måndag, mars 30, 2009

Vilken är den bästa bibelkommentaren?

Regelbundet frågar studenter om jag kan rekommendera någon bibelkommentarserie. Mitt svar är att inte investera i en hel serie, då varje serie är ojämn i kvalite. De bästa bibelkommentarerna finner du i olika serie, inte i en enda serie. Här är några enkla riktlinjer för inköp av kommentarer:

1. Undersök innan du köper en kommentar. Läs recensioner och fråga någon som du vet är någorlunda insatt i utbudet.

2. Köp inte alla kommentar du vill ha på en gång. Köp istället en eller två kommentar i taget för en specifik bibelbok du studerar. Risken är att du annars fyller din hylla med tjocka volumer som du aldrig kommer runt att använda.

3. Bibelkommentarer är ofta ganska dyra volymer, vilket också är en anledning att inte rusa iväg och köpa första bästa kommentar man hittar. Välj alltså det bästa efter noggrann undersökning.

4. Tänk på att kommentarer och kommentarserier speglar olika traditioner, alltfrån konservativt till liberalteologiskt, från lutherskt/protestantiskt till katolskt/ortodoxt. Alla dessa bakgrunder fyller en funktion, men kanske inte alltid värda att lägga dyra pengar på. Det beror helt på hur djupt du vill gå och hur många olika tolkningssätt du har vill ha tillgång till.

5. Sedan måste du fundera över om det är uppbyggelsekommentarer eller kritiska kommentarer du vill ha. Skillnanden mellan uppbyggelse och kritiskt är inte hur konservativ eller liberal en kommentar är, utan mer i vilken grad en kommentar jobbar med grundspråk, alternativa tolkningsmodeller och problematiseringar.

6. När du börjar söka efter en kommentar är det bra att känna till att ingen ensam person har under ett liv hunnit läsa igenom alla kommentarer som har plublicerats. Utbudet är ofantligt. Men det finns literatur och hemsidor som vill hjälp den som söker. Här några länkar till hemsidor:

Logos product guide
BestCommentary.com
Annotated Old Testament Bibliography – 2009
New Testament Exegesis Bibliography – 2009
Review of Biblical Literature

Ni som i huvudsak är intresserade av Nya testamentet får naturligtvis inte missa The New Testament Gateway. Sedan har Tyndale House och Yale University Divinity School ett omfattande länkbibliotek för bibelstudier och forskning. För Gt forskare är denna bibliografi mycket imponerande: Old Testament Basic Bibliography.

Fler tips på hur man hittar bra bibelkommentarer är välkomna. Det är bara att lämna en kommentar så uppdaterar jag detta inlägg.

Uppdatering av boktips:

D A Carsons "New testament Commentary Survey" 6th ed
T Longman III:s "Old Testament Survey" 4th ed
LO Eriksson, "Hur hittar jag en bra bibelkommentar?", Ingång (Johannelunds teologiska skriftserie 2001:1-2)

tisdag, mars 24, 2009

Judendomen i ljuset av dess högtider (1)

Sedan våren 2008 har jag från och till läst Karl-Johan Illmans fascinerande bok Judendomen i ljuset av dess högtider. Under min läsning har jag fortlöpande summerat innehållet och inleder här en serie där varje del är ett kapitel ur boken.

En summering innebär att många detaljer försvinner, därför uppmuntrar jag ett inköp av boken om ämnet intresserar dig.

Bibliografi
Illman, Karl-Johan. Judendomen i ljuset av dess högtider. 2nd ed. Religionsvetenskapliga skrifter nr 24, Åbo, Finland: Åbo Akademi, 1994.

Presentation av författare
Karl-Johan Illman var professor i gammaltestamentlig exegetik med judaistik vid Åbo Akademi.

Presentation av boken
Karl-Johan Illmans bok Judendomen i ljuset av dess högtider inleds med ett förord, där han för­klarar: ”Denna bok baserar sig på föreläsningar som jag under en följd år hållit vid Åbo Akademi. Den är tänkt som en översiktsbok närmast för sådana som studerar judendomen inom teologi eller religionshistoria. Anledningen till att jag publicerar den är det på svenska inte tycks finnas någon motsvarande.” Förordet följs av förord till andra upplagan och innehållsförteckning. Bokens består av elva kapitel, inklusive inledning och avslutning. Bokens två sista delar är litterturlista och index.

Summering av boken
1. Inledning
1.1. Hur beskriva judendomen? (sid 7-15)
Illman svar på denna fråga är också hans ”approach” och syfte med denna bok, att beskriva judendomen: ”För att besvara den frågan måste vi söka en modell för sampelet mellan religiösa idéer och den sociala grupp som hyser dessa idéer [Neusner 1983, vii].” Vidare, enligt Neusner har vi inte att göra med ”en ’judendom’ utan med en rad olika ’judaisms’” (formativa, klassiska, reform). Dessa ”system” eller ”versioner av judendomen” kan beskrivas var för sig eller utifrån en gemensam ”fältteori”. Illman förklarar att enligt Neusner omfattar ett ”religionssystem” av: 1. En världsåskådning, 2. Ett sätt att leva, och 3. En speciell social grupp.*1* Därför säger Illman: ”Ett judiskt system, eller helt enkelt en judendom, omfattar sålunda en världsåskådning, ett sätt att leva, samt en grupp som omfattar världsåskådning och praktiserar detta sätt att leva.”

Det finns tre alternativ för att beskriva judendomen: 1. Judendomens historiska utvecklingen, 2. Systematisk beskrivning av judendomen, 3. Beskrivning av judendomens festkalender, rituella året och de centrala högtiderna (med utrymmer för förändringar under tidernas lopp). Illman presenterar dessa tre alternativ med dess fördelar och nackdelar, och väljer det tredje alternativet för sin metod att beskriva judendomens väsen. Han har två huvudskäl för detta val: 1. Den religiösa kalendern är gemensamt för judarna allt sedan biblisk tid till våra dagar. Trots vissa förändringar i de judiska riterna genom tiderna, har de stora bärande högtiderna förblivit desamma både till form och innehåll: ”...vi här har något som är gemensamt och konstitutivt för judendomen och gäller för skilda tider och platser.” 2. Det rituella handlandet är mer gripbart än t.ex läror: ”Iakttagandet av sabbaterna och högtiderna visar mera vad judarna har gjort och vad de gör än vad det tror och tänker.”*2* Men detta förbiser inte åskådningar eller läror, då ”varje fest gestaltar åtminstone en huvudtanke... Varje högtid gestaltar på något sätt en erfarenhet, som sedemera har antagit formen av en lära.”*3*

Illman menar att de flesta högtiderna har tre sidor: en natursida, en mystisk-historisk sida och en personlig innebörd för den enskilde juden (Påsken, Veckofesten, Lövhyddehögtiden). Två högtider har individuell karaktär (Nyåret, Försoningsdagen) och en högtid har allomfattande karaktär (Shemini ‘Atsœrœt). Dessa fester bör enligt Illman kompletteras med andra högtider (Hanukka, Purim, fastedagar och sabbaterna) för att bilden skall bli komplett. Således innesluter det judiska året i form av gudstjänstbruk och riter följande dimensioner: naturens kretsgång (årstiderna), den mystiska historiens faser (uttåget-förbund-ökenvandring-den messianska tiden), de viktigaste faserna i judens liv (befrielse, förpliktelse, rannsakning, dom, frikännande).

Illmans slutsats: 1. I boken talar han om judendom i betydelsen den traditionella judendomen enligt de klassiska källorna och i den liturgiska praxis med vissa variationer som den fortlever än idag; 2. Presentationen av högtiderna ger utrymme för de historiska förändringarna; 3 Det finns en skillnad mellan ideal och verklighet.

1.2. Den judiska tideräkningen (sid 15–20)
Tiden uppfattades inte på Bibelns tid som enbart lineärt, utan man tänkte sig istället ett människoliv som en följd av tider (Ps 31:16; jfr Hes 12:27 och Job 24:1). Tiderna var fyllda med ett innehåll och rytmiskt återkommande (ex. en människas åldrar, årets högtider; festtider och tider utan fest, med sina speciella innehåll, såsom sådd och skörd). Illman menar att de stora judiska högtiderna anknöt till en början till den kananeiska jordbrukskalendern. Det Israel införde var att historisera högtiderna (gav dem ett frälsningshistoriskt innehåll utöver kopplingen till årstider och jordbruk). Detta nya historiska perspektiv på Guds frälsningsgärningar ledde till ett reflekterande över livet i landet, dess tillkomsthistoria, och en framtid som inte längre var cykliskt som året, utan lineärt.*4* Men parallellt med denna tidsuppfattning fanns den upplevelsemässiga som gestaltas i liturgin.

Illman förklarar att ”Det judiska året är lunisolärt, dvs månaderna räknas i enlighet med månen och året i enlighet med solen. Den tideräkning som följs inom den judiska kalendern baserar sig på stadganden om högtiderna i Tora.” Av de två olika tideräkningar som åtminstone fanns under gammaltestamentlig tid (Egypten [solår på 365 dygn] och babyloniska) blev det babyloniska året (lunar på 12 månader och 354 dygn som började på våren med månaden nisanu) som mest påverkade den israelitiska tideräkningen (de Vaux 178-179).

Efter denna översikt av den judiska tideräkningen, fortsätter Illman att mer i detalj diskutera hur judarna räknade dygnet (från solnedgång till solnedgång, se skapelseveckan), veckan (månfaserna och sjutalets symboliska värde och sabbaten som gav veckan dess struktur), månaden (från nymånen till följande nymåne) och året (vars början och antal dygn förändrades och fixerades). En översikt av de judiska kalendern i form av en tabell summerar 1.2.

1.3 Från tempel till synagoga (sid 21-23)
Den judiska gudstjänsten hade under antiken sitt centrum i Jerusalems tempel. Stommen i tempelgudstjänsten var offren. Psalmer sjöngs morgon och kväll vid gudstjänsterna, och den fromme juden bad tre gånger om dagen. Men Illman förklarar: ”...det finns inga vittnesbörd om gudstjänster för allmänheten i templet.” Vidare säger Illman att ”Man anser att Esra och Nehemja på 400-talet införde en del av de centrala elementen i tempelgudstjänsten” (Esra 8:1; 5:13; Neh 9:3-5; 13:1).

Det är svårt att säga något om synagogans uppkomst, men antagandet är att den uppkom under den babyloniska exilen, då det inte fanns något tempel. En annan teori säger Egypten, och en tredje teori säger Palestina. Eftersom de äldsta fynden av synagogor i Israels har gjorts i Galiléen, verkade det enligt Illman att synagogan som hus uppkom utanför Israel/Palestina (Reif 71-76).

Inslag och föremål i gudstjänsten har sitt ursprung i tempelkulten: texter i den judiska böneboken, den heliga arken.

Illman avslutar sin kompakta och deltaljrika inledning med att redogöra för bokens fortsatta disposition.*5*

*1* Illman, 1994, 7.
*2* ”Man har sagt att mera än vad judarna hållit sabbaten har sabbaten ’hållit’, dvs bevarat, judarna (Achad Ha‘Am)”. (Illman, 1994, 13)
*3* Illmans referar här till Irving Greenbergs The Jewish Way: Living the Holidays (1988), men även till Strassfeld 1985 och Waskow 1982. (Illman, 1994, 13)
*4* Att Guds frälsningsgärningar blev utgångspunkten för Israels historietänkande var enligt både Martin Noth och Gerhard von Raden en uppfattning som började redan under domartiden, 1100-talet f.v.t. (von Rad 1960, 113-120). (Illman, 1994, 16)
*5* Illman, 1994, 23–24.

Exegetisk Teologi på Biblioblog Top 50

Trots löfte om regelbundet bloggande om exegetik och Bibeln har jag sedan över en månad helt kommit av mig i mina bloggambitioner. Tråkigt tycker jag och skall nu försöka ta tag i det igen.

Orsaken är det jag förklarade i ett tidigare inlägg, att jag har under en period har haft väldigt mycker undervisning på gång samtidigt. De flesta kurserna är avklarade, men nu sitter varje kväll och rättar tentor, recensioner och interpretationer.

Rätta tentor är ett av mina kvällsjobb, medan sedan mars månad jobbar jag också heltid på mina doktorand studier. Kommer att fortsätta med med t.o.m första veckan i maj.

I vilket fall upphör jag inte att förvånas över att min blogg platsar bland de 50 bästa bibliobloggarna på den internationella arenan, speciellt med tanke på att jag bloggar i huvudsak på svenska och att jag har varit väldigt inaktiv den sista tiden.

Så det är bäst att jag kommer igång igen.