söndag, oktober 26, 2008

Utmaningen antagen!

Jonas Melin, på sin blogg Barnabasbloggen, har utmanat mig att berätta sju saker om mig själv. De sju sakerna följer här nedan, men tyvärr väljer jag att inte följa regeln att utmana vidare. Denna utmaning sprider sig redan som en epidemi i bloggvärlden, och jag kan inte komma på någon jag känner som redan inte är drabbad av den.

När jag nu har skrivit ihop mina punkter, upptäcker jag ändå en viss tillfredsställe med övningen som sådan. Livet kan beskrivas som en kamp, men också som något roligt att leva. Jag har valt att lägga fokus på det senare.

1. Mitt liv har inte alltid varit berikad av den kristna tron. Först vid 18-års ålder, 1979, tog jag emot Kristus som min Frälsare och Herren. Detta frälsningsunder skedde tidig höst på min arbetsplats (Perstorp AB, Skåne) när jag stod och vände perstorpsplattor på efterarbetningen. Bakgrunden till denna erfarenhet/upplevelse var en språkresa jag hade genomfört under sommaren. Under 5 veckor bodde jag hos en varmt luthersk troende familj i LA USA – det kristna liv som Ray och Adeline Schults levde lämnade efter sig outplånliga spår i mitt liv. Efter denna resa kom jag tillbaka till mitt arbete på perstorpsplattans efterarbetning, ett odrägligt tråkigt arbete. Efter en del funderande och vändande av plattor blev jag troende under ett av mina skift. Det var en dramatisk upplevelse som jag sedan dess inte har kunnat förneka eller kasta av mig.

2. Jag är lyckligt gift med Hanna och är pappa till tre fina barn (4, 5, 7 år). Så det är fullt ös här hemma.

3. Med risk för att inte alla bloggläsare minns Nils Poppe, berättar jag ändå denna händelse som beskriver min karaktär ganska väl (envis, ivrig, nyfiken, lite egocentrisk), även om den är väsentligt mer kontrollerad idag än på 60-70-talet. Som ung tonåring (om jag ens var det??) såg jag en föreställning på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Efteråt letade jag mig frimodigt fram bakom kulisserna till Poppes loge för att hälsa på honom (man kunde göra så på den tiden… eller kunde man det?… jag tänkte nog inte så långt). När jag hittade honom tog han för givet att jag var ute efter hans autograf, vilket egentligen inte var mitt motiv. Jag vill bara hälsa på honom, se honom, uppleva honom personligen, en av mina filmhjältar som hade gett mig så många goda skratt. När jag fick autografen på ett vykort (vill du se hur den såg ut så klicka på poppelänken ovan) sträckte jag artigt fram handen för att tacka, och minns fortfarande Poppes överraskande min och leende när han såg min framsträckta hand och tog den. För någon anledning har Poppes reaktion etsats in på min näthinna… det måste ha varit en riktig upplevelse för mig.

4. Om jag inte hade blivit teolog, exeget och lärare, hade jag nog blivit nationalparksskötare. Det var i alla fall vad jag ville bli efter gymnasiet. Jag älskar de öppna vidderna, den rena oförstörda och farliga vildmarken (ah, Jack London!), skog som letar sig upp på höga bergssidor och sjöar i djupa dalar. Min ungdomsdröm var att få se Klippiga bergen i Nord Amerika, en dröm som uppfylldes när jag sommaren 1984 spenderade tre månader i Alaska och jobbade på den kristna radio och TV stationen KJNP (King Jesus North Pole). Kanske den bästa sommaren i hela mitt liv. North Pole är ett lite samhälle utanför Fairbanks. Det är rätt, jultomten bor där, anser många barn i Nord Amerika :). Boktips: James A. Michener, Alaska.

5. Jag har studerat finska! Januari 2001 flyttade hela familjen (jag, fru och min äldste son, som då var 6 månader gammal) till Finland, Åbo. Jag hade bestämt mig för att komplettera mina amerikanska examen (BA och MA) med en nordisk Magister examen vid Åbo Akademi som förberedelse för doktorandstudier. När jag i Åbo satt ned med fakultetsdirektören för att planera mina studier, kom chocken – jag var tvungen att ta en grundkurs i finska! Inget ont om finska som språk, men inom mig kom paniken: “hur skall jag klarar det…!”. Men jag klarade det. Yes! Och nej, jag är inte från Finland och har ingen finsk bakgrund. Jag är en urskåning som har hamnat i Örebro på senare år, via Stockholm (11 år), Eksjö (ett halvt år) och Finland (1 1/2 år). Däremot fick jag och min familj förmånen att i Finland lära känna några av våra finaste vänner, och som vi fortfarande håller kontakt med.

6. Jag har en berömd syster (vi är två syskon, varav jag är äldst) och svåger, i alla fall för de som är inne i gourmesvängen. Här får jag väl göra lite reklam för Oaxen Skärgårdskrog, om du har råd med ett besök där det vill säga. För ett par månader sedan bjöd min syster oss (jag och fru) på en middag på restaurangen, och det var en matupplevelse i sin rätta bemärkelse. Vad tycks om en efterrätt med bland annat ett penseldrag av svart jordgubbssylt (färgad av sotat hö!). Gott var det i alla fall!

7. Vad händer just nu i mitt liv? Jag är gräsänkling en vecka och skall satsa på att skriva ordentligt på min avhandling. Men kommer antagligen under tiden att dö av längtan efter min familj som är i Göteborg. Så är läget.

onsdag, oktober 22, 2008

Bra produkter

"Flashcards" är en beprövad inlärningsmetod. Sedan flera år tillbaka har jag använt mig av Vis-Ed Biblical Hebrew vocabulary cards och Biblical Greek vocabulary cards för att plugga in glossor och fraser. På buss, tåg, bilen (när jag inte kör), på busshållplatser, i väntrum etc har jag ägnat mig åt att memorera glossor med hjälp av dessa små kort (med glossan på ena sidan och översättning och formen på den andra).

Nu har jag stött på en produkt som verkar riktigt bra, som har vidarutvecklat "Flashcards" – iVocab, som finns både för hebreiska och grekiska. Jag brukar inte göra reklam för produkter (förutom böcker naturligtvis) på min blogg, men kan inte låta bli denna gång. Enligt hemsidan får man med iVocab en inlärningsmetod som kombinerar både ljud, video och översättning (plus en hel del andra funktioner). Vad som behövs är en iPod eller mp3-spelare med videofunktion, eller iTune på Mac eller PC/Win. Med hjälp av iVocab kan du antingen lära dig glossor fritt eller utifrån en rad standard kursböcker. Ja, det går att ladda hem gratisprov från hemsidan för att testa.

Det här verkar vara drömmen för mig, men problemet är att jag ännu inte har en iPod, men tydligen skall det fungera också på mobiltelefoner med videofunktion (måste pröva det). Det blir nog en iPod för mig framöver, speciellt som jag också har upptäckt The Teaching Company via min gode bloggbroder David Nyström.

Men det finns alternativ till iVocab, eller snarare komplement. För Mac heter det iFlash och på PC/Win finns det bland annat Flash Pro!. Med dessa program kan du själv skapa flashcards på det du behöver lära in. Jag har satt igång med iFlash och det är verkligen ett program jag kan rekommendera för dig som har Mac. Med iFlash kan du dels skapa egna kort, men du kan också ladda hem gratis kortlekar gjorda av andra användare från ett elektroniskt bibliotek som är tillgängligt för de som köpt programmet och registrerat sig. På bloggen Deinde (Danny Zacharias) kan du läsa mer om iFlash och Flash Pro!

Så visst kan det vara roligt att plugga glossor när man har sådana hjälpmedel tillhands. Istället för att slösa tid på videospel, kan man lära sig språk, när man pendlar mellan hemmet och jobbet. Men en bra bok är ju inte så dumt heller.

måndag, oktober 20, 2008

PTS kväll, en fördomsfri zon?

På Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium (PTS) har vi något som kallas för "PTS kväll". Det är vår pastorala ram, en möteplats för PTS studenter som går utbildningen med målsättning att gå ut i församlingstjänst. Under dessa kvällar (onsdagar 18-20) tar vi upp speciella teman, bjuder in speciella gästföreläsare, samtalar och ägnar oss åt bön.

I onsdags förra veckan var temat ledarskapssyn. Inbjudna talare vara Sven Bengtsson från Märsta och Stig Öberg från Vallentuna. Sven är föreståndare för Märsta Pingstförsamling – Harvest Center, och Stig är pensionerad men i högsta grad aktiv pastor och lärare på PTS. Kvällen var upplagd som ett samtal mellan de två herrarna och Ulrik Josefsson, vår utbildningsledare, ställde frågorna. Även våra närvarande studenter blev livligt engagerade i samtalämnet.

Många fina tankar kring ledarskap i Guds församling fördes fram, men det hettade till lite när det kom till Apg 15:19, vars sammanhang handlar om kanske det första kyrkomötet i historien, där en viktig tvistefråga behandlades som kom att påverkar hela den då utbredda kristendomen. Jakobs ord i vers 19 lyder: "Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud" (SFB). Det är ordet "anser" som Sven och Stig inte var helt överens om, eller snarare hur det ordet påverkar vår tolkning av sammanhanget och hur beslutprocessen där med kan ha gått till i den första kristna församlingen i Jerusalem.

I textens sammanhang är gången följande: 15:4-5, rapport till hela ekklesia (apostlarna, äldste och församlingen); 15:6-21, apostlarna och äldste samlas – först talar Petrus (vv 7-11), sedan Barnabas och Paulus (v 12) och sedan till sist Jakob (vv 13-21); 15:22-29, hela församlingen (apostlarna, äldste och församlingen) beslöt att sända iväg män med ett brev till de hednakristna; 15:30-35, sändebuden sänds iväg med brevet (Paulus, Barnabas, Judas, Silas).

I fyra verser nämns om beslut: v 19, 22, 25, 28. I vers 19 används det grekiska ordet krino, i verserna 22, 25 och 28 används det grekiska ordet dokeo. Innan man bestämmer vad dessa två ord betyder, måste kontexten studeras, eftersom ett ord får först och främst sin betydelse från den kontext den tillhör.

I beslutproccen, återgiven i Apg 15:4-35, är hela församlingen involverad (vilket inkluderar apostlarna, äldste och övriga församlingsmedlemmar), det som är ekklesia i Nya testamentet. När hela församlingen har tagit del av problematiken drar sig apostlarna och de äldste tillbaka för att diskutera frågan. De tycks ha hela församlingens förtroende att göra så. Under mötet tar Jakob ett beslut (v 19, krino), sedan samlas hela församlingen och beslutar att skicka sändebud med brev om beslutet (v 22, dokeo, som bekräftas i brevet i v 25 med samma gr ord). I brevet står också de kända orden: "Den helige Ande och vi har nämligen beslutat (dokeo)".

Eftersom frågan i Apg 15, om de hednakristna skall omskäras eller inte, föregås av diskussion och debatt både i hela församlingen och enskilt bland apostlar och äldste, måste det påverkar hur vi skall uppfatta orden krino och dokeo. Krino som här enbart förknippas med Jakob får innebörden av att ta ett beslut efter att ha beaktat/hört alla faktorer i fallet, ungefär som en domare i en rättsituation. Dokeo däremot används efter apostlarnas, äldste och Jakobs beslut, vilket får då innebörden "beslut utifrån vad som är bäst", "ett erkännande, eller bekräftande beslut".

Apostlarnas och de äldstes beslut (på Jakobs bedömning) erkänns av övriga församlingen och fallet är avslutat. Förutom Jakobs roll i det hela, är det ändå intressant att konstatera att hela församlingen var med i diskussionen. Debatten skedde inte enbart bakom stängda dörrar. Beslutet bekräftades av församlingen och det upplevdes framför allt som ett rimligt beslut som den helige Anden låg bakom. Jag tror inte att v 28 var någon slags formfras som användes, utan det upplevdes verkligen som att "den helige Anden och vi" hade tillsammans kommit fram till den bästa lösningen på den teologiska tvisten.

Nu är det så, att situationen i Apg 15 var av speciell karaktär, så det går inte att använda enbart detta sammanhang för att komma fram till ett slags mönster eller norm för hur beslutprocessen alltid fungerade i den tidiga kristna församlingen. Men det kan konstateras att det fanns tydliga ledare, men att dessa ledare var lydhörda gentemot övriga församlingen och tog beslut först efter att ha lyssnat in olika röster. Sedan var det viktigt att hela församlingen verkligen var involverad i beslutprocessen, att de troende var delaktiga i arbetet. Om denna process är en form av församlingsdemokrati, även om det inte kallas så, är enligt min mening möjligt.

Förutom denna intressanta fråga, som jag nu har försökt tänka till lite om, som förresten gärna får kommenteras här på min blogg, då mitt studium är ganska hastigt genomfört, hade denna PTS kväll andra stora värden. Det främsta värdet var nog att sådana här samtalskvällar mellan olika ledarsyner bryter ner medvetna och omedvetna fördomar som bland annat media bygger upp även mellan kristna. Att åsiktsskillnader, som inte är frälsningsavgörande, avdramatiseras är jag mycket tacksam till vår Herre över.

lördag, oktober 11, 2008

Fler hänvisningar till David

Det finns ytterligare två möjliga utombibliska hänvisningar till kung David, men som inte är relaterade till Avraham Birans arbete. En hel del osäkert existerar kring dessa hänvisningar, men de är ändå värda att nämna.

David kan finnas med på en egyptisk inskrift från omkring år 1000 f. Kr. Om det är korrekt, dateras detta omnämnande av David till 100 år tidigare än ”David hus” på Tel Dan stelen, och mindre än 50 år efter kungens död. Enligt egyptologisten Kenneth A. Kitchen (University of Liverpool i England), är ”David” den troliga läsningen av ett namn i en hieroglyfisk lista, inristad på den södra väggen av det stora Amun templet i Karnak (övre Egypten).

Under 15 århundradet f. Kr. började Tutmose III att rista in på väggen till Templet Amun i Karnak namnen på de territorium som han erövrade, eller över de områden som han påstod sig styra över. Den sista av de egyptiska regenter som följde denna sed var den farao som levde omkring 1000 f. Kr. som hette farao Sheshonq, men kallas för Shishak i Bibeln (1 King. 14:25). Shishak krigade i det som är Israel idag 925 f. Kr. Följande år ristade han in på tempelväggen en stor triumfscen med namn på över hundra platser. Ett av dessa namn i Shishaks lista är ”Davids höjder” eller ”högland”.

Sedan har vi Moabit stenen. Forskaren André Lemaire hävdar att han också har upptäckt en hänvisning till Davids hus i den sedan länge kända, men ännu inte helt översatta texten på Moabit stelen. Stenen är samtida med Tel Dan stelen, men läsningen på den är osäker. Den som vill läsa mer om denna tolkning av en svåröversatt text, finns det en artikel i Biblical Archaeology Review (20/3, 1994, 30–37) författad av Lemaire. Men man måste komma ihåg att Lemaires förslag har blivit ifrågasatt av andra forskare som också har undersökt Moabit stenen.

Då har vi i nuläget en säker utombiblisk hänvisning till Davids hus (Tel Dan Stelen), en annan mindre säker men ändå mycket intressant hänvisning (Shishak) och en tredje mycket osäker hänvisning (Moabit stenen). För bibeltroende kristna behövs kanske inte dessa hänvisningar för att man skall vara övertygad om att David är en historisk person, men utifrån moderna principer för historieforskning är dessa tre utombibliska “bevis” mycket viktiga för Bibelns historiska trovärdighet om kung David. Visst hade det varit underbart med mer bevis, men vi får vara glada för det arkeologerna har hittat.

tisdag, oktober 07, 2008

Exegetiska dagen 2008 – ett trendbrott?

Svenska exegetiska sällskapet hade sin årliga samling den 29/9. Temat detta år var "Vägar till Jesus – minnesbilder och muntlig tradition. Temat drog mycket folk, ovanligt mycket tydligen enligt en kommentar som jag fick från en kvinnan som satt bakom mig. Salen i Uppsala universitetshus, som nyttjades, var välfylld – kanske upp emot ett hundratal personer var närvarande.

Bland annat från Örebro gick fem fyllda bilar mot Stockholm tidigt måndagmorgon. Vad som drog var säkert de tre mycket kända huvudtalarna: James D. Dunn, Richard Bauckham och Samuel Byrskog. Alla tre världsnamn inom Jesuforskningen och nytestamentlig teologi.

Från Finland kom åtminstone två Jesusforskare, en av dessa var min gode vän Vesa Ollilainen som disputerade den 26 maj 2008 med avhandlingen "Jesus and the Parable of the Prodigal Son." Vesa har sammanfattat dagen och föreläsningarna på sin blogg här, rekommenderad läsning. Under lunchrasten fick jag tillfälle att bland annat visa mina finska vänner och Josef Forsling runt i PTS lokaler i Uppsala.

Med posten kom också häromdagen Svenska Exegetiska Årsbok 73-2008. Innehållet är föreläsningarna från Exegetiska dagen 2007, det vill säga "Qumranfynden 60 år", övriga artiklar och recensioner. Nästa års exegetiska årsbok kommer bland annat innehålla årets föreläsningar om Jesusforskningen.

Exegetiska dagen och Svenska exegetiska sällskapet är numera en samarbetsorganisation mellan Lunds och Uppsalas teologiska fakulteter. Även om dagen ofta är präglad av akademisk teologi som kan upplevas som abstrakt och oanvändbar för den vanlige bibelläsaren, fyller den ändå en viktig funktion i vårt land. Det exegetiska ämnet är nämligen hotat på våra statliga institutioner, och exegetiska dagen håller intresset för ämnet vid liv.

Med tanke på de inbjudna föreläsarna i årets Exegetiska dag, var de speciellt intressanta för oss som bekänner sig till den historiske Jesus i evangelierna. Med tanke på kvalitén på föreläsarna, den ordentliga uppslutningen av åhörare, och en livlig panelldiskussion under eftermiddagen, kan man hoppas på ett trendbrott för det exegetiska ämnet i Sverige.

Som sagt, läs gärna Vesa Ollilainens sammanfattning, som själv är en skicklig Jesusforskare. Exegetiska dagen 2009 kommer förhoppningsvis bli lika intressant. Då är det Pentateuken (de 5 Moseböckerna) som skall behandlas.

måndag, oktober 06, 2008

Bilder från Tel Dan

Följ denna länk, Bibleplaces.com, om du vill se några mycket fina bilder från utgrävningar av Tel Dan. Mina två inlägg om Tel Dan utgrävningarna, här och här, referar till det som du ser på bilderna.

Davids hus

Till minne av Avraham Biran (1909-2008) kommer här det andra inlägget om bibelarkeologiska fynd som har blivit kända genom Birans utgrävninga av Tel Dan. Den numera världsberömda Tel Dan inskriften om Davids hus presenteras här.

Säkra arkeologiska bevis för att David är en historisk person saknades länge, men 1993 upptäcktes fragment av en stele vid Tel Dan som nämner Davids hus. Här följer berättelsen om fyndet och en kort analys av vad det innebär för Bibeln som trovärdig historisk källa.



Tel Dan Stelen

Tel Dan ligger i en frodig dal i övre Galiléen, naturligt bevattnad från en av huvudkällorna till Jordanfloden. I Bibeln markerar staden Dan den norra gränsen för löfteslandet (se Dom. 20:1). Idag ligger den arkeologiska platsen mycket nära gränsen till Libanon och ungefär 3,2 km väster om Banijas på Golanhöjderna. Utgrävningar inleddes där 1966 av Biran (Hebrew Union College of Jerusalem), ett projekt som pågick i 30 år och blev det längsta oavbrutna arkeologiska projektet i Israel.

Den 21 juli 1993 upptäckte en medlem i Birans utgrävningsteam (Gila Cook) en fragmentarisk basal stele vid Tel Dan. Liksom ett flertal kända fynd genom historien, skedde upptäckten av en händelse när arkeologerna höll på att städa undan spillror från förstörelse av staden på 700-talet f. Kr. Förstörelsen tror man skedde under Tiglat-Pileser III:s (745-727 f. Kr.) andra västra kampanj (734-732 f. Kr.), som riktade sig mot en anti-assyrisk allians led av Resin från Damaskus och hans allierade Pekach från Israel. Den Galileiska delen av denna kampanj redogörs för i 2 Kung. 15:29 i form av en lista. Dan är emellertid inte omnämnd där.

Under den arkeologiska nivå som arkeologerna höll på att städa undan, upptäcktes en port från 800-talet f. Kr. Den var placerad utanför stadens huvudport och en stor stenbelagd öppen plats/torg sträckte sig bortom den upptäckta porten. Gila Cook hittade den största av fragmenten (A) i en vägg öster om detta stenbelagda torg. Stele fragmentet hade använts som byggnadssten, men upptäckten gav arkeologerna hopp om att finna fler fragment, och 11 månader senare lyckades de rädda två mindre delar (B1 och B2).

Dessa delar är kvarlämningarna från ett större monument, med text på fornarameiska. Fragment A innehåller delar av 13 rader text och är 21,6 cm bred (där den är bredast), men ingen av dessa rader är kompletta. De andra två fragmenten är ca. 15x11 cm (B1) och 8,9x6,1 cm (B2). Eftersom de två små fragmenten hör ihop och delvis med fragment A kan en eller två rader kan nästan helt rekonstrueras.

Det är inte möjligt att rekonstruera en fullständig översättning, men tillräckligt finns för att man skall få en allmän uppfattning om innehållet. Efter flera fragmentariska rader, där kungen talar och nämner ”min far” och ”krigsföring”, kommer vi till raderna 3-5, som innehåller enbart små avbrott. Denna sektion kan läsas enligt följande:

”…and my father lay down and went to his [father,] and the king of I[s]rael came forth into my father’s land. [Then] Hadad caused m[e] to become king. As for me, Hadad went before me [, and] I went out from …”.

Efter detta blir texten väsentligt fragmentariskare, men det framgår att talaren skryter över att ha besegrat en stor fiendearmé, som inkluderade stridsvagnar och kavalleri. När texten har kommit så långt i sin redogörelse så hänvisas det till:
”[Jeho]ram son of [Ahab], king of Israel,” och ”[Ahaz]iah son of [Jehoram, ki]ng of the House of David.”

Det är möjligt att texten antyder att en eller båda dessa kungar är döda, och det är också möjligt att talaren påstår sig ha dödat en eller båda. Men ingen av dessa möjligheter går att veta för säkert.

Vem har då lämnade stelen i Tel Dan? Namnet är inte bevarad, men vi vet att det var en arameisk regent, eftersom han berättar att han har blivit krönt kung av den arameiska guden Hadad. Det är fullt möjligt att han var kung i Damaskus, som var den starkaste politiska makten i området vid den tidpunkten. Det verkar som om Hasael är den lämpligaste kandidaten.

Om denna stele tillhör kung Hasael, måste vi anta att den lämnades i Dan efter händelsen som hänvisas till i 2 Kung. 8:28-29 och 9:14-29. Kung Joram av Israel blev sårad i slaget mot Hasaels trupper vid Ramot-Gilead (jfr 1 King. 22:3). Den israeliske kungen drog sig tillbaka till Jisreel för att läka sina sår, antagligen den stad som ligger vid foten av berget Gilboa i Jisreeldalen. Där fick han besök av kung Achasja av Juda, som hade slagits vid hans sida vid Ramot-Gilead.

Det var i Jisreel som Jehu fångade de två kungarna, dödade Joram och sårade Achasja så pass illa att han senare dog i Megiddo. Tel Dan stelen kan syfta direkt på dessa händelser, och det är möjligt att tolka det som att Hasael tog åt sig äran inte bara att ha sårat Joram, men också för lönnmördandet. Var då Jehu Hasaels lönnmördare/agent?

Beträffande omnämnandet av Davids hus på Tel Dan Stelen, måste vi komma ihåg att det är Davids hus som det refereras till, inte kung David. Inskriften är också daterad till 150 år efter den tid David levde. Det innebär att vi måste vara försiktiga i våra slutsatser i vilken grad en hänvisning till davidsdynastin kan bekräfta de historiska berättelserna om David. Det ligger nog något i Miller & Hayes analys när de säger:
If scholars had not already known about David and the Davidic dynasty from the Bible, they would probably be much less confident that byt dwd should be translated “house of David,” and certainly there would have been no reason to connect the “house of David” with Jerusalem. (Otherwise the expression could have been translated as a place name or a reference to a temple.) (A History of Ancient Israel and Judah, 2nd ed, 2006, s 149)

Men nu känner vi till om en kung David genom Gamla testamentet, vilket gör det möjligt att tolka inskriften på Tel Dan Stelen korrekt. En historisk utombiblisk referens till Davids hus bekräftar allså att en davidsdynasti har existerat i Israels historia.