tisdag, november 25, 2008

Samtal om praxisorienterat lärande

Onsdagen den 12/11 deltog jag i ett intressant högre seminarium på Örebro Teologiska Högskola. Temat var "Utbildning och församlingen", och vi som var där representerade fyra utbildningar: Örebro Teologiska Högskola (ÖTH), SALT, Kortebo och Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium (PTS).

Roland Spjuth (som är lärare på Hyllie Park fhs, ÖTH och PTS) inledde med en föreläsning utifrån en artikeln han skrev i Tro och Liv redan 97 (nr 4) med titeln: “Teologi som reflekterande praktik – på väg mot en församlingsbaserad teologi.” Summariskt kan man säga att Spjuth inte är nöjd med teologin i Sverige, då även massiv sekularisering har skett på teologins område. Denna sekularisering har gjort vår teologi och vårt församlingsarbete rationellt, dvs Gud tänks inte in i det.

Spjuth förklarade tydligt i sin föreläsning att en ledares primära uppgift är att låta medlemmarnas liv med Gud växa. Därför är det oerhört viktigt med teologi. Det krävs teologisk utbildning för att få fram sådana ledare. Men det är förödande för teologin när en distinktion görs mellan teori och praxis: att först lära sig något teoretiskt och sedan gå ut och praktisera den. Detta menar Spjuth är förödande för våra utbildningar (med hänvisning till oss som var där).

Istället för att skilja på teori och praxis måste våra utbildningar vara integrerade, menar Spjuth, så att utbildning fortsätter bortom seminarier och högskolor. Spjuth ställer sedan frågan: Hur blir utbildning livslång? Vi lever nu i en kontext och miljö där vi kan tänka mer kring församlingsbaseradutbildning. Men avståndet mellan teori och praktik är fortfarande långt. Fortfarande finns det mycket att göra på detta område.

Problemet som Spjuth skissar för oss är att på skolorna finns fortfarande “experterna”, och att församlingarna fortfarande är enbart praktikplatser. Integrationen mellan skola och församling är fortfarande inte vad de borde vara (trots utbildningar som PTS och SALT, som är församlingsbaserade). Spjuth ger ett exempel: vi startar exempel med ecklesiologi i teorin och inte i praktiken, istället för att kontextualisera ecklesiologi (här hänvisar Spjuth till dekanus på Teologiska Fakulteten vid Uppsala universitet, Sven-Erik Brodd, som har förslaget ecklesiologi i skolan och ecklesialitet i praktiken).

Spjuth fortsätter med att påpeka att vi lever i ett samhälle som är mycket präglat av individualism: att gå en utbildning för att sedan gå ut och förverkliga sin karriär. Studenterna behöver inte tänka så, men vi bedriver våra utbildningar på det sättet. Spjuths dröm är därför att koppla ihop närmare våra utbildningar med församlingarna: att församlingarna sänder sina medlemmar till skolan, så att vi får rätt personer till våra utbildningar, och att församlingarna känner att de deltar i utbildningen.

Spjuth pratade också om fragmenteringen i våra utbildningar. Det är inget fel med expertkunskap, men av tradition nöjer sig lärare med att vara experter. När studenten kommer ut i verkliga livet förutsätts integrering (att väva ihop det hela, det svåraste i hela utbildningen), men ofta får studenten själv sköta det. Spjuth menar att detta är ett dåligt sätt att utbilda; då har vi inte lärt dem teologi värt att veta. Spjuth menar istället att skolorna och seminarierna kan inte lämna detta åt församlingen, utan istället måste vi mötas (skola och församling). Lärarna själva måste också gestalta.

Avslutningsvis menar Spjuth att vi inte får låta universitetssystemet bestämma vår identitet. Det är lätt att göra sig beroende av systemet, så att det skadar vår identitet. Frågan är då hur lärarna träder mer in i mentorsuppgiften? Hur bejakas olika kompetenser och vad betyder det konkret i en kurs? Problembaserad utbildning? Vi behöver bra kurser men vi behöver också kurser som är integrativa. Djupa ämneskunskaper behövs i särskilda kurser, men ingången är viktig – att det blir tydligt från början att det hänger ihop.

Efter Spjuths utmanande, prövande och tankeväckande föreläsning, fick närvarande representanterna för de olika skolorna beskriva sina utbildningar, vilket följde upp av samtal där vi utvärderade varandra och kom med råd och tips. Ulrik Josefson summerade läget på våra skolor på följande sätt:

SALT: samspel, ledarkurser; ÖTH: yrkeskurs, församlingsbesök, tjänsteförberedande samtal; PTS: praxismoment (VFU), mentorn som lärare; Kortebo: skolans inre liv, praktikår (Teologilinjen), konfident/handledare (Själavårdslinjen).

Intressant med SALT: terminskontrakt, tänker på studentens kallelse/inriktning, ledarkurserna (kontextualisering? – praxis), genomtänkt koncept (saker och ting hakar samman med varandra)

Intressant med ÖTH: terminskontrakt, journalsanteckningar, församlingsbesöken (1 ggn/termin för varje student), kvartfarten, basgrupper/lärarna är basgruppledare, andrum och nattvardsgudstjänsterna.

Intressant med PTS: mentorn som lärare, integrering i kurserna har blivit bättre med “verksamhetsförlagd utbildning” (VFU) och loggbok, spänning mellan akademi/församlingspraxis, studentens och mentorns loggbok, många mentorer/mentorskursen.

Intressant med Kortebo: TLutslussning till tjänst, fasta utbildningsförsamlingar, praktik reflektion med handledning, skolmiljö som formativ; SL – kontinuerlig uppföljning/handledning

Summan av denna genomgång av våra utbildningar är att vi har kommit en bit på vägen när det gäller integrering av teori och praxis, men att en del arbete återstår. Det mest positiva är att alla fyra skolorna är medvetna om problematiken och jobbar målmedvetet på olika sätt för att överbrygga teori och praxis. Det är framför allt en förtroendefråga både gentemot studenter och församlingar.

Vägen framåt? Vi var alla överens om att församlingsbaserad utbildning är framtidens melodi. Allt det som vi pratade om på detta högre seminarium måste synas i våra utbildningar: praktiken mer integrerad i utbildningen, mentorsutbildningar, och forskning som på ett strukturerat sätt för utvecklingen framåt.

tisdag, november 18, 2008

Ny rolig "widget"

I högra spalten har jag nu lagt till en ny rolig "widget", en flaggwidget som berättar från vilka länder besökare på denna blogg kommer ifrån. Den kompletterar världskartan ovanför.

Märkligt vad sådana här saker kan roa mig.

Tack till Jim West för tipset. Besöksräknaren med flaggor kan du hämta direkt från här om du liksom jag tycker detta var festligt.

lördag, november 15, 2008

Grattis Ulrik!



Idag den 15 november, håller Ulrik Josefsson en miniföreläsning i Växjö domkyrka i samband med att han tar emot årets Wallquistpris av Smålands akademi. Stort Grattis till Ulrik, som är både utbildningsledare på PTS-Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium och rektor vid Korteboskolan (Svenska Alliansmissionen).

Motiveringen till att Ulrik fick detta pris är att hans doktorsavhandling "Liv och över nog" bedöms som "en bred, engagerad och engagerande skildring av den svenska pingströrelsens begynnelse."

Detta visar vad en bra avhandling kan betyda både för författaren och för allmänbildningen om Sveriges frikyrkohistoria. Jag befarar att den generation, som nu växer upp, går in i livet historielösa mer än någon annan tidigare generation. Ulriks avhandling är lättläst och fyller därför en mycket viktig funktion i utbildningssammanhang.

Återigen igen, GRATTIS Ulrik till denna fina umärkelse. Det betyder mycket för den kristna tron i vårt land och för fortbildningens betydelse i vårt samhälle.

tisdag, november 11, 2008

Färdig för denna gång!

Efter tre intensiva veckor har jag nu ikväll skickat iväg ett sk "paper" till Åbo för ett forskarseminarium. Det är inte bara jag som suckar av lättnad, utan även min fru. Nu skall jag försöka vara mer närvarande här hemma. Det skall också bli skönt att lägga sig vid lite mer normala tider.

Jag kan alltså nu hinna med en del andra saker (förutom att blogga naturligtvis). Idag exempelvis, när jag ställde upp stegen så att sotaren kunde komma upp till skorstenen på vårt hus, upptäckte jag stuprännor fyllda med löv… ett projekt på lördag alltså.

Nu kommer det i alla fall bli mer aktivitet här igen. Några riktigt intressanta nyheter finns det att förmedla och diskutera, speciellt inom bibelarkeologin. Men det får vänta några dagar eftersom det tar tid att sammanställa. Men det kommer.

Här är i alla fall ett ord från den bibeltext som är objektet för min Gt forskning. Det är min egen översättning på engelska, Jes 66:1-2:

1 Thus says the Lord:
The heavens are my throne
and the earth is my footstool.
Where then is the house which you will build for me?
And where then is the place of my rest?
2 For all these things my hand has made,
and so all these things came into being, announces the Lord.
But to this one I will look:
to the humble and broken of spirit,
who trembles at my word.

I Jes 65-66 talar Herren genom profeten till två grupper av människor, de upproriska och de trofasta. I Jes 65 berättar Herren för de upproriska om de trofasta. I Jes 66 är det tvärtom, då berättar Herren för de trofasta om de upproriska. Det finns alltså en intressant progressiv rörelse i de två kapitlen mot en hoppfull framtid för de trofasta som lyssnar till Guds röst.

De två verserna ovan inleder Jes 66, där Herren undrar om det verkligen finns någon som kan bygga ett jordiskt tempel/boning åt honom. Vem i ärlighetens namn tror sig kunna göra något sådant? Båda grupperna är tilltalade i vers 1, men vers 2 vänder sig Herren direkt till de trofasta som har lyssnat. De trofastas förtröstan och tro är inte beroende av någon jordisk helgedom eller annat uttryck för religion, utan Herren har omsorg för de som inte är högmodiga, som hör och bejakar Guds Ord i sina hjärtan.

Detta direkta tilltal från Herren utvecklar sig till ett fantastiskt framtidshopp för den människa som i sitt hjärta är villiga att lyssa på Gud. Läs gärna vidare själv i Jes 65–66.

söndag, november 02, 2008

Blogga?

Ja, det är lugnt och stilla just nu här på Exegetisk teologi, och det lär förbli ganska tyst åtminstone en vecka till. Eftersom jag har en vecka kvar innan jag skall lämna in ett "paper" för ett forskarseminarium i Åbo, riktar jag all energi på det.

Parallellt färdigställer jag också en bokrapport (Weinfeld, Deuteronomy and the Deuteronomistic School) för min handledare professor Antti Laato. Så det är lite hektiskt just nu.

Tills dess, om inte något absolut nödvändigt dyker upp (eller att kanske någon bloggäst gör ett inlägg), så koncentrerar jag mig mitt "paper", och hoppas på att det går bra.