söndag, oktober 26, 2008

Utmaningen antagen!

Jonas Melin, på sin blogg Barnabasbloggen, har utmanat mig att berätta sju saker om mig själv. De sju sakerna följer här nedan, men tyvärr väljer jag att inte följa regeln att utmana vidare. Denna utmaning sprider sig redan som en epidemi i bloggvärlden, och jag kan inte komma på någon jag känner som redan inte är drabbad av den.

När jag nu har skrivit ihop mina punkter, upptäcker jag ändå en viss tillfredsställe med övningen som sådan. Livet kan beskrivas som en kamp, men också som något roligt att leva. Jag har valt att lägga fokus på det senare.

1. Mitt liv har inte alltid varit berikad av den kristna tron. Först vid 18-års ålder, 1979, tog jag emot Kristus som min Frälsare och Herren. Detta frälsningsunder skedde tidig höst på min arbetsplats (Perstorp AB, Skåne) när jag stod och vände perstorpsplattor på efterarbetningen. Bakgrunden till denna erfarenhet/upplevelse var en språkresa jag hade genomfört under sommaren. Under 5 veckor bodde jag hos en varmt luthersk troende familj i LA USA – det kristna liv som Ray och Adeline Schults levde lämnade efter sig outplånliga spår i mitt liv. Efter denna resa kom jag tillbaka till mitt arbete på perstorpsplattans efterarbetning, ett odrägligt tråkigt arbete. Efter en del funderande och vändande av plattor blev jag troende under ett av mina skift. Det var en dramatisk upplevelse som jag sedan dess inte har kunnat förneka eller kasta av mig.

2. Jag är lyckligt gift med Hanna och är pappa till tre fina barn (4, 5, 7 år). Så det är fullt ös här hemma.

3. Med risk för att inte alla bloggläsare minns Nils Poppe, berättar jag ändå denna händelse som beskriver min karaktär ganska väl (envis, ivrig, nyfiken, lite egocentrisk), även om den är väsentligt mer kontrollerad idag än på 60-70-talet. Som ung tonåring (om jag ens var det??) såg jag en föreställning på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Efteråt letade jag mig frimodigt fram bakom kulisserna till Poppes loge för att hälsa på honom (man kunde göra så på den tiden… eller kunde man det?… jag tänkte nog inte så långt). När jag hittade honom tog han för givet att jag var ute efter hans autograf, vilket egentligen inte var mitt motiv. Jag vill bara hälsa på honom, se honom, uppleva honom personligen, en av mina filmhjältar som hade gett mig så många goda skratt. När jag fick autografen på ett vykort (vill du se hur den såg ut så klicka på poppelänken ovan) sträckte jag artigt fram handen för att tacka, och minns fortfarande Poppes överraskande min och leende när han såg min framsträckta hand och tog den. För någon anledning har Poppes reaktion etsats in på min näthinna… det måste ha varit en riktig upplevelse för mig.

4. Om jag inte hade blivit teolog, exeget och lärare, hade jag nog blivit nationalparksskötare. Det var i alla fall vad jag ville bli efter gymnasiet. Jag älskar de öppna vidderna, den rena oförstörda och farliga vildmarken (ah, Jack London!), skog som letar sig upp på höga bergssidor och sjöar i djupa dalar. Min ungdomsdröm var att få se Klippiga bergen i Nord Amerika, en dröm som uppfylldes när jag sommaren 1984 spenderade tre månader i Alaska och jobbade på den kristna radio och TV stationen KJNP (King Jesus North Pole). Kanske den bästa sommaren i hela mitt liv. North Pole är ett lite samhälle utanför Fairbanks. Det är rätt, jultomten bor där, anser många barn i Nord Amerika :). Boktips: James A. Michener, Alaska.

5. Jag har studerat finska! Januari 2001 flyttade hela familjen (jag, fru och min äldste son, som då var 6 månader gammal) till Finland, Åbo. Jag hade bestämt mig för att komplettera mina amerikanska examen (BA och MA) med en nordisk Magister examen vid Åbo Akademi som förberedelse för doktorandstudier. När jag i Åbo satt ned med fakultetsdirektören för att planera mina studier, kom chocken – jag var tvungen att ta en grundkurs i finska! Inget ont om finska som språk, men inom mig kom paniken: “hur skall jag klarar det…!”. Men jag klarade det. Yes! Och nej, jag är inte från Finland och har ingen finsk bakgrund. Jag är en urskåning som har hamnat i Örebro på senare år, via Stockholm (11 år), Eksjö (ett halvt år) och Finland (1 1/2 år). Däremot fick jag och min familj förmånen att i Finland lära känna några av våra finaste vänner, och som vi fortfarande håller kontakt med.

6. Jag har en berömd syster (vi är två syskon, varav jag är äldst) och svåger, i alla fall för de som är inne i gourmesvängen. Här får jag väl göra lite reklam för Oaxen Skärgårdskrog, om du har råd med ett besök där det vill säga. För ett par månader sedan bjöd min syster oss (jag och fru) på en middag på restaurangen, och det var en matupplevelse i sin rätta bemärkelse. Vad tycks om en efterrätt med bland annat ett penseldrag av svart jordgubbssylt (färgad av sotat hö!). Gott var det i alla fall!

7. Vad händer just nu i mitt liv? Jag är gräsänkling en vecka och skall satsa på att skriva ordentligt på min avhandling. Men kommer antagligen under tiden att dö av längtan efter min familj som är i Göteborg. Så är läget.

3 kommentarer:

Jonas Melin sa...

Kul att läsa lite personligt om dig, Stefan. Jag hoppas du får en skön vecka och att du får mycket skrivet.

Stefan Green sa...

Jag skall göra det bästa av kommande vecka. Annars blir jag nog lite besviken på mig själv.

David Svärd sa...

Mycket jag inte visste om dig Stefan, tackar!