sätta sig in i ett nytt sätt att arbeta med dator och ny mjukvara. Att flytta över mitt doktorandarbete håller jag fortfarande på med. I vilket fall är jag numera officiellt en "mackramare", men inte i religiös bemärkelse naturligtvis.

Sedan har jag börjat jobba halvtid som studierektor på PTS – Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium. Det är mycket att göra inför skolstarten och sedan försöker jag klämma in mina studier också. Ja, med familj och allt så behövs det mirakel för att klara av allt.

Som sagt, det blev ett längre uppehåll med mitt bloggande än vad jag hade tänkt mig. Men nu skall jag försöka komma igång igen. Mitt mål är att hitta en lagom nivå på det hela så jag inte kör slut på mig själv.

Min nästa publicering på denna blogg blir en predikan som jag framförde den 3 aug i min hemförsamling Elim i Örebro. Jag börjar med återge min inledning. 

Under det kommande läsåret kommer jag att undervisa några kurser, vilket jag räknar med att kunna reflektera över i några inlägg. Under sensommaren och hösten hoppas jag också kunna plocka upp där jag lämnade av när jag tog "time out" i april. 

Vi får ser vad det blir av det hela.

måndag, april 21, 2008

Freedman och Stendahl

Två legendariska teologer och exegeter har gått ur tiden:


David Noel Freedman (1922-2008)
Krister Stendahl (1921-2008)

Du kan läsa mer om Stendahl på David Nyströms Metanoia, som har en länk till en minnesruna på Havard Divinity Schools hemsida. Jag själv har bara hört Stendahl föreläsa en gång på nittio-talet i Kungliga national biblioteket i Stockholm. Den föreläsningen gjorde inget större intryck på mig, men hans samlade verk väger mycket tungt i den akademiska världen.

Om Freedman kan du läsa på BAR, som innehåller en länk till Society of Biblical Literature, men också länkar till intervjuer med och artiklar av Freedman. I SBL Wien förra sommaren lyssnade jag en kväll på Freedman, vilket jag uppskattade mycket.

Vi skall alla någon gång denna väg vandra som dessa två herrar nu har gjort, men jag förundras varje gång det sker.

söndag, april 06, 2008

The Hermeneutics Quiz

Normalt bryr jag mig inte om alla personlighetstester som finns ute på nätet, men "The Hermeneutics Quiz" fångade mitt intresse. Scot McKnight har satt ihop denna test för Leadership Journal.net (Christianity Today), med syfte att få fram hur kristna läser och inte läser Bibeln.


Hur träffsäker en sådan test är kan diskuteras, eftersom frågorna i testet kan enbart få fram generella nyanser i bibelsyn. Frågorna är också präglade av dess skapare. Men jag tog i alla fall testet ... och resultatet blev 58 poäng. Det gör mig enligt McKnight till "moderate" på den hermeneutiska skalan. Så här beskriver McKnight den kategorin:
The moderate hermeneutic might be seen as the voice of reason and open-mindedness. Moderates generally score between 53 to 65. Many are conservative on some issues and progressive on others. It intrigues that conservatives tend to be progressive on the same issues, while progressives tend to be conservative on the same issues. Nonetheless, moderates have a flexible hermeneutic that gives them the freedom to pick and choose on which issues they will be progressive or conservative. For that reason, moderates are more open to the charge of inconsistency. What impresses me most about moderates are the struggles they endure to render judgments on hermeneutical issues.
Stämmer det på mig? Ganska väl faktiskt. Jag är konservativ på vissa områden, mer progressiv på andra, så då hamnar jag logiskt mitt i mellan. Sedan om det hade varit andra frågor i testet, kunde naturligtvis resultat ha blivit annorlunda.

Nu är det din tur att köra testet

Berätta gärna med en kommentar vad det blev för din del och vad du tycker om frågorna. Är du intresserad av vad andra anser om testet, kan du läsa mer på Christopher Heards Higgaion och Tylers Codex. För mig är detta mycket intressanta diskussioner ... vad är din bibelsyn, hur läser och förstår du Bibeln på 21 århundradet?

lördag, april 05, 2008

onsdag, mars 26, 2008

En ny stjärna på biblioblogghimlen

David Nyström, Henrik Engholm och Mathias Nygaard har startat en ny blogg: Teologiskt Forum. Så här beskriver de bloggen:

Teologiskt Forum är tänkt att fungera som en samlingsplats för seriösa samtal om kristen tro och teologi. Vi som skriver här har alla genomgått någon form av teologisk utbildning. Våra inriktningar och intresseområden varierar dock, vilket vi hoppas kommer att bidra med både bredd och djup till innehållet på bloggen.

Vår ambition är inte att skapa en blogg som blir till ett ”chattforum” vilket ideligen uppdateras med små inlägg och betraktelser – en del av oss har personliga bloggar för sådant – utan att med jämna mellanrum kunna publicera texter som idealt sett är lite längre och mer genomtänkta. Det betyder att bloggen kanske inte kommer att uppdateras så ofta.

Det skall bli kul att följa detta. Att använda blogg för publicering är enligt min mening framtiden när vanlig publicering blir dyrare och dyrare utan möjlighet att få riktig ekonomi i det.

Lycka till David, Henrik och Mathias. Jag hoppas verkligen att ni orkar hålla uppe er höga ambitionsnivå ... den behövs verkligen. Med tanke på kvalitén på era privata bloggar kommer det nog att bli mycket intressant.

tisdag, mars 18, 2008

Tyndale verktygsmeny för Bibeln

Det har inte blivit så mycket bloggande från mig på sistone, beroende på att mina studier har varit tunga under vintern och nu under våren. Arbetsbördan lär inte lätta för mig förrän i maj. Så tyvärr kommer mitt bloggande fortsätta att vara sporadiskt framöver. Denna blogg är alltså inte död på något sätt, och det blir nog fart på det hela igen så småningom.

För er som ändå tittar in då och då vill jag ge ett tips, eller kanske vi skall kalla det för en nyhet, från Tyndale House. Nyheten är en Tyndale verktygsmeny för Biblar, språk, bibliografi och nyheter. Den kan installeras på IE PC och på Firefox PC/Mac.

Du kan läsa mer om verktygsmeny här.

lördag, mars 08, 2008

To the Westerner who 'understands' the terrorist

Om terror-massakern i Jerusalem torsdag 6 mars:

I Harretz.com: "Spare us"

Knute har översatt till svenska en del av artikeln på bloggen Every Kinda People.

tisdag, mars 04, 2008

Hans Johansson 1951-2008

I fredags avled Hans Johansson, 57 år gammal, under en joggingrunda.

Jag lärde aldrig känna Hans Johansson personligen, men uppskattade verkligen hans arbete, som pastor, exeget och teolog. Sverige har blivit fattigare i och med Hans bortgång.

Jag beklagar verkligen det som har hänt och sänder mitt deltagande till de närmaste sörjande och till alla de som kände Hans mer än vad jag gjorde.

Du kan läsa mer om Hans Johansson i tidningen Dagen här och här.

fredag, februari 29, 2008

Varför teologisk utbildning? - 1

Snart är det den 15 april, vilket är det sista datumet för att söka till en högskole- eller universitetsutbildning i Sverige. Därför tänkte jag publicera en liten serie som vill uppmuntra till att söka en teologisk utbildning, och ni ser i höger kolumnen vilka jag rekommenderar.

Teologiska utbildningar är ifrågasatta från olika håll, även från kristna i samfund som skolorna utbildar pastorer för. Skälen för ifrågasättandet varierar, men det glöms bort att det finns både historiska och teologiska skäl för ett samfund att prioritera utbildning. Kanske jag säger något om de pragmatiska skälen också i slutet av serien
.

Jag börjar serien med att redogöra översiktligt för vad vi vet om utbildning på Bibelns tid. En historisk och social kontext är viktigt.
Sedan är min tanke att titta på hur Jesus och de första kristna såg på utbildning, och specifikt på formell utbildning.

Men först måste först utbildning på Bibelns tid granskas och definieras. Bibelns tid omfattar olika världar och tidsperioder, och jag väljer att fokusera tre sådana sammanhang: Mesopotamien, Antika Israel i Gamla testamentet, och Nya testamentes värld (grekisk-romerska perioden). Först ut är Mesopotamien
.

Mesopotamie
n

Utbildning utvecklades tidigt i Mesopotamien med syfte att träna skriftlärda. En allmän bild av dessa skolor går nämligen att rekonstruera. Det är de arkeologiska kvarlämningarna som är den huvudsakliga källan till vår förståelse av mesopotamiska skolor och dess skolli
v.

Det man har hittat är undervisningsmaterial som exempelvis manualer, övningar där varje lista ägnas åt specifika ämnen (ex. fåglar, fiskar, träd, boskap), glosor, och ordböcker för översättning från sumeriska till ackadiska. Det finns också anteckningar från lärarens undervisning i form av kommentarer. Lertavlor av olika slag användes, men en typisk sådan var rund som passade studentens hand, på vilket de gjorde sina övningar.

Skolregler fanns det även på den tiden, för olika aktiviteter och disciplin. Eleverna fick en hel del stryk av lärarna och förhören var stränga (en pedagogisk modell jag inte rekommenderar). Dialog användes i undervisningen, vilket visar att dialogen inte är en modern pedagogisk metod, utan det förekom också i skolans värld i Mesopotamien. Dialogen nämligen var en traditionell undervisningsmetod som användes både som en utlärningsmetod och förhörsmetod.


Skolövningar har hittats i stort sätt alla arkeologiska utgrävningar som producerat lertavlor (Ur, Nippur, Isin, Uruk, Girsu, Adab, Sippar, Babylon, etc), men inga större byggnader för undervisning har identifierats med säkerhet. Kvarlämningar har endast hittats i stora allmänna byggnader med flera funktioner. Exempelvis blev en blivande skriftlärd för administrativa uppgifter utbildad i det administrativa centret eller i det kungliga palatsets förgårdar (sittande på marken med sand framför sig där läraren skrev ner uppgifter
).

Hur gick då undervisningen till i Mesopotamien? Upprepning genom skrivande och uppläsning av ordlistor var det vanliga. Det handlade väldigt mycket om att memorera texter. Eleverna fick också lära sig göra lertavlor och sedan skriva kilskrift på dem. Skrivövningar var som sagt mycket vanliga. Man fick också lära sig att musikaliskt återge vissa texter. Eleverna spenderade 24 dagar/månaden i skolan
.

Skolpersonalen bestod av en rektor som kallades för ”skolfadern” och tillhörde “mästarna”. Sedan fanns det övervakare, s.k. “store bror” (instruktörer)
.

Det finns ingen information om hur lång utbildningen var, och i vilken ålder som pojkarna för första gången skickades till skolan. Inga texter omnämner flickelever, även om man har hittat lertavor signerade av kvinnor. Det måste ha funnits kvinnliga studenter då det fanns ett fåtal kvinnliga skriftlärda
.

Läs- och skrivkunnigheten? Det är omöjligt att beräkna hur hög läs- och skrivkunnigheten var, men kunskapen var mest vanlig i den övre samhällsklassen. Bra skolor söktes emellertid ivrigt och barn skickades ibland till andra städer för sin utbildning.

söndag, februari 24, 2008

Bilder från Galileen

Tony Larsson har börjat lägga ut sina bilder från sitt år i Israel (2003-2004) på en hemsida.



Mycket fina bilder på platser som Tony berättar om, bland annat med hjälp av bibeltexter. Jag kan varmt rekommendera denna bildutställning som lovar mer. Det får mig att längta efter att snart åka ditt själv.

Mina svärföräldrar skall i vår för första gången åka till Israel. Synd att jag och min familj inte kan följa med. Nästa gång kanske.

Korta intervjuer med kända bibelforskare



Chris Tilling har tipsat bloggvärlden om en production med namnet "The Christ Files" (är namnet inspirerat av X files?). På Christ Files hemsida har producenten lagt ut smakprov som är intressanta, och temat är den historiske Jesus.

Smakproven består bland annat av korta intervjuer med Richard Baukham, N.T. Wright och James Charlesworth.

Tyvärr har jag inte som Chris lyckats med att lägga in en av intervjuerna här på min blogg.